Fortsätt till huvudinnehåll

I Kronoby på kurs

Ikväll har jag varit på kurs. Temat för kursen var att utforska nejdens cykelleder med moutainbike. Vi startade idag i Kronoby från folkhögskolan. Vi var 6 stycken plus kursdragaren Joakim Björkskog. Chricki och jag var de enda kvinnliga deltagarna. Det blev tufft direkt från början, vi skulle ta oss över diken med vatten i, en del mindre och en del större. Försiktiga som vi är så kände vi oss ganska mesiga när vi ledde vår cyklar över dikena. Vi kom så småningom till vandringsleden som startar från Torgare i Kronoby och där var det vått, slirigt och däcken sjönk ner i det leriga underlaget mest hela tiden. Det var tungt och mjölksyran infann sig i benen. Fick tankar på att vända om och sälja cykeln typ, men kämpade på.

Efter vad som kändes som en evighet kom vi då äntligen ut till Kronobys fina åsar och cyklingen blev genast såå mycket roligare. Här var det ett rent nöje att cykla ända tills vi kom till ett STORT dike. Det gick brant ner och där nere fanns en liten bro som man borde pricka för att sedan komma upp på branten på andra sidan diket. Jag tänkte redan att jag kommer att leda cykeln över, men så samlade jag allt mitt mod och trampade på. Tog mig över diket och fick mig en liten adrenalinkick på köpet. Jag gjorde något som jag egentligen inte vågade göra. Ibland är det bra att tänja på sina trygghetsgränser lite.

Vi cyklade på i nästan 2,5 h och det blev en fin runda på 20,9 km. Vet inte hur det var med de andra deltagarna, men vi var rejält trötta när vi kom tillbaka till folkhögskolan och hade lite skavsår i baken och genomvåta skor. Kursen fortsätter på onsdag i Larsmo så imorgon blir det vila för mina trötta ben. Den senare delen på rundan bjöd på suverän cykling och den kan jag verkligen rekommendera. Detta var Gustavsrundan.


/Camilla

Kommentarer

  1. Kom över en länk till er blogg via facebook (Via Joanna), och nu är den tillagd i min reader. Härlig blogg fylld av inspiration! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…