Fortsätt till huvudinnehåll

Tortuguero dag 2.

Dag 2 här i Tortugero startade vi med en lugn morgon, intog vårt budget morgonmål, drack en kopp kaffe vid restaurangen och läste ett antal timmar före vi började aktivera oss. Gårdagens program var en guidad kajaktur och ett besök i nationalparken här i Tortugero. Vi hade kommit överrens om att åka på kajakturen först klockan 11 eftersom det då var störst chans att se en kajman. 

När klockan närmade sig 10 packade vi ihop kameran (förståss), gick och köpte vatten och lite småtugg att snålas på under turen. Sedan gick vi mot turistinfon och till vår förvåning var guiden redan där, har aldrig förr hänt i detta land att vi varit senare än den vi ska mötas upp med. :) 

Camilla gillade först inte kajakerna men jag var i extas, små snabba stabila fiskekajaker, vad är inte bättre än det! Perfekta fordon för fotografering. 

Turen varade nästan 3 timmar och vi såg massor med djur, mest iguaner och sköldpaddor. Tyvärr är det ju ingen säsong för dom stora havssköldpaddorna (Leatherback- och Green turtles) som Tortugero är så känd för men vi såg två olika arter av flodsköldpaddor: grön, och svartsköldpadda. Det som vi hoppades kanske allra mest på att få se var som tidigare nämnt kajmaner, och visst fick vi syn på en, tyvärr var den i vattnet och korsade kanalen så vi såg aldrig hela djuret men spännande var det iaf, den kom riktigt nära kajaken och lite rädda var vi nog! 

Paddlingen på tillbakavägen gick i motvind och Camilla paddlade upprepade gånger så hårt att vår gamla erfarna guide såg riktigt lidande ut, när vi äntligen kom i land var han riktigt andfådd och orkade knappt stiga ur kajaken.

Vi gick tillbaka till vårt minimala krypin, bytte lite kläder, satte på vandringsskorna och begav oss mot nationalparken. Där såg vi faktiskt inte så mycket som vi hade hoppats på, det intressantaste var nog någonslags stor vessla typ. 50 cm + svans. Den var riktigt arg på oss, fräste och hade sig så vi höll oss på ordentligt avstånd. När den sedan efter en stund vågade sig ner ur trädet sprang Camilla för livet åt det ena hållet och djuret åt det andra. Förgyllde min dag! Det andra intressanta och också äckliga vi såg var en liten liten sköldpadda som låg vid sidan av spåret och vilade. Den hade en riktigt stor fästing på sig, på sitt skal! Jag trodde inte att en fästing på något sätt skulle kunna få tag på blod ur ett skal på en sköldpadda, men den hade nog suttit där ett bra tag med tanke på storleken. 

Efter denna dag var vi relativt trötta och vi var redo för natten runt 7-tiden. :) Här blir mörkt jättetidigt (jämfört med finsk sommar) så vi lägger oss nästan jämt vid 8-9 tiden.


En riktigt liten men dödligt giftig orm. Oropel.


Blåhäger


Vet ej namn, men den var riktigt klyftig lockade till sig och fångade fisk genom att lägga bete på sin fot,
doppa den i vattnet och vänta på att någon liten fisk kom för att äta. 


Tukan

Var ungefär 1,5 m ifrån, den brydde sig inte överhuvudtaget, bara gick och letade ätbart. 

Kamouflerad sköldpadda. 

Vet inte riktiga namnet, men kallades för swamp chicken.

Den efterlängtade kajmanen

Grön och svart flodsköldpadda.

Den arga typen vi mötte i nationalparken. 
Mexican crab,  färgrann liten sndgrävare.

/Jesper & Camilla.

Kommentarer

  1. hejsan! hoppas ni har det riktigt bra där borta. Följer på bloggen vad som händer. kram

    SvaraRadera
  2. Jo tack, vi har det riktigt bra här! Imorgon åker vi vidare så nästa inlägg kommer från Puerto Viejo. :) Kram.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi...