Fortsätt till huvudinnehåll

Stenen

Under vår kommande vandring till Santiago de Compostela kommer vi att passera Cruz de Ferro (järnkorset) som har blivit en symbolisk plats längs caminon. Korset står på en flera meter hög stenpyramid och varje pilgrim som passerat här har burit dit en sten. Enligt traditionen ska man bära med sig en sten hemifrån och stenen ska symbolisera något som du vill släppa taget om och lämna bakom dig efter vandringen. Vid Cruz de Ferro som är ganska i slutet av caminon lämnar du sen din sten och tänker kanske lite extra på varför du gör denna vandring. 

Cruz de Ferro

När vi tog beslutet att göra denna vandring hade vi inga desto djupare syften andra än att vi ville ha en rejäl utmaning och gärna lite primitivt. Jag hade hört talas om Cruz de Ferro, men hade helt glömt bort det tills för någon vecka sen när jag läste om det igen. Jag började fundera lite vidare på min egen vandring och vad jag har med mig i bagaget som skulle vara skönt att släppa taget om. Där finns ju nog en hel del efter en genomgången skilsmässa för några år tillbaka. Det mesta börjar nog vara bearbetat vid detta laget, men jag beslöt mig för att min sten får symbolisera den smärta, besvikelser och skuldkänslor som jag bärt på i ett antal år och när jag lämnar min sten vid järnkorset så lämnar jag dessa känslor bakom mig. Då förlåter jag de som gjort mig lessen och framför allt förlåter jag mig själv. 

Min sten.

Jag har ett nytt liv nu och det är jag oändligt tacksam över. Att få göra denna vandring tillsammans med sin själsfrände känns fantastiskt! Jag känner att detta är början på en ny och djupare insikt om livet. 

/Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…