Fortsätt till huvudinnehåll

Vilse i Kronoby

I helgen antog vi utmaningen att vandra Kronoby naturstig, men uppgiften visade sig vara oss övermäktig. Redan från början var vi lite vilsna. Vi hade läst in oss på att man kan starta från Torgare museiområde i Kronoby och det kan man säkert också bara man själv vet hur man tar sig vidare till naturstigens början. Tack vare att jag nyligen varit på mtbtur där hittade vi i alla fall dit. När vi väl kom igång gick det bra ända fram till Lillträsket förutom att vi missade varggropen. Vi hade hur som helst en skön paus i sällskap av ett svanpar och några andra oidentifierade fåglar i solskenet.




Vi fortsatte sedan mot Fjölkoträsket, en vandring på lite över 7 km. Här startade de verkliga problemen. Märkningarna kom med ca 1 km mellanrum och stigarna var på vissa ställen obefintliga. Plötsligt blev märkningarna väldigt täta och nöjda över det fick vi lite extra fart, men det var för bra för att vara sant. Pang bom så tog stigen slut och skogen kom emot. Vi tog fram vår gps och jämförde med kartan och konstaterade att vi hade gått i en cirkel. Märkningarna vi följt hade inget med vandringsleden att göra. Vi fick svänga om och gå ut tillbaka där vi svängt in. Nu fick gps:en stanna framme och hjälpa oss vidare i denna gissningslek.




Så småningom kom vi till ett kalhygge och ser en blå markering mitt ute på kalhygget, men ingen stig. Vi går rakt över mot markeringen, stannar sedan upp för att hitta nästa och jag ser en liten ödla vid min fot - tror jag. Ödlan visar sig vara extremt lång och jag inser att en orm kommer upp ur grästuvan jag står på. Paniken är ett faktum, visste inte hur jag skulle ta mig vidare på kalhygget sen. Ville fort därifrån, men ville inte gå där, önskar jag hade vingar.

Märkning på kalhygget, ingen stig och inga andra märkningar syns till. 


Med kurr i magen kom vi sent omsider fram till Fjölkoträsket och kunde äntligen tillreda våra hamburgare. Smakade gott efter flera timmars vandring. Det blev en rofylld kvälld med solnedgång över Fjölkoträsket och fågelsång i träden. Humöret steg igen efter att ha varit på botten några gånger under vår irrfärd.

Vi tältade aningen annorlunda!

Furuträsket


Tanken var att vi skulle gå samma väg tillbaka, men vi ansåg det inte vara värt mödan så vi ringde efter skjuts till Bäckby, dit vi sen vandrade under förmiddagen efter en kort inspektering av Fiskarholmens kärrnaturstig.
Denna rutt var delvis mycket bra och delvis helt enkelt dålig. Ger man sig ut på rutten utan karta eller gps är man definitivt ute på farligt vatten eftersom märkningarna och stigarna ställvis är så dåliga, speciellt sträckan Lillträsket - Fjölkoträsket.

Vädret var i alla fall på vår sida båda dagarna! :)
Tack Christel för skjutsen.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p