Fortsätt till huvudinnehåll

Vilse i Kronoby

I helgen antog vi utmaningen att vandra Kronoby naturstig, men uppgiften visade sig vara oss övermäktig. Redan från början var vi lite vilsna. Vi hade läst in oss på att man kan starta från Torgare museiområde i Kronoby och det kan man säkert också bara man själv vet hur man tar sig vidare till naturstigens början. Tack vare att jag nyligen varit på mtbtur där hittade vi i alla fall dit. När vi väl kom igång gick det bra ända fram till Lillträsket förutom att vi missade varggropen. Vi hade hur som helst en skön paus i sällskap av ett svanpar och några andra oidentifierade fåglar i solskenet.




Vi fortsatte sedan mot Fjölkoträsket, en vandring på lite över 7 km. Här startade de verkliga problemen. Märkningarna kom med ca 1 km mellanrum och stigarna var på vissa ställen obefintliga. Plötsligt blev märkningarna väldigt täta och nöjda över det fick vi lite extra fart, men det var för bra för att vara sant. Pang bom så tog stigen slut och skogen kom emot. Vi tog fram vår gps och jämförde med kartan och konstaterade att vi hade gått i en cirkel. Märkningarna vi följt hade inget med vandringsleden att göra. Vi fick svänga om och gå ut tillbaka där vi svängt in. Nu fick gps:en stanna framme och hjälpa oss vidare i denna gissningslek.




Så småningom kom vi till ett kalhygge och ser en blå markering mitt ute på kalhygget, men ingen stig. Vi går rakt över mot markeringen, stannar sedan upp för att hitta nästa och jag ser en liten ödla vid min fot - tror jag. Ödlan visar sig vara extremt lång och jag inser att en orm kommer upp ur grästuvan jag står på. Paniken är ett faktum, visste inte hur jag skulle ta mig vidare på kalhygget sen. Ville fort därifrån, men ville inte gå där, önskar jag hade vingar.

Märkning på kalhygget, ingen stig och inga andra märkningar syns till. 


Med kurr i magen kom vi sent omsider fram till Fjölkoträsket och kunde äntligen tillreda våra hamburgare. Smakade gott efter flera timmars vandring. Det blev en rofylld kvälld med solnedgång över Fjölkoträsket och fågelsång i träden. Humöret steg igen efter att ha varit på botten några gånger under vår irrfärd.

Vi tältade aningen annorlunda!

Furuträsket


Tanken var att vi skulle gå samma väg tillbaka, men vi ansåg det inte vara värt mödan så vi ringde efter skjuts till Bäckby, dit vi sen vandrade under förmiddagen efter en kort inspektering av Fiskarholmens kärrnaturstig.
Denna rutt var delvis mycket bra och delvis helt enkelt dålig. Ger man sig ut på rutten utan karta eller gps är man definitivt ute på farligt vatten eftersom märkningarna och stigarna ställvis är så dåliga, speciellt sträckan Lillträsket - Fjölkoträsket.

Vädret var i alla fall på vår sida båda dagarna! :)
Tack Christel för skjutsen.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur.

Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älgar…

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor.





Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa.

Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle". I terrängen kan man bland annat hitta rester av gamla renstängsel och torvhyttor som skvallrar om…