Fortsätt till huvudinnehåll

Vilse i Kronoby

I helgen antog vi utmaningen att vandra Kronoby naturstig, men uppgiften visade sig vara oss övermäktig. Redan från början var vi lite vilsna. Vi hade läst in oss på att man kan starta från Torgare museiområde i Kronoby och det kan man säkert också bara man själv vet hur man tar sig vidare till naturstigens början. Tack vare att jag nyligen varit på mtbtur där hittade vi i alla fall dit. När vi väl kom igång gick det bra ända fram till Lillträsket förutom att vi missade varggropen. Vi hade hur som helst en skön paus i sällskap av ett svanpar och några andra oidentifierade fåglar i solskenet.




Vi fortsatte sedan mot Fjölkoträsket, en vandring på lite över 7 km. Här startade de verkliga problemen. Märkningarna kom med ca 1 km mellanrum och stigarna var på vissa ställen obefintliga. Plötsligt blev märkningarna väldigt täta och nöjda över det fick vi lite extra fart, men det var för bra för att vara sant. Pang bom så tog stigen slut och skogen kom emot. Vi tog fram vår gps och jämförde med kartan och konstaterade att vi hade gått i en cirkel. Märkningarna vi följt hade inget med vandringsleden att göra. Vi fick svänga om och gå ut tillbaka där vi svängt in. Nu fick gps:en stanna framme och hjälpa oss vidare i denna gissningslek.




Så småningom kom vi till ett kalhygge och ser en blå markering mitt ute på kalhygget, men ingen stig. Vi går rakt över mot markeringen, stannar sedan upp för att hitta nästa och jag ser en liten ödla vid min fot - tror jag. Ödlan visar sig vara extremt lång och jag inser att en orm kommer upp ur grästuvan jag står på. Paniken är ett faktum, visste inte hur jag skulle ta mig vidare på kalhygget sen. Ville fort därifrån, men ville inte gå där, önskar jag hade vingar.

Märkning på kalhygget, ingen stig och inga andra märkningar syns till. 


Med kurr i magen kom vi sent omsider fram till Fjölkoträsket och kunde äntligen tillreda våra hamburgare. Smakade gott efter flera timmars vandring. Det blev en rofylld kvälld med solnedgång över Fjölkoträsket och fågelsång i träden. Humöret steg igen efter att ha varit på botten några gånger under vår irrfärd.

Vi tältade aningen annorlunda!

Furuträsket


Tanken var att vi skulle gå samma väg tillbaka, men vi ansåg det inte vara värt mödan så vi ringde efter skjuts till Bäckby, dit vi sen vandrade under förmiddagen efter en kort inspektering av Fiskarholmens kärrnaturstig.
Denna rutt var delvis mycket bra och delvis helt enkelt dålig. Ger man sig ut på rutten utan karta eller gps är man definitivt ute på farligt vatten eftersom märkningarna och stigarna ställvis är så dåliga, speciellt sträckan Lillträsket - Fjölkoträsket.

Vädret var i alla fall på vår sida båda dagarna! :)
Tack Christel för skjutsen.


/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…