Fortsätt till huvudinnehåll

Födelsdagsutfärd till Mickelsörarna

Min kära pappa fyllde år för nästan en månad sedan och min syster och jag försöker alltid hitta på sådana födelsedagspresenter som vi tror att verkligen uppskattas. Vår pappa uppskattar mest av allt att vi spenderar tid med honom så vi gav honom och mamma en utfärd till Mickelsörarna i present och vi följde förstås själva med på utfärden.

Båten M/S Svalan avgick från Varppi i Västerö klockan 10 på morgonen och vi var sammanlagt 14 stycken som deltog i dagens utfärd. Vi hade till och med en chefredaktör från en brittisk tidning med oss, som skulle göra ett reportage om bland annat Mickelsörarna. Mickelsörarnas naturstation är alltså en före detta sjöbevakningsstation i den yttersta skärgården i Vörå kommun och hör till Kvarkens världsarvsområde. Naturstationen är öppen sommartid och där finns ett café och även möjlighet till inkvartering. Båtfärden ut dit tog ca 2 h och vi som hade hunnit tina upp i gårdagens värmebölja blev snabbt nerkylda igen i det svala vädret ute till sjöss. Som tur fanns det rum inne i kajutan i båten och där var det betydligt varmare.

När vi var framme gick vi på en kort guidad tur längs naturstigen ut till Kummelskär till ett gammalt fiskeläge från 1500-talet. År 1570 fanns närmare 300 fiskare från Korsholm, Vörå och Kyro på Mickelsörarnas fiskevatten. Man kan ännu idag se resterna av de stenhyddor som fiskarna bodde i och även spår av deras båthamn. Hela naturstigen är 2 km lång, men vi gick endast en bit av den. Hade varit trevligt att få gå runt hela naturstigen, men maten kallade så vi gick tillbaka samma väg vi kommit.
Först hälsade vi på alla 3 hundarna. 


Djävulsåker

Röd kotte.

Resterna av fiskarnas stenhyddor.

Föredetta sjöbevakningsstationen, nu naturstation.

Fisksoppa och bröd, vi åt upp nästan allt! 

Utsikt från tornet.



Till lunch blev vi serverade en god laxsoppa ute i det fria. Efteråt fick vi gå upp i naturstationens utkikstorn och där berättade vår guide och kapten Jussi historien om lastfartyget Atlanta som gick på grund utanför Mickelsörarna år 1927. Spännande historia med både mord och stöld på det stora tremastade fartyget som shippade kol från Tyskland. Efter detta hade vi bara hemfärden kvar och klockan hann bli nästan 17 innan vi var tillbaka i hamn vid Västerö.

Innan vi hoppade i båten fick vi med oss rökt abborre som vi åt på vägen. Gott!

Fina pappa!


Kaptenen!

Det var en givande tur även om vi gärna hade sett lite mera av ön. Hur som helst hade vi en skön dag tillsammans med familjen med många skratt och fina stunder. Utfärden tog ca 7 h och kostade 58 €/person och i den ingick båttransport, guidning, lunch, kaffe och bulla. Det ordnas även andra världsarvskryssningar ifall någon känner sig manad att utforska vår vackra världsarvsskärgård, kolla in länkarna nedan för mera information. Det lär även finnas en vandringsled i Västerö som vi säkert kommer att utforska vid lämpligt tillfälle. :)



Världsarvskryssningar
Mera info om Mickelsörarna
Skärgårdsläget Varppi

Ha en fortsatt trevlig helg!

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…