Fortsätt till huvudinnehåll

Besök i nationalparken Barra Honda och dess grottor!

Nu är vi på vår sista heldag med bilen och vi känner båda två att vi är riktigt nöjda med vårt beslut att stanna en hel vecka i Santa Teresa för att varva ner efter det här virrandet som vi gjort med bilen. Vi ser en massa saker med bilen som vi inte gjorde med bussen, men att varje dag behöva hitta nya ställen att bo på, kolla efter fakta, recensioner o.s.v. är riktigt tungt i längden.

Stranden i Samara.


Vi befinner oss idag i Montezuma på ett av dom ställen med otrevligaste personal hittills. Däremot är vår vy underbar med havet bara några meter från verandan. Igår bodde vi på Casa Brian i Samara, ett litet ställe som drivs av kanadensare, som ägt stället redan 9 år. Vi tittade på solnedgången och gick och la oss tidigt, som vanligt. :)

Till huvudmomentet då. Efter att vi ätit Brians frukost igår packade vi ihop våra saker och började köra mot nationalparken Barra Honda, vilken är känd för sina grottor som består av mjuk "limestone". Denna park är någon av Costa Ricas mest minnesvärda parker eftersom den är så olik dom andra. Grottorna har bildats av regnfall och erosion under ca. 70 milj år. I nuläget är 42 grottor funna men endast ett fåtal av dessa är helt utforskade. För turister och allmänheten är bara två grottor öppna. Den djupaste grottan är så djup som 200 meter.

Efter att vi funnit parkkontoret, fått vår endast spansktalande guide, en man i åldern 65+ satte vi oss i bilen och körde dom sista 20 minuterna uppför. Här var hittills enda stället vi behövt läget 4WD-L på vår underbara bil och denna väg var riktigt rolig! Stora stenar, djupa hål, sand och otroligt brant! Var säker på att jag skulle ha ihjäl vår gamla guide före vi var framme, men visst steg vi alla tre ur bilen ungefär 20 minuter senare, tror att Camilla var mest omtumlad.

Under den ca. 30 minuters vandring till grottan från parkeringen berättade guiden lite om några växter och fåglar, vi hade aningen svårt att förstå men svarade och nickade artigt ändå. Framme vid grottan var det hög säkerhet, vi fick inte ens gå nära hålet före vi hade selar på och var säkrade i en lina. En efter en klättrade vi ner på en aluminium stege under tiden som guiden stod där uppe och "vinschade" ner oss. Vi var alltså fast i selen och klätterrep hela vägen när vi klättrade ner i grottan, ifall vi skulle ha tappat greppet eller något annat skulle ha hänt.

Påväg till grottan.

Snart är det Camillas tur.

Jesper klättrar ner.

Väl nere i grottan var det enormt varmt och fuktigt, vi hade väntat oss en sval och skön temperatur men så var det absolut inte. Här kan jag inte direkt beskriva något mer utan bilderna får tala för sig. Vi var nere i grottan ungefär 45 minuter och tittade på en del olika formationer, kristaller och koraller. Turen var relativt kort men vi är glada att vi gjorde den ändå eftersom den är så olik alla andra turer här i Costa Rica.




"The family" kallade han denna formation till.
Stegen upp till ljuset!
Idag har vi planerat att besöka vår sista nationalpark här, även också Costa Ricas äldsta nationalpark som faktiskt grundades av ett danskt-svenskt par. En ganska liten nationalpark längst ner på Nicoya halvön, som består av regnskog vilket är ganska ovanligt här på Nicoya halvön vilken till största del består av "tropical dry forrest". Efter det har vi planerat att spendera natten i staden Cabuya förrän vi returnerar bilen och bosätter oss i Santa Teresa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde