Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 22 Villafranca del Bierzo - Laguna de Castillo

Idag gick vi iväg på lätta fötter, vi hade bara en lätt dagspackning efter att vi skickat iväg våra väskor med härbärgets transporttjänst. Förmiddagens vandring visade sig gå endast längs landsvägen, men vi hade fina vyer med bergen runt om. Vi tog en lång frukostpaus tillsammans med en tjej från Finland som vi träffat i Villafranca. Efter frukosten gick vi ner i Valcarcedalen och hade rio Valcarce inom syn- och hörhåll nästan hela tiden. Vi passerade många byar under dagen. När vi lämnat dalen började klättringen uppåt och vi gick på små vägar upp i skogen, blev lite djungellikt. Det var väldigt varmt, men för oss gick det ändå lätt som hade så lätt packning. Så småningom kom vi fram till La Faba där vi skulle hämta upp våra väskor, vi passade på att äta lunch eftersom härbärget ännu var stängt. Strax före 14 öppnade de och vi fick våra väskor. Vilken enorm skillnad det blev, benen kändes med ens blytunga och klättringen gick inte alls lika lätt längre. Som tur hade vi bara 2,6 km att gå med väskorna så var vi framme i Laguna de Castilla.

På vägen hit mötte vi 5 hästar varav endast 2 hade ryttare. Det finns möjlighet att rida en bit av caminon och nu kom guiderna tillbaka med hästarna från förmiddagens tur. De lösa hästarna hade sadlar och träns på sig, dessutom ridhjälmar fästa i sadlarna. De gick snällt, stannade och åt lite gräs mellan varven, men inga tankar att dra ut på egna äventyr. Det här skulle av många orsaker aldrig lyckas i Finland. Visst är det bra vi har hög säkerhet i allt vi företar oss, men ibland tror jag faktiskt att det hämmar oss mer än det hjälper oss. Våra djur ska i alla lägen vara koppalde och inburade, vilket också gör att när våra djur nån gång slipper lösa löper de amok och drar iväg. Visst finns det undantag, men lösa hästar är ingen vanlig syn i Finland ändå. Här känns det helt naturligt med lösa hundar, hästar och åsnor och djuren är dessutom väldigt lugna och harmoniska verkar det som. Roligt att få se att sådant existerar.

Byn vi nu befinner oss i är den minsta av alla byar hittills. Här finns bara ett litet härbärge med en restaurang och några få hus. Vi är uppe bland bergen och det är obeskrivligt praktfull natur. Vi gick ut och satte oss i en kohage och bara njöt av det fina, ända tills vi hörde kobjällrorna och korna var på väg in i hagen. Vi fick så bråttom ur hagen att Jesper fastnade i en rosbuske och fick diverse taggar i armen och benet. Vi fick oss ett gott skratt i varje fall och korna kom inte in i hagen vi satt i, de fortsatte på en väg nedanför.

Det var allt vi hade att bjuda på idag, återkommer imorgon. Tack för alla kommentarer vi fått på bloggen och facebook, roligt att så många vill följa vår resa :)

Vi har idag fotograferat endast med telefon, därav bildkvaliten.

Snälla hästar.


Skogsvägen var tung men härlig.

Borgen på toppen.



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…