Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen har vi börjat vandringen.

Vandringen påbörjad


Vi tog bussen till Roncesvalles igår på eftermiddagen, bussen var full med pilgrimsvandrare. Roncesvalles är en liten, liten by på gränsen mellan Spanien och Frankrike och har endast 29 invånare. Byn domineras helt av det gamla klostret som fungerar som pilgrimshärbärge. Det är nyrenoverat och var verkligen fräscht och modernt. Vi blev tilldelade våra sängar och kunde sen gå runt och kolla läget. Det blev några samtal till flygplatsen i Pamplona och nervös väntan, men lite före klockan 8 på kvällen kom äntligen min väska - vilken lycka! Nu kunde vi slappna av och börja njuta av äventyret. På härbärget släcks lamporna kl 22 och då ska alla vara i säng, var inte speciellt svårt, vi var ivriga att börja sova så det snabbt skulle bli morgon. Sömnkvaliteten var inte den bästa, en låg och hostade natten igenom och ett gäng började springa på i korridoren redan klockan 4 på morgonen. Klockan 6 är det officiell väckning,  då börjar hospitaleros springa runt och väcka de som ännu sover.

Inte långt kvar nu..

Vi åt frukost i form av vår medhavda finska havregrynsgröt och sen var det då dags att börja vandra. Det var ännu inte ljust, fåglarna kvittrade och det kom ner några regndroppar. Spännande att äntligen vara på väg! Vi hamnade att stanna titt som tätt för att justera ryggsäckarna och lite senare för att ta på regnkläderna eftersom regnet tilltog. Ändå njöt vi för fullt, det var mycket vackrare än vad jag föreställt mig. Guideböckerna jag har läst har inte lyckats ge landskapet rättvisa.  Vi gick genom små mysiga byar med stenhus och träbalkonger, genom böljande, gröna lanskap och på små mysiga skogsvägar. Vi såg både kossor, får, hästar och även en falk av något slag. Efter ca två timmars vandring stannade vi för frukost nr två,det blev tortillas, en spansk omelett med potatis i och färskpressad apelsinjuice.  Gott var det!





Vandringen fortsatte ännu nästan fyra timmar innan vi var framme i Zubiri. Vi hade gärna fortsatt ännu några kilometrar, huvudet ville, men kroppen ville vila, så vi tog in på albergue municipal. Inte på långt när lika fräscht som i Roncesvalles, men för 8 € natten kan man inte ha så stora krav. Nu har vi i alla fall klarat av första dagsetappen, det gör lite ont här och där, men det hör till. Ikväll ska vi äta vår första pilgrimsmiddag, ser fram emot det efter 21,9 km vandring.

Otrolit kallt, men skönt

Riktigt rolig dag har vi haft, men vi får nog öva lite på att ta det lugnt.  Vi har en tendens att spurta iväg och glömmer att njuta av hela upplevelsen med att vara på väg. Nåja, vi har ju några dagar och en hel del kilometrar att öva på. Många andra vandrare i farten är det också, så det får vi också vänja oss med. Imorgon fortsätter vandringen tillbaka till Pamplona.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Härligt att ni kommit igång. Som sagt ta det lugnt och skåda omkring er! Trevlig fortsatt semester 😄

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övar på det där med att ta det lugnt, men njuter så mycket vi hinner :)

      Radera
  2. Ska bli så spännande att följa med på er resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du vill följa oss på vår resa :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …