Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen har vi börjat vandringen.

Vandringen påbörjad


Vi tog bussen till Roncesvalles igår på eftermiddagen, bussen var full med pilgrimsvandrare. Roncesvalles är en liten, liten by på gränsen mellan Spanien och Frankrike och har endast 29 invånare. Byn domineras helt av det gamla klostret som fungerar som pilgrimshärbärge. Det är nyrenoverat och var verkligen fräscht och modernt. Vi blev tilldelade våra sängar och kunde sen gå runt och kolla läget. Det blev några samtal till flygplatsen i Pamplona och nervös väntan, men lite före klockan 8 på kvällen kom äntligen min väska - vilken lycka! Nu kunde vi slappna av och börja njuta av äventyret. På härbärget släcks lamporna kl 22 och då ska alla vara i säng, var inte speciellt svårt, vi var ivriga att börja sova så det snabbt skulle bli morgon. Sömnkvaliteten var inte den bästa, en låg och hostade natten igenom och ett gäng började springa på i korridoren redan klockan 4 på morgonen. Klockan 6 är det officiell väckning,  då börjar hospitaleros springa runt och väcka de som ännu sover.

Inte långt kvar nu..

Vi åt frukost i form av vår medhavda finska havregrynsgröt och sen var det då dags att börja vandra. Det var ännu inte ljust, fåglarna kvittrade och det kom ner några regndroppar. Spännande att äntligen vara på väg! Vi hamnade att stanna titt som tätt för att justera ryggsäckarna och lite senare för att ta på regnkläderna eftersom regnet tilltog. Ändå njöt vi för fullt, det var mycket vackrare än vad jag föreställt mig. Guideböckerna jag har läst har inte lyckats ge landskapet rättvisa.  Vi gick genom små mysiga byar med stenhus och träbalkonger, genom böljande, gröna lanskap och på små mysiga skogsvägar. Vi såg både kossor, får, hästar och även en falk av något slag. Efter ca två timmars vandring stannade vi för frukost nr två,det blev tortillas, en spansk omelett med potatis i och färskpressad apelsinjuice.  Gott var det!





Vandringen fortsatte ännu nästan fyra timmar innan vi var framme i Zubiri. Vi hade gärna fortsatt ännu några kilometrar, huvudet ville, men kroppen ville vila, så vi tog in på albergue municipal. Inte på långt när lika fräscht som i Roncesvalles, men för 8 € natten kan man inte ha så stora krav. Nu har vi i alla fall klarat av första dagsetappen, det gör lite ont här och där, men det hör till. Ikväll ska vi äta vår första pilgrimsmiddag, ser fram emot det efter 21,9 km vandring.

Otrolit kallt, men skönt

Riktigt rolig dag har vi haft, men vi får nog öva lite på att ta det lugnt.  Vi har en tendens att spurta iväg och glömmer att njuta av hela upplevelsen med att vara på väg. Nåja, vi har ju några dagar och en hel del kilometrar att öva på. Många andra vandrare i farten är det också, så det får vi också vänja oss med. Imorgon fortsätter vandringen tillbaka till Pamplona.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Härligt att ni kommit igång. Som sagt ta det lugnt och skåda omkring er! Trevlig fortsatt semester 😄

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övar på det där med att ta det lugnt, men njuter så mycket vi hinner :)

      Radera
  2. Ska bli så spännande att följa med på er resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du vill följa oss på vår resa :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"