Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 22 Villafranca del Bierzo - Laguna de Castillo

Idag gick vi iväg på lätta fötter, vi hade bara en lätt dagspackning efter att vi skickat iväg våra väskor med härbärgets transporttjänst. Förmiddagens vandring visade sig gå endast längs landsvägen, men vi hade fina vyer med bergen runt om. Vi tog en lång frukostpaus tillsammans med en tjej från Finland som vi träffat i Villafranca. Efter frukosten gick vi ner i Valcarcedalen och hade rio Valcarce inom syn- och hörhåll nästan hela tiden. Vi passerade många byar under dagen. När vi lämnat dalen började klättringen uppåt och vi gick på små vägar upp i skogen, blev lite djungellikt. Det var väldigt varmt, men för oss gick det ändå lätt som hade så lätt packning. Så småningom kom vi fram till La Faba där vi skulle hämta upp våra väskor, vi passade på att äta lunch eftersom härbärget ännu var stängt. Strax före 14 öppnade de och vi fick våra väskor. Vilken enorm skillnad det blev, benen kändes med ens blytunga och klättringen gick inte alls lika lätt längre. Som tur hade vi bara 2,6 km att gå med väskorna så var vi framme i Laguna de Castilla.

På vägen hit mötte vi 5 hästar varav endast 2 hade ryttare. Det finns möjlighet att rida en bit av caminon och nu kom guiderna tillbaka med hästarna från förmiddagens tur. De lösa hästarna hade sadlar och träns på sig, dessutom ridhjälmar fästa i sadlarna. De gick snällt, stannade och åt lite gräs mellan varven, men inga tankar att dra ut på egna äventyr. Det här skulle av många orsaker aldrig lyckas i Finland. Visst är det bra vi har hög säkerhet i allt vi företar oss, men ibland tror jag faktiskt att det hämmar oss mer än det hjälper oss. Våra djur ska i alla lägen vara koppalde och inburade, vilket också gör att när våra djur nån gång slipper lösa löper de amok och drar iväg. Visst finns det undantag, men lösa hästar är ingen vanlig syn i Finland ändå. Här känns det helt naturligt med lösa hundar, hästar och åsnor och djuren är dessutom väldigt lugna och harmoniska verkar det som. Roligt att få se att sådant existerar.

Byn vi nu befinner oss i är den minsta av alla byar hittills. Här finns bara ett litet härbärge med en restaurang och några få hus. Vi är uppe bland bergen och det är obeskrivligt praktfull natur. Vi gick ut och satte oss i en kohage och bara njöt av det fina, ända tills vi hörde kobjällrorna och korna var på väg in i hagen. Vi fick så bråttom ur hagen att Jesper fastnade i en rosbuske och fick diverse taggar i armen och benet. Vi fick oss ett gott skratt i varje fall och korna kom inte in i hagen vi satt i, de fortsatte på en väg nedanför.

Det var allt vi hade att bjuda på idag, återkommer imorgon. Tack för alla kommentarer vi fått på bloggen och facebook, roligt att så många vill följa vår resa :)

Vi har idag fotograferat endast med telefon, därav bildkvaliten.

Snälla hästar.


Skogsvägen var tung men härlig.

Borgen på toppen.



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…