Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 22 Villafranca del Bierzo - Laguna de Castillo

Idag gick vi iväg på lätta fötter, vi hade bara en lätt dagspackning efter att vi skickat iväg våra väskor med härbärgets transporttjänst. Förmiddagens vandring visade sig gå endast längs landsvägen, men vi hade fina vyer med bergen runt om. Vi tog en lång frukostpaus tillsammans med en tjej från Finland som vi träffat i Villafranca. Efter frukosten gick vi ner i Valcarcedalen och hade rio Valcarce inom syn- och hörhåll nästan hela tiden. Vi passerade många byar under dagen. När vi lämnat dalen började klättringen uppåt och vi gick på små vägar upp i skogen, blev lite djungellikt. Det var väldigt varmt, men för oss gick det ändå lätt som hade så lätt packning. Så småningom kom vi fram till La Faba där vi skulle hämta upp våra väskor, vi passade på att äta lunch eftersom härbärget ännu var stängt. Strax före 14 öppnade de och vi fick våra väskor. Vilken enorm skillnad det blev, benen kändes med ens blytunga och klättringen gick inte alls lika lätt längre. Som tur hade vi bara 2,6 km att gå med väskorna så var vi framme i Laguna de Castilla.

På vägen hit mötte vi 5 hästar varav endast 2 hade ryttare. Det finns möjlighet att rida en bit av caminon och nu kom guiderna tillbaka med hästarna från förmiddagens tur. De lösa hästarna hade sadlar och träns på sig, dessutom ridhjälmar fästa i sadlarna. De gick snällt, stannade och åt lite gräs mellan varven, men inga tankar att dra ut på egna äventyr. Det här skulle av många orsaker aldrig lyckas i Finland. Visst är det bra vi har hög säkerhet i allt vi företar oss, men ibland tror jag faktiskt att det hämmar oss mer än det hjälper oss. Våra djur ska i alla lägen vara koppalde och inburade, vilket också gör att när våra djur nån gång slipper lösa löper de amok och drar iväg. Visst finns det undantag, men lösa hästar är ingen vanlig syn i Finland ändå. Här känns det helt naturligt med lösa hundar, hästar och åsnor och djuren är dessutom väldigt lugna och harmoniska verkar det som. Roligt att få se att sådant existerar.

Byn vi nu befinner oss i är den minsta av alla byar hittills. Här finns bara ett litet härbärge med en restaurang och några få hus. Vi är uppe bland bergen och det är obeskrivligt praktfull natur. Vi gick ut och satte oss i en kohage och bara njöt av det fina, ända tills vi hörde kobjällrorna och korna var på väg in i hagen. Vi fick så bråttom ur hagen att Jesper fastnade i en rosbuske och fick diverse taggar i armen och benet. Vi fick oss ett gott skratt i varje fall och korna kom inte in i hagen vi satt i, de fortsatte på en väg nedanför.

Det var allt vi hade att bjuda på idag, återkommer imorgon. Tack för alla kommentarer vi fått på bloggen och facebook, roligt att så många vill följa vår resa :)

Vi har idag fotograferat endast med telefon, därav bildkvaliten.

Snälla hästar.


Skogsvägen var tung men härlig.

Borgen på toppen.



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Larsmo XCO-projekt - en riktig terrängcyklingsbana

I helgen kom vi oss äntligen iväg och pröva Larsmos XCO-projektbana. Det är en renodlad terrängcyklingsbana som ännu är under uppbyggnad, men en del av banan är redan nu cyklingsbar och välkommen att provköras. Några cyklingsentusiaster har dragit igång projektet i Larsmo If:s regi och har under hösten byggt upp en bana vid Larsmo idrottspark (vid Cronhjelms skola). När banan är färdig kommer den att vara ca 3 km lång och det ska finnas alternativa körlinjer så att banan passar både nybörjare och mer erfarna cyklister. I nuläget går det att cykla en bana på 1,4 km, men tanken är att hela banan ska stå klar någon gång under 2017. Banan startar vid Cronhjelmskolan vid dessa koordinater. (Länk till google maps)




Vi testade alltså den 1,4 km långa banan idag och blev mycket imponerade. Första varvet vi åkte den steg undertecknad av vid x antal tillfällen och tyckte det var väl svårt, medan Jesper hade hur kul som helst. Redan andra varvet gick allting mycket bättre och jag fick av Jesper t…