Fortsätt till huvudinnehåll

Turistat på Valsörarna

Det här med att turista i närmiljön är riktigt roligt! På lördagen tog vi oss för tredje gången i sommar ut till Svedjehamn, men den här gången skulle vi med på en guidad tur till Valsörarna. Turen startade kl. 11.00, vi var ett gäng på drygt 20 personer som packade in oss i två båtar. Himlen var riktigt mörk och genast när vi lämnade hamnen så började det droppa. Det blåste ganska hårt också, men färden ut till Valsörarna gick ändå bra och när vi närmade oss holmarna ca en timme senare så lyste solen där.

Väntar på att åka iväg från Svedjehamn

Ankommer till Ebbskär. 

Vår guide för dagen - Roland Wiik - presenterade sig och vi började sedan vandringen längs den ca 2,5 km långa naturstigen mot fyren. Vi fick genast lära oss att Valsörarna inte är en enda ö, utan en ögrupp bestående av ca 300 grynnor och skär. Vandringen började vid Ebbskär där både den gamla sjöbevakningsstationen samt sjöräddningsstugan finns. Sjöbevakningsstationen byggdes på 80-talet och grundrenoverades år 2003, år 2009 avslutades all verksamhet där och nu ska hela byggnaden rivas. Känns väldigt konstigt tycker vi, att riva ner ett stort hus i fint skick och många andra med oss blev förvånade över detta. Området är ett privatägt naturskyddsområde och väldigt svårtillgängligt med en natur som är i ständig förändring pga av landhöjningen, antagligen är detta orsaken till varför byggnaderna ska rivas bort, känns sorgligt ändå, skulle finnas potential för någon form av verksamhet där.

Den nu nerlagda sjöbevakningsstationen.

Sjöräddningsstuga.


Guiden berättar om familjegranarna. 

Vandringen gick sedan vidare till Kummelskär och till sist ut till Storskär var den berömda fyren finns. Fyren är 128 år gammal och är tillverkad i Frankrike av samma företag som senare byggde Eiffeltornet. När fyren kom till Valsörarna var tanken att den skulle monteras upp vid Ebbskär, men denna typ av fyr behöver fästas i berggrund och därför byggdes en väg från Ebbskär till Storskär och fyren fraktades till Storskär var det fanns en lämplig bergshäll. Naturstigen som finns där idag går till stora delar längs den gamla vägen.

Ryssgrav

Stenbron som byggdes för att frakta fyrdelarna. Numera behövs inte bron pga. landhöjningen, men när fyren byggdes fanns här ett ganska brett sund. 

Lena och Kaj!

Väl framme vid fyren var det dags för kaffe och smörgåsar och sedan var det bara en halv kilometers vandring tillbaka till båtarna som nu hade förflyttat sig till Storskärs båthamn. Vi var tillbaka vid Svedjehamn kl. 16. Priset för turen var hela 55 €/person vilket vi tycker var ganska saftigt, men ändå skulle jag nog rekommendera denna tur ifall man aldrig besökt Valsörarna tidigare. Guidningen var bra och kaffemuggarna fick vi ta hem :) Har man egen båt går det att göra denna tur på egen hand, men observeras bör att under fåglarnas häckningstid är det endast tillåtet att ta i land vid Ebbskär och Storskärs huvudhamnar och det är endast tillåtet att röra sig längs den utmärkta naturstigen.

Nutidens fyrvaktare!





Vi hade igen en fin dag med många intryck. Tack till vårt sällskap för dagen - Lena och Kaj!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde