Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen har vi börjat vandringen.

Vandringen påbörjad


Vi tog bussen till Roncesvalles igår på eftermiddagen, bussen var full med pilgrimsvandrare. Roncesvalles är en liten, liten by på gränsen mellan Spanien och Frankrike och har endast 29 invånare. Byn domineras helt av det gamla klostret som fungerar som pilgrimshärbärge. Det är nyrenoverat och var verkligen fräscht och modernt. Vi blev tilldelade våra sängar och kunde sen gå runt och kolla läget. Det blev några samtal till flygplatsen i Pamplona och nervös väntan, men lite före klockan 8 på kvällen kom äntligen min väska - vilken lycka! Nu kunde vi slappna av och börja njuta av äventyret. På härbärget släcks lamporna kl 22 och då ska alla vara i säng, var inte speciellt svårt, vi var ivriga att börja sova så det snabbt skulle bli morgon. Sömnkvaliteten var inte den bästa, en låg och hostade natten igenom och ett gäng började springa på i korridoren redan klockan 4 på morgonen. Klockan 6 är det officiell väckning,  då börjar hospitaleros springa runt och väcka de som ännu sover.

Inte långt kvar nu..

Vi åt frukost i form av vår medhavda finska havregrynsgröt och sen var det då dags att börja vandra. Det var ännu inte ljust, fåglarna kvittrade och det kom ner några regndroppar. Spännande att äntligen vara på väg! Vi hamnade att stanna titt som tätt för att justera ryggsäckarna och lite senare för att ta på regnkläderna eftersom regnet tilltog. Ändå njöt vi för fullt, det var mycket vackrare än vad jag föreställt mig. Guideböckerna jag har läst har inte lyckats ge landskapet rättvisa.  Vi gick genom små mysiga byar med stenhus och träbalkonger, genom böljande, gröna lanskap och på små mysiga skogsvägar. Vi såg både kossor, får, hästar och även en falk av något slag. Efter ca två timmars vandring stannade vi för frukost nr två,det blev tortillas, en spansk omelett med potatis i och färskpressad apelsinjuice.  Gott var det!





Vandringen fortsatte ännu nästan fyra timmar innan vi var framme i Zubiri. Vi hade gärna fortsatt ännu några kilometrar, huvudet ville, men kroppen ville vila, så vi tog in på albergue municipal. Inte på långt när lika fräscht som i Roncesvalles, men för 8 € natten kan man inte ha så stora krav. Nu har vi i alla fall klarat av första dagsetappen, det gör lite ont här och där, men det hör till. Ikväll ska vi äta vår första pilgrimsmiddag, ser fram emot det efter 21,9 km vandring.

Otrolit kallt, men skönt

Riktigt rolig dag har vi haft, men vi får nog öva lite på att ta det lugnt.  Vi har en tendens att spurta iväg och glömmer att njuta av hela upplevelsen med att vara på väg. Nåja, vi har ju några dagar och en hel del kilometrar att öva på. Många andra vandrare i farten är det också, så det får vi också vänja oss med. Imorgon fortsätter vandringen tillbaka till Pamplona.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Härligt att ni kommit igång. Som sagt ta det lugnt och skåda omkring er! Trevlig fortsatt semester 😄

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övar på det där med att ta det lugnt, men njuter så mycket vi hinner :)

      Radera
  2. Ska bli så spännande att följa med på er resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du vill följa oss på vår resa :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…