Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt land nya berg, verklig utmaning!

Igår lämnade vi Santa Elena och började vår färd mot Nicaragua, eftersom resan till Nicaragua tar så många timmar med massa olika bussar, taxin, gränskorsande och färjor så bestämde vi oss för att spendera en natt i Liberia vilket ligger typ 80km från gränsen till Nicaragua. Vi spenderade natten på Hostel Dodero med tidig väckning och bussfärd 05:45 till Pueñas Blancas som är gränsstaden på Costa Ricas sida.

En annan orsak till varför vi behövde åka förbi Liberia är för att Costa Rica har infört en ny skatt i slutet av december 2013, när man åker ur landet ska man betala 7$, denna måste för tillfället betalas vid en bank i förväg och denna bank fanns bl.a. i Liberia. Eftersom vi semestrar har vi inte alltid full koll på vilken dag vi befinner oss på och igår var söndag vilket betyder att inga banker är öppna - great! Vi fick alltså inte betalat någon departure fee.

Vi bestämde oss för att ta risken och inte betala denna, med risk för att måsta åka tillbaka ca. 20min till närmaste stad om tullen inte skulle släppa igenom oss. Vi har hört att en hel del folk som inte har betalt denna skatt har sluppit igenom utan några problem så vi prövade. Ingen sa något eller ens antydde på att vi skulle behöva betala någon skatt när vi sedan korsade gränsen, så där sparade vi in två restaurangbesök. :) (Och jo vi har alla behövliga stämplar och papper i vårt pass för att lagligt vara i Nicaragua, don't worry.)

Så idag efter gränskorsandet har vi åkt billig taxi som först körde oss heeelt fel när vi skulle till San Jorge för att sedan ta färjan över till ön Ometepe som ligger i centralamerikas största insjö - Lake Nicaragua. Efter lite mera funderande, frågande och några till "betala-en-dollar-för-att-komma-vidare"-stop så satt vi på färjan med ganska häftig sjögång. Camilla var förståss mest bekymrad i om någon skulle bli sjösjuk, vilket ingen blev.

På färjan mellan San Jorge och Ometepe.

Nu är vi på Hostel Soma och har ett riktigt stort och fint rum, kanske det största och renaste vi någonsin haft under vår resa. En Coca-Cola här kostar ca ungefär 80 cent, bara som random information. :)

Vår säng i vårt rum på Ometepe. 

Vi har endast planerat en dag hittils och det är onsdag då ska vi bestiga vulkanen Concepcion, den är 1610 meter hög. Att jämföra med berget vi besteg i Santa Elena är detta grymt mycket värre. Där gick vi ca 3 km långt och 300 höjdmeter. Här startar vi på NOLL meter över havet och ska ta oss ända upp. Upp och ner beräknas ta 11-12 timmar. Vi har en guide med oss eftersom detta är obligatoriskt nuförtiden på grund av så många olyckor och dödsfall på vulkanen. Med guide, mycket vatten och solskydd är det däremot relativt säker, så ingen fara. :)

Vulkanen Concepcion på långt avstånd. 

Nu vila, dricka och vila.

Pura Vida (även om man inte använder det i Nicaragua).

/Jesper och Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde