Fortsätt till huvudinnehåll

Bålträning för MTB-cyklister

Det är ganska vanligt att mountainbikecyklister drabbas av ryggont och jag är inget undantag. Jag har haft ryggproblem i många år redan med eller utan mtb. Problemet ligger i att jag i mitt jobb oftast arbetar med framåtlutning och utför en hel del tunga lyft. Detta resulterar i att diskarna mellan kotorna i ryggraden kan glida bakåt och börja trycka på nerver i ryggraden. Ibland går det tom så illa så det slutar med ryggskott, inte  kul alls!

Att cyckla mtb belastar ryggen på samma sätt, när man cycklar i bökig terräng utsätts kroppen för en massa stötar och kotorna i ryggraden smälls ihop vid varje stöt. Stötarna i sig borde diskarna i normala fall klara av, men det att man sitter framåtlutad på cyckeln med böjd ryggrad gör att precis som jag beskrev innan, så kan diskarna mellan kotorna i ryggraden glida bakåt och orsaka tryck på nerver i ryggraden.

I tidningen Bicycling nr 4/2013 finns en artikel om just detta och hur man kan undvika ryggont. Nyckeln till en frisk rygg utan ryggont är att träna bålstyrka. Jag länkar till en video där följande övningar demonstreras:

-sidoböj
-sidoplanka
-skorpionen
-vindrutetorkaren
-krabbställning med ett utsträckt ben i taget
-blondie
-rygglyft
-marklyft med nästan raka ben
-good mornings

Det är också viktigt att hålla musklerna kring höften och ländryggen rörliga t.ex. genom stretchning. Min fysioterapeut har gett mig övningar som ska skuffa in diskarna tillbaka på sin rätta plats igen. När jag får känningar i ryggen börjar jag göra dessa övningar och för det mesta så fungerar det bara jag gör dem kontinuerligt. För mig är det också jätteviktigt att stretcha rumpan och baksida lår för att hålla ryggen i skick. Bara jag själv är aktiv och förebygger med att träna bålstyrka och göra mina övnignar så klarar jag av att cyckla i mtb i fortsättningen också. Det är ju så skoj!


Denna ryggövning fungerar för mig.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…