Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 4 Cirauqui - Los Arcos

Idag har varit en tuff dag, på morgonen var vår plan att gå till Villamayor de Monhardin, en sträcka på ca 22 km. Dagens vandringssträcka landade dock på 34,5 km då vi tyckte vi hade så pigga ben. De är inte lika pigga nu längre kan jag lova.

Vi var de första att lämna härbärget på morgonen vid halv 7-tiden så vi fick vandra i lugn och ro ända till den första byn Lorca där vi åt frukost i solen på en parkbänk. Som vanligt när vi reser saknar jag riktigt bröd med mycket fibrer i, här finns bara baguetter och croissanter överallt, men man får ta seden dit man kommer. Efter frukost gick vi ännu några kilometrar innan vi kom till Estella, en stad med 15 000 invånare i. Vi tog oss en titt på den enorma kyrkan, men den var inte lika magnifik inuti.



 
Efter Estella kom vi fram till Irache och dagens höjdpunkt: Bodegas Irache. Där finns två kranar för vätskepåfyllning, en vattenkran och en vinkran. Vinfabriken där bjuder alla pilgrimer på vin, ganska häftigt! Vindrickande i Spanien är mera regel än undantag, nästan på alla ställen ingår även vin i pilgrimsmiddagen.



Vandringen fortsatte sedan till Azqueta och Villamayor de Monhardin där vi tänkt stanna för dagen, men vi fortsatte de 12,5 km till Los Arcos. De sista 5 km kändes verkligen tunga och vi kom fram ganska sent, men här finns hela 4 härbärgen så vi fick ändå plats på ett av dem. Finländare verkar vara ganska sällsynta här, hospitaleron verkade nöjd över att få ta emot finländare.

Nu har vi deltagit i en halv katolsk mässa på spanska. Jag vet inte om vi finländare är speciellt regellydiga eller om de andra pilgrimerna som kom till kyrkan inte såg föreskrifterna på kyrkdörren, där det stod på flera olika språk att man inte får fotografera under mässan, ändå var det många som gjorde just det. En mäktig kyrka var det i alla fall. Nu börjar det så småningom bli sängdags för oss så vi orkar vandra imorgon igen :)





Camilla och Jesper





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…