Fortsätt till huvudinnehåll

Besök i nationalparken Barra Honda och dess grottor!

Nu är vi på vår sista heldag med bilen och vi känner båda två att vi är riktigt nöjda med vårt beslut att stanna en hel vecka i Santa Teresa för att varva ner efter det här virrandet som vi gjort med bilen. Vi ser en massa saker med bilen som vi inte gjorde med bussen, men att varje dag behöva hitta nya ställen att bo på, kolla efter fakta, recensioner o.s.v. är riktigt tungt i längden.

Stranden i Samara.


Vi befinner oss idag i Montezuma på ett av dom ställen med otrevligaste personal hittills. Däremot är vår vy underbar med havet bara några meter från verandan. Igår bodde vi på Casa Brian i Samara, ett litet ställe som drivs av kanadensare, som ägt stället redan 9 år. Vi tittade på solnedgången och gick och la oss tidigt, som vanligt. :)

Till huvudmomentet då. Efter att vi ätit Brians frukost igår packade vi ihop våra saker och började köra mot nationalparken Barra Honda, vilken är känd för sina grottor som består av mjuk "limestone". Denna park är någon av Costa Ricas mest minnesvärda parker eftersom den är så olik dom andra. Grottorna har bildats av regnfall och erosion under ca. 70 milj år. I nuläget är 42 grottor funna men endast ett fåtal av dessa är helt utforskade. För turister och allmänheten är bara två grottor öppna. Den djupaste grottan är så djup som 200 meter.

Efter att vi funnit parkkontoret, fått vår endast spansktalande guide, en man i åldern 65+ satte vi oss i bilen och körde dom sista 20 minuterna uppför. Här var hittills enda stället vi behövt läget 4WD-L på vår underbara bil och denna väg var riktigt rolig! Stora stenar, djupa hål, sand och otroligt brant! Var säker på att jag skulle ha ihjäl vår gamla guide före vi var framme, men visst steg vi alla tre ur bilen ungefär 20 minuter senare, tror att Camilla var mest omtumlad.

Under den ca. 30 minuters vandring till grottan från parkeringen berättade guiden lite om några växter och fåglar, vi hade aningen svårt att förstå men svarade och nickade artigt ändå. Framme vid grottan var det hög säkerhet, vi fick inte ens gå nära hålet före vi hade selar på och var säkrade i en lina. En efter en klättrade vi ner på en aluminium stege under tiden som guiden stod där uppe och "vinschade" ner oss. Vi var alltså fast i selen och klätterrep hela vägen när vi klättrade ner i grottan, ifall vi skulle ha tappat greppet eller något annat skulle ha hänt.

Påväg till grottan.

Snart är det Camillas tur.

Jesper klättrar ner.

Väl nere i grottan var det enormt varmt och fuktigt, vi hade väntat oss en sval och skön temperatur men så var det absolut inte. Här kan jag inte direkt beskriva något mer utan bilderna får tala för sig. Vi var nere i grottan ungefär 45 minuter och tittade på en del olika formationer, kristaller och koraller. Turen var relativt kort men vi är glada att vi gjorde den ändå eftersom den är så olik alla andra turer här i Costa Rica.




"The family" kallade han denna formation till.
Stegen upp till ljuset!
Idag har vi planerat att besöka vår sista nationalpark här, även också Costa Ricas äldsta nationalpark som faktiskt grundades av ett danskt-svenskt par. En ganska liten nationalpark längst ner på Nicoya halvön, som består av regnskog vilket är ganska ovanligt här på Nicoya halvön vilken till största del består av "tropical dry forrest". Efter det har vi planerat att spendera natten i staden Cabuya förrän vi returnerar bilen och bosätter oss i Santa Teresa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…