Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 22 Villafranca del Bierzo - Laguna de Castillo

Idag gick vi iväg på lätta fötter, vi hade bara en lätt dagspackning efter att vi skickat iväg våra väskor med härbärgets transporttjänst. Förmiddagens vandring visade sig gå endast längs landsvägen, men vi hade fina vyer med bergen runt om. Vi tog en lång frukostpaus tillsammans med en tjej från Finland som vi träffat i Villafranca. Efter frukosten gick vi ner i Valcarcedalen och hade rio Valcarce inom syn- och hörhåll nästan hela tiden. Vi passerade många byar under dagen. När vi lämnat dalen började klättringen uppåt och vi gick på små vägar upp i skogen, blev lite djungellikt. Det var väldigt varmt, men för oss gick det ändå lätt som hade så lätt packning. Så småningom kom vi fram till La Faba där vi skulle hämta upp våra väskor, vi passade på att äta lunch eftersom härbärget ännu var stängt. Strax före 14 öppnade de och vi fick våra väskor. Vilken enorm skillnad det blev, benen kändes med ens blytunga och klättringen gick inte alls lika lätt längre. Som tur hade vi bara 2,6 km att gå med väskorna så var vi framme i Laguna de Castilla.

På vägen hit mötte vi 5 hästar varav endast 2 hade ryttare. Det finns möjlighet att rida en bit av caminon och nu kom guiderna tillbaka med hästarna från förmiddagens tur. De lösa hästarna hade sadlar och träns på sig, dessutom ridhjälmar fästa i sadlarna. De gick snällt, stannade och åt lite gräs mellan varven, men inga tankar att dra ut på egna äventyr. Det här skulle av många orsaker aldrig lyckas i Finland. Visst är det bra vi har hög säkerhet i allt vi företar oss, men ibland tror jag faktiskt att det hämmar oss mer än det hjälper oss. Våra djur ska i alla lägen vara koppalde och inburade, vilket också gör att när våra djur nån gång slipper lösa löper de amok och drar iväg. Visst finns det undantag, men lösa hästar är ingen vanlig syn i Finland ändå. Här känns det helt naturligt med lösa hundar, hästar och åsnor och djuren är dessutom väldigt lugna och harmoniska verkar det som. Roligt att få se att sådant existerar.

Byn vi nu befinner oss i är den minsta av alla byar hittills. Här finns bara ett litet härbärge med en restaurang och några få hus. Vi är uppe bland bergen och det är obeskrivligt praktfull natur. Vi gick ut och satte oss i en kohage och bara njöt av det fina, ända tills vi hörde kobjällrorna och korna var på väg in i hagen. Vi fick så bråttom ur hagen att Jesper fastnade i en rosbuske och fick diverse taggar i armen och benet. Vi fick oss ett gott skratt i varje fall och korna kom inte in i hagen vi satt i, de fortsatte på en väg nedanför.

Det var allt vi hade att bjuda på idag, återkommer imorgon. Tack för alla kommentarer vi fått på bloggen och facebook, roligt att så många vill följa vår resa :)

Vi har idag fotograferat endast med telefon, därav bildkvaliten.

Snälla hästar.


Skogsvägen var tung men härlig.

Borgen på toppen.



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället. Jesper har byggt ett matbord till mina pojkar.  Månljus över Finndalen. Vilja är dörrvakt.  Jag serverar vodkashottar i isbaren.  Vilja med Tamokfjellet i bakgrunden.  Whiteout på fjället.  Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgiv

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur. Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älga