Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 26 Visthusbodar och jättemyror, Portomarin - Palas de Rei

Idag har inte varit någon speciell dag, en dag bland alla andra. Steg upp, åt frukost, vandrat,druckit kaffe, vandrat, ätit lunch och vandrat lite till. Det roligaste stoppet idag var vid ett donativoalbergue (gratishärbärge drivet av församlingen, du donerar en valfri summa för boendet). Vi skulle egentligen bara gå på toaletten, men människorna som jobbade där var så språksamma och trevliga så vi pratade en stund med dem. Vi fick en broschyr av dem om caminons 5 symboler, som jag tyckte var en ganska bra tankeställare. Tänkte dela dem med er.

Den första symbolen är den gula pilen som vi följer längs caminon. Caminon symboliserar vårt liv och när vi inte hittar de gula pilarna känner vi oss frustrerade, precis som vi i livet kan bli frustrerade om vi inte hittar den rätta vägen. Frågorna som ställdes efter liknelsen var vilka pilar följer du och vad eller vem visar vägen för dig i livet? (Egen översättning)

Den andra symbolen är ryggsäcken. I livet bär vi alla en ryggsäck, ibland sätter vi till saker, men ibland måste vi ta bort saker när ryggsäcken blir för tung att bära. Vad kan du ta bort från just din ryggsäck för att den ska bli lättare att bära? Bär du på något överlopps bagage i din livsryggsäck?

Den tredje symbolen är plåstret. Blåsor, sår och smärta tillhör caminon liksom livet. Ibland tvingar de oss att ta det lugnare eller till och med stanna upp. Hur tar du itu med livets smärtor och har du "livssår" som du behöver bearbeta?

Den fjärde symbolen är vandringsstaven. Varje pilgrim behöver hjälp att gå vidare ibland och vandringsstaven symboliserar de människor vi möter som hjälper oss och uppmuntrar oss att gå vidare längs caminon såväl som i livet. Vilka är de människor som fungerar som "vandringsstavar" i ditt liv? Hur skulle det se ut om du fungerade som "vandringsstav" för någon annan?

Den femte symbolen är snäckan som symboliserar den förändrade människan efter pilgrimsvandringen. Känner mig personligen inte så mycket förändrad än i alla fall, än vad jag annars gör efter en resa. Efter en längre resa känner jag mig alltid otroligt tacksam och ödmjuk när jag kommer hem. Tacksam över allt jag har där hemma och tacksam över alla människor jag haft privilegiet att möta. Så även denna gång, resan är inte slut än, men redan i detta skede är jag så glad över att jag fått träffa alla härliga och inspirerande människor. Ikväll har vi suttit och diskuterat med två vänliga australiensare. Den ena av dem hade till och med varit i Finland och var bekant med Finlands krigshistoria. Imponernade! Överlag är det inte många som vet något om Finland. Vi känner oss som ambassdörer ibland. :)

Detta blev ett långt och lite annorlunda inlägg, men vi har haft en trevlig dag, men börjar kännas som om vi vill komma fram nu. Vi räknar neråt...

Soluppgång

Härbärget vi stannade vid och diskuterade lite under dagen.


Jättemyror

Ja spanjorerna har jordgubbar redan. Dom var underbart goda.

Någon tog flickvännen på en stadstur innan läggdags. Undrar om han hade körkort?

Horreos - Visthusbodar. Denna liknar mera en port än något annat men det som står på porten är en visthusbod. Dessa användes ofta till att torka majs och liknande. Dom är ofta högt belägna så att djur inte kommer åt det som finns inuti.


Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde