Fortsätt till huvudinnehåll

Årets paddlingshelg

Det här är nu tredje året i rad som vi gjort en paddlingshelg tillsammans med våra vänner Linda och Frank. I år var det dock första gången vi paddlade kajaker, förut har vi alltid paddlat kanadensare. Linda och Frank gjorde en hel vecka av utflykten, medan vi hakade på till veckoslutet. Turen för de två förstnämnda gick från Sandö i Vasa till Svanen i Jakobstad, medan vi startade från Bonäs båthamn i Kantlax. Vi slutade jobbet lite tidigare än vanligt för att komma iväg så snabbt som möjligt och kl 16 hade vi äntligen packat kajakerna och kunde påbörja vår paddlingshelg. Vi var lite nervösa om allt skulle rymmas med i packluckorna, men det var inga problem, det ryms mer än man skulle tro. Efter ca 2 km paddling hittade vi Linda och Frank som väntade på oss på en liten sandstrand ute i skärgården. Målet för kvällen var att ta oss till Klippan i Munsala, en sträcka på ca 13 km. Solen sken och det blåste 4-5 meter per sekund. När vi närmade oss Klippan blev vågorna ganska stora och vi fick oss en ordentlig skjuts in till land. Vi slog upp våra tält på stranden och påbörjade sedan matlagningen. Det blev en skön och avslappnad kväll trots att myggen hittade oss. Skönt att få somna till vågornas brus.

Vi möter upp med Frank och Linda som satt och solade i väntan på oss.

Första micropausen.



Framme vid Klippan. Frank surfar lite påväg in.



Stationerade vid Klippan.


Råstekta potatisar, lök, färska kantareller och renskav. 

Efterrätten, apelsin cheesecake på fat. 


Följande morgon vaknade vi till en ny solig dag och det blev frukost och morgonbestyr innan vi så småningom startade dagens etapp som skulle bli hela 32 km lång. Det var ganska stora vågor direkt från morgonen, men de var mjuka och fina så det gick bra. Förmiddagens paddling flöt på bra, vi paddlade nästan 3 h innan vi stannade för lunch. Vid det laget visste vi inte exakt var vi befann oss, men kunde konstatera efter en titt på gps:en att vi paddlat lite förbi den lilla kanalen som skulle ta oss via insidan vidare mot Nykarleby och Socklot. Medan vi åt lunch på holmen Fiskar-Lamalot såg vi hur vågorna blev större och de började bryta även på djupt vatten. Det blev spännande att för det första ta sig ut med kajaken bland stenar och vågor, för det andra få på kapellet snabbt innan nån våg sköljde över däcket och sedan snabbt paddla iväg ut på djupare vatten, men alla klarade det utan större problem. När vi väl kom ut igen var vågorna riktigt vilda och det blev otäckt att paddla i kaoset. Vi hade som tur var bara en liten bit att paddla innan vi kunde styra in på lugnare vatten. Jag var riktigt nära en kapsejsning när en våg sköljde över mitt däck och drog kajaken sned, men på något vis fick jag den rak igen och slapp undan med blotta förskräckelsen. Det är verkligen superviktigt att hålla kajaken rak när en stor våg kommer bakifrån och skjutsar iväg dig.

Morgon på Klippan, Vissa sover ännu. 

Morgonmål innan vi åkte iväg. 


Jesper och Frank paddlade ut till en fin liten holme.


Lunch på Fiskar-Lamalot




Efter denna händelse var det otroligt skönt att komma in på lugnare vatten och kunna slappna av lite. Vi paddlade in i Nykarleby skärgård och fick snart den stora Torsön i sikte. Nu hade vi vinden i ryggen och det gick snabbt att komma framåt. Vi rundade "Socklotudden" och när vi kommit så långt att vi hade Grisselören i sikte blev det igen en liten micropaus i lä för vinden. Under mikropauserna vilar vi bara lite och äter lite snacks sittandes i kajakerna. Stärkta av pausen paddlade vi vidare mot Pörkenäs och nu ändrade scenariot igen. Det kom "gammal sjövågor" utifrån och vindvågor snett bakifrån. Det blev utmanande paddling och vi var nära att helt missa sundet mellan Pörkenäs och Paradiset, men räddades igen en gång tack vare en koll på gps:en. Vi tog i land på Paradiset och funderade på hur vi skulle fortsätta. Vi kom överens om att fortsätta runt udden till Storsand och ifall vågorna var för stora skulle vi ta i land där, göra kvällsmat och hoppas att vinden skulle mojna så att vi sedan kunde fortsätta ända till vårt mål för dagen. Så blev det också, vi såg att vågorna utanför kaffestugan bröt redan långt ute så vi gick i land vid Storsand och kokade kvällsmat där. Linda och Frank bjöd oss på plättar till efterrätt så med mätta magar kunde vi fortsätta ca 2 h senare och då hade vinden mojnat betydligt. Det blev lugn och skön kvällspaddling de sista kilometrarna fram till Stugupaskarn där vi skulle övernatta.

Diskar vid Lillsand i Fäboda

Plättkalas

Vitkindad gås? Dom var mycket nyfikna, möjligen hungriga. 

Tagen genom glasögonen. Anstränger man sig riktigt ser man regnbågen runt solen. 

Tältplatsen på Stugupaskarn


Solnedgångsaktivitet. 


Vid Stugupaskarn finns en eldplats, wc och sopkärl som är fria att användas av allmänheten. Dasset och sopkärlen underhålls av föreningen "Håll skärgården ren". Jag blev helt förvånad över att jag aldrig tidigare hört talas om denna idylliska lilla holme som ligger alldeles i hemknutarna. Väl värd ett besök för de som har möjlighet till båt eller något annat flytetyg. Där finns även ankringsplatser för större båtar. Vi hade en underbar kväll med ett dopp i det kalla havet, fotografering i solnedgången och sedan blev det mys framför brasan med lite godsaker att smaska på. Klockan var nästan 1 på natten innan vi slutligen kröp ner i sovsäckarna.

Sista dagen på paddlingsäventyret blev en grå och regnig dag. Humöret var det ändå inget fel på. Efter att vi fått i oss frukost packade vi i kajakerna en sista gång och styrde mot Ådö udde. Den första biten längs med Ådön hade vi medvind, men när vi svängde runt udden blev det motvind hela långa vägen ända fram tills vi svängde in till Svanen. Det var verkligen kämpigt och jag fick mjölksyra i musklerna, men till lika var det härligt att få kämpa den sista biten, det är desto skönare att komma fram sen.

Vi var medvetna om regn på söndag så vi satte upp en presenning redan lördagkväll vilken vi åt morgonmål under innan vi åkte iväg i regnet.

Framme vid svanen efter en tuff sista strecka med ordentlig motvind. Mycket duktigt Frank och Linda som paddlat i 7 dagar. 
Vi har haft en absolut toppenfin helg, vi har lärt oss massor om vind, väder och vågor. Det har gett mig mersmak för långa paddlingsturer. Vi har också lärt oss mycket om vad våra kajaker klarar av och hur de beter sig i vågor och vind. Jag är mycket nöjd med min kajak, känner att jag nu börjar bli vän med den. Sist och slutligen har vi förstås haft toppensällskap - TACK för sällskapet Linda och Frank! Ser redan fram emot nästa tur. Tack också till Margot och Max för skjuts, kantareller, jordgubbar och papegojskötsel :)

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…