Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 25 Vatten i sikte! Sarria - Portomarin

I morse hade vi inte ställt någon väckarklocka och eftersom vi bodde på ett litet ställe var det ingen annan som väckte oss, så vi sov ända till 6.40. Så länge har vi inte sovit en endaste gång under resan, skönt med en ordentlig natts sömn. Det blev tufft direkt från morgonen med branta uppförsbackar och mycket folk längs leden. Vi hittade ett litet bageri i lagom tid för morgonkaffet. Vi har konstaterat att bageribranschen måste vara både lönsam och enkel här. Alla äter bröd hela tiden och det enda de behöver baka är i princip baguetter. För att vara en bageributik var utbudet fattigt, men vi hittade nybakta pizzabitar och de var supergoda!

Dagens höjdpunkter var för det första när vi nådde 100-km-stenen. Tänk att vi från nästan 800 km nu är nere på tvåsiffrigt! Det firade vi med lite gott att dricka. Känns helt otroligt bra. Vi känner oss nu som gamla rävar längs caminon, det är så många som just startat sin camino och vi har roat oss med att gissa vilka som är "nya och fräscha" mest hela dagen.

Dagens andra höjdpunkt är att i Portomarin finns det vatten, en stor flod - rio Mino rinner genom staden. Vi har inte sett vatten under hela resan, för utom någon liten damm, så det kändes underbart att se vatten och till och med båtar. Vi gick ner till vattnet och bara satt där en stund genast vi hade checkat in på härbärget. Tänker aldrig på det hemma, men när vi nu varit utan både sjöar och hav så länge så kändes det fantastiskt att få vara nära vatten igen, vårt härbärge ligger precis brdevid floden så vi ser den från terassen.

Det är ruggigt väder här idag och det har kommit några regnskurar så ska bli extra skönt att krypa ner i sovsäcken ikväll. Vi har till och med två finnar i samma rum, men vi har inte gett oss till känna. De får tro att vi är svenskar :)

Vi har haft något problem med bildöverföringen så ni får ursäkta att några bilder är riktigt suddiga.

Gammal är äldst

Muy bien. Riktigt skön känsla!


Caminon verkar ha skördat många liv. Här ett av dödskorsen längs vägarna.

Portomarin

Stairway to the deep sea.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p