Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt land nya berg, verklig utmaning!

Igår lämnade vi Santa Elena och började vår färd mot Nicaragua, eftersom resan till Nicaragua tar så många timmar med massa olika bussar, taxin, gränskorsande och färjor så bestämde vi oss för att spendera en natt i Liberia vilket ligger typ 80km från gränsen till Nicaragua. Vi spenderade natten på Hostel Dodero med tidig väckning och bussfärd 05:45 till Pueñas Blancas som är gränsstaden på Costa Ricas sida.

En annan orsak till varför vi behövde åka förbi Liberia är för att Costa Rica har infört en ny skatt i slutet av december 2013, när man åker ur landet ska man betala 7$, denna måste för tillfället betalas vid en bank i förväg och denna bank fanns bl.a. i Liberia. Eftersom vi semestrar har vi inte alltid full koll på vilken dag vi befinner oss på och igår var söndag vilket betyder att inga banker är öppna - great! Vi fick alltså inte betalat någon departure fee.

Vi bestämde oss för att ta risken och inte betala denna, med risk för att måsta åka tillbaka ca. 20min till närmaste stad om tullen inte skulle släppa igenom oss. Vi har hört att en hel del folk som inte har betalt denna skatt har sluppit igenom utan några problem så vi prövade. Ingen sa något eller ens antydde på att vi skulle behöva betala någon skatt när vi sedan korsade gränsen, så där sparade vi in två restaurangbesök. :) (Och jo vi har alla behövliga stämplar och papper i vårt pass för att lagligt vara i Nicaragua, don't worry.)

Så idag efter gränskorsandet har vi åkt billig taxi som först körde oss heeelt fel när vi skulle till San Jorge för att sedan ta färjan över till ön Ometepe som ligger i centralamerikas största insjö - Lake Nicaragua. Efter lite mera funderande, frågande och några till "betala-en-dollar-för-att-komma-vidare"-stop så satt vi på färjan med ganska häftig sjögång. Camilla var förståss mest bekymrad i om någon skulle bli sjösjuk, vilket ingen blev.

På färjan mellan San Jorge och Ometepe.

Nu är vi på Hostel Soma och har ett riktigt stort och fint rum, kanske det största och renaste vi någonsin haft under vår resa. En Coca-Cola här kostar ca ungefär 80 cent, bara som random information. :)

Vår säng i vårt rum på Ometepe. 

Vi har endast planerat en dag hittils och det är onsdag då ska vi bestiga vulkanen Concepcion, den är 1610 meter hög. Att jämföra med berget vi besteg i Santa Elena är detta grymt mycket värre. Där gick vi ca 3 km långt och 300 höjdmeter. Här startar vi på NOLL meter över havet och ska ta oss ända upp. Upp och ner beräknas ta 11-12 timmar. Vi har en guide med oss eftersom detta är obligatoriskt nuförtiden på grund av så många olyckor och dödsfall på vulkanen. Med guide, mycket vatten och solskydd är det däremot relativt säker, så ingen fara. :)

Vulkanen Concepcion på långt avstånd. 

Nu vila, dricka och vila.

Pura Vida (även om man inte använder det i Nicaragua).

/Jesper och Camilla

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…