Fortsätt till huvudinnehåll

Okunskap eller brist på respekt?!

Ridning var i många år en stor del av mitt liv, livet kretsade i princip kring min häst Findus under den tid jag hade privilegiet att få kalla mig hans ägare/skötare/ryttare. Nu har motivationen för ridningen försvunnit nästan helt och hållet fastän jag ännu tycker väldigt mycket om dessa vackra, stora djur. Som tur har jag många vänner som har hästar så när suget efter att rida blir påträngande så finns det oftast nån häst till hands. Min kusin skaffade sig en ny häst för nästan ett år sedan och vi har lääänge pratat om att jag skulle komma och rida på hennes Linette och igår blev det äntligen av.

Det blev ca en timmes terrängtur och under denna timme red vi mest på en "villaväg", alltså längs vägen finns mest sommarstugor. Vi blev passerade av ca 10-15 bilar under denna stund och jag som inte har ridit på väldigt länge blev förfärad över bilisternas nonchalans till häst och ryttare. Av alla bilar som passerade oss var det endast ett fåtal, kanske 3, som saktade in och körde lugnt förbi oss. De allra flesta körde på precis som vanligt utan att sakta in. Det allra värsta som hände var när en bil passerade oss precis när vi var intill en stor vattenpöl. Bilen körde med full fart genom pölen så att vattnet sprutade åt alla håll. Jag förblev torr, men hästen fick vattenstänk på sig. Hur kan man göra så??! Inte ens när folk går eller cyklar gör man så, än mindre med en häst som kan vara oberäknelig! Som tur så var denna häst trafiksäker och gick lugnt vidare, men alla hästar skulle verkligen inte gått oberörda vidare efter detta.

Nu undrar jag, är detta okunskap hos medtrafikanter eller helt enkelt brist på respekt? Jag har genom åren fått höra av många bilister "att hästar har inget på vägen att göra", men i så fall kunde vi ju plocka bort andra kategorier också som kan vara oberäkneliga i trafiken. Dessutom undviker nog de flesta ryttare att rida längs vägar så långt det går, men ibland är det inte möjligt. För att ta sig till mindre skogsvägar behöver man kanske rida en bit längs vägen.

Hästar finns i trafiken och en ryttare har lika stor rätt att färdas längs vägen som cyklister och fotgängare. Medtrafikanter bör ta hänsyn till hästar i trafiken, de kan vara oberäkneliga. Bilister/mopedister bör precis som de oftast saktar in när de passerar barn i trafiken (hoppas jag), också ge akt på hästar i trafiken. Så till vida att inte ryttaren signalerar något annat, så behöver man inte stanna, men sakta in och kör lugnt förbi. Ge akt på hur hästen beter sig, verkar den lugn eller nervös. Jag hoppas att bilskolor lär ut hur man passerar en häst i trafiken, det verkar behövas. Jag vill inte tro på att människor inte kan respektera andra medtrafikanter så pass mycket att farliga situationer uppstår.

Den här gången slutade det lyckligt, men det var enbart pga en väldigt förståndig häst. Tänk efter nästa gång ni möter en häst i trafiken, det tar trots allt inte lång stund att sakta in och lugnt passera. Det är trångt om saligheten, men om alla visar hänsyn till varandra så finns det också utrymme för alla.


Fina, kloka Linette. 


/Camilla




Kommentarer

  1. Så bra inlägg! Jag blir så arg på människor som inte respekterar andra i trafiken (eller överlag)! Vilken tur att ni båda klarade er oskadda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brist på respekt förekommer tyvärr allt för ofta, även i andra situationer än där hästar är inblandade. Alla (inklusive jag själv) kunde varva ner lite i trafiken.

      Radera
  2. Marie-Louise Carp21 augusti 2014 18:55

    Bra inlägg -respekt behövs i trafiken- samtidigt skulle jag vilja påminna alla ryttare om att de i sin tur skulle visa respekt och stanna o städa bort bajshögarna som kommer på dessa ridturer. Just nu har vi en ganska stor hög på vägen mitt framför vårt hus och det är inte alls trevligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut Marie-Louise! Respekt från båda hållen.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…