Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt land nya berg, verklig utmaning!

Igår lämnade vi Santa Elena och började vår färd mot Nicaragua, eftersom resan till Nicaragua tar så många timmar med massa olika bussar, taxin, gränskorsande och färjor så bestämde vi oss för att spendera en natt i Liberia vilket ligger typ 80km från gränsen till Nicaragua. Vi spenderade natten på Hostel Dodero med tidig väckning och bussfärd 05:45 till Pueñas Blancas som är gränsstaden på Costa Ricas sida.

En annan orsak till varför vi behövde åka förbi Liberia är för att Costa Rica har infört en ny skatt i slutet av december 2013, när man åker ur landet ska man betala 7$, denna måste för tillfället betalas vid en bank i förväg och denna bank fanns bl.a. i Liberia. Eftersom vi semestrar har vi inte alltid full koll på vilken dag vi befinner oss på och igår var söndag vilket betyder att inga banker är öppna - great! Vi fick alltså inte betalat någon departure fee.

Vi bestämde oss för att ta risken och inte betala denna, med risk för att måsta åka tillbaka ca. 20min till närmaste stad om tullen inte skulle släppa igenom oss. Vi har hört att en hel del folk som inte har betalt denna skatt har sluppit igenom utan några problem så vi prövade. Ingen sa något eller ens antydde på att vi skulle behöva betala någon skatt när vi sedan korsade gränsen, så där sparade vi in två restaurangbesök. :) (Och jo vi har alla behövliga stämplar och papper i vårt pass för att lagligt vara i Nicaragua, don't worry.)

Så idag efter gränskorsandet har vi åkt billig taxi som först körde oss heeelt fel när vi skulle till San Jorge för att sedan ta färjan över till ön Ometepe som ligger i centralamerikas största insjö - Lake Nicaragua. Efter lite mera funderande, frågande och några till "betala-en-dollar-för-att-komma-vidare"-stop så satt vi på färjan med ganska häftig sjögång. Camilla var förståss mest bekymrad i om någon skulle bli sjösjuk, vilket ingen blev.

På färjan mellan San Jorge och Ometepe.

Nu är vi på Hostel Soma och har ett riktigt stort och fint rum, kanske det största och renaste vi någonsin haft under vår resa. En Coca-Cola här kostar ca ungefär 80 cent, bara som random information. :)

Vår säng i vårt rum på Ometepe. 

Vi har endast planerat en dag hittils och det är onsdag då ska vi bestiga vulkanen Concepcion, den är 1610 meter hög. Att jämföra med berget vi besteg i Santa Elena är detta grymt mycket värre. Där gick vi ca 3 km långt och 300 höjdmeter. Här startar vi på NOLL meter över havet och ska ta oss ända upp. Upp och ner beräknas ta 11-12 timmar. Vi har en guide med oss eftersom detta är obligatoriskt nuförtiden på grund av så många olyckor och dödsfall på vulkanen. Med guide, mycket vatten och solskydd är det däremot relativt säker, så ingen fara. :)

Vulkanen Concepcion på långt avstånd. 

Nu vila, dricka och vila.

Pura Vida (även om man inte använder det i Nicaragua).

/Jesper och Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…