Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 26 Visthusbodar och jättemyror, Portomarin - Palas de Rei

Idag har inte varit någon speciell dag, en dag bland alla andra. Steg upp, åt frukost, vandrat,druckit kaffe, vandrat, ätit lunch och vandrat lite till. Det roligaste stoppet idag var vid ett donativoalbergue (gratishärbärge drivet av församlingen, du donerar en valfri summa för boendet). Vi skulle egentligen bara gå på toaletten, men människorna som jobbade där var så språksamma och trevliga så vi pratade en stund med dem. Vi fick en broschyr av dem om caminons 5 symboler, som jag tyckte var en ganska bra tankeställare. Tänkte dela dem med er.

Den första symbolen är den gula pilen som vi följer längs caminon. Caminon symboliserar vårt liv och när vi inte hittar de gula pilarna känner vi oss frustrerade, precis som vi i livet kan bli frustrerade om vi inte hittar den rätta vägen. Frågorna som ställdes efter liknelsen var vilka pilar följer du och vad eller vem visar vägen för dig i livet? (Egen översättning)

Den andra symbolen är ryggsäcken. I livet bär vi alla en ryggsäck, ibland sätter vi till saker, men ibland måste vi ta bort saker när ryggsäcken blir för tung att bära. Vad kan du ta bort från just din ryggsäck för att den ska bli lättare att bära? Bär du på något överlopps bagage i din livsryggsäck?

Den tredje symbolen är plåstret. Blåsor, sår och smärta tillhör caminon liksom livet. Ibland tvingar de oss att ta det lugnare eller till och med stanna upp. Hur tar du itu med livets smärtor och har du "livssår" som du behöver bearbeta?

Den fjärde symbolen är vandringsstaven. Varje pilgrim behöver hjälp att gå vidare ibland och vandringsstaven symboliserar de människor vi möter som hjälper oss och uppmuntrar oss att gå vidare längs caminon såväl som i livet. Vilka är de människor som fungerar som "vandringsstavar" i ditt liv? Hur skulle det se ut om du fungerade som "vandringsstav" för någon annan?

Den femte symbolen är snäckan som symboliserar den förändrade människan efter pilgrimsvandringen. Känner mig personligen inte så mycket förändrad än i alla fall, än vad jag annars gör efter en resa. Efter en längre resa känner jag mig alltid otroligt tacksam och ödmjuk när jag kommer hem. Tacksam över allt jag har där hemma och tacksam över alla människor jag haft privilegiet att möta. Så även denna gång, resan är inte slut än, men redan i detta skede är jag så glad över att jag fått träffa alla härliga och inspirerande människor. Ikväll har vi suttit och diskuterat med två vänliga australiensare. Den ena av dem hade till och med varit i Finland och var bekant med Finlands krigshistoria. Imponernade! Överlag är det inte många som vet något om Finland. Vi känner oss som ambassdörer ibland. :)

Detta blev ett långt och lite annorlunda inlägg, men vi har haft en trevlig dag, men börjar kännas som om vi vill komma fram nu. Vi räknar neråt...

Soluppgång

Härbärget vi stannade vid och diskuterade lite under dagen.


Jättemyror

Ja spanjorerna har jordgubbar redan. Dom var underbart goda.

Någon tog flickvännen på en stadstur innan läggdags. Undrar om han hade körkort?

Horreos - Visthusbodar. Denna liknar mera en port än något annat men det som står på porten är en visthusbod. Dessa användes ofta till att torka majs och liknande. Dom är ofta högt belägna så att djur inte kommer åt det som finns inuti.


Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…