Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 26 Visthusbodar och jättemyror, Portomarin - Palas de Rei

Idag har inte varit någon speciell dag, en dag bland alla andra. Steg upp, åt frukost, vandrat,druckit kaffe, vandrat, ätit lunch och vandrat lite till. Det roligaste stoppet idag var vid ett donativoalbergue (gratishärbärge drivet av församlingen, du donerar en valfri summa för boendet). Vi skulle egentligen bara gå på toaletten, men människorna som jobbade där var så språksamma och trevliga så vi pratade en stund med dem. Vi fick en broschyr av dem om caminons 5 symboler, som jag tyckte var en ganska bra tankeställare. Tänkte dela dem med er.

Den första symbolen är den gula pilen som vi följer längs caminon. Caminon symboliserar vårt liv och när vi inte hittar de gula pilarna känner vi oss frustrerade, precis som vi i livet kan bli frustrerade om vi inte hittar den rätta vägen. Frågorna som ställdes efter liknelsen var vilka pilar följer du och vad eller vem visar vägen för dig i livet? (Egen översättning)

Den andra symbolen är ryggsäcken. I livet bär vi alla en ryggsäck, ibland sätter vi till saker, men ibland måste vi ta bort saker när ryggsäcken blir för tung att bära. Vad kan du ta bort från just din ryggsäck för att den ska bli lättare att bära? Bär du på något överlopps bagage i din livsryggsäck?

Den tredje symbolen är plåstret. Blåsor, sår och smärta tillhör caminon liksom livet. Ibland tvingar de oss att ta det lugnare eller till och med stanna upp. Hur tar du itu med livets smärtor och har du "livssår" som du behöver bearbeta?

Den fjärde symbolen är vandringsstaven. Varje pilgrim behöver hjälp att gå vidare ibland och vandringsstaven symboliserar de människor vi möter som hjälper oss och uppmuntrar oss att gå vidare längs caminon såväl som i livet. Vilka är de människor som fungerar som "vandringsstavar" i ditt liv? Hur skulle det se ut om du fungerade som "vandringsstav" för någon annan?

Den femte symbolen är snäckan som symboliserar den förändrade människan efter pilgrimsvandringen. Känner mig personligen inte så mycket förändrad än i alla fall, än vad jag annars gör efter en resa. Efter en längre resa känner jag mig alltid otroligt tacksam och ödmjuk när jag kommer hem. Tacksam över allt jag har där hemma och tacksam över alla människor jag haft privilegiet att möta. Så även denna gång, resan är inte slut än, men redan i detta skede är jag så glad över att jag fått träffa alla härliga och inspirerande människor. Ikväll har vi suttit och diskuterat med två vänliga australiensare. Den ena av dem hade till och med varit i Finland och var bekant med Finlands krigshistoria. Imponernade! Överlag är det inte många som vet något om Finland. Vi känner oss som ambassdörer ibland. :)

Detta blev ett långt och lite annorlunda inlägg, men vi har haft en trevlig dag, men börjar kännas som om vi vill komma fram nu. Vi räknar neråt...

Soluppgång

Härbärget vi stannade vid och diskuterade lite under dagen.


Jättemyror

Ja spanjorerna har jordgubbar redan. Dom var underbart goda.

Någon tog flickvännen på en stadstur innan läggdags. Undrar om han hade körkort?

Horreos - Visthusbodar. Denna liknar mera en port än något annat men det som står på porten är en visthusbod. Dessa användes ofta till att torka majs och liknande. Dom är ofta högt belägna så att djur inte kommer åt det som finns inuti.


Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …