Nu är vi på vår sista heldag med bilen och vi känner båda två att vi är riktigt nöjda med vårt beslut att stanna en hel vecka i Santa Teresa för att varva ner efter det här virrandet som vi gjort med bilen. Vi ser en massa saker med bilen som vi inte gjorde med bussen, men att varje dag behöva hitta nya ställen att bo på, kolla efter fakta, recensioner o.s.v. är riktigt tungt i längden.
 |
| Stranden i Samara. |
Vi befinner oss idag i Montezuma på ett av dom ställen med otrevligaste personal hittills. Däremot är vår vy underbar med havet bara några meter från verandan. Igår bodde vi på Casa Brian i Samara, ett litet ställe som drivs av kanadensare, som ägt stället redan 9 år. Vi tittade på solnedgången och gick och la oss tidigt, som vanligt. :)
Till huvudmomentet då. Efter att vi ätit Brians frukost igår packade vi ihop våra saker och började köra mot nationalparken Barra Honda, vilken är känd för sina grottor som består av mjuk "limestone". Denna park är någon av Costa Ricas mest minnesvärda parker eftersom den är så olik dom andra. Grottorna har bildats av regnfall och erosion under ca. 70 milj år. I nuläget är 42 grottor funna men endast ett fåtal av dessa är helt utforskade. För turister och allmänheten är bara två grottor öppna. Den djupaste grottan är så djup som 200 meter.
Efter att vi funnit parkkontoret, fått vår endast spansktalande guide, en man i åldern 65+ satte vi oss i bilen och körde dom sista 20 minuterna uppför. Här var hittills enda stället vi behövt läget 4WD-L på vår underbara bil och denna väg var riktigt rolig! Stora stenar, djupa hål, sand och otroligt brant! Var säker på att jag skulle ha ihjäl vår gamla guide före vi var framme, men visst steg vi alla tre ur bilen ungefär 20 minuter senare, tror att Camilla var mest omtumlad.
Under den ca. 30 minuters vandring till grottan från parkeringen berättade guiden lite om några växter och fåglar, vi hade aningen svårt att förstå men svarade och nickade artigt ändå. Framme vid grottan var det hög säkerhet, vi fick inte ens gå nära hålet före vi hade selar på och var säkrade i en lina. En efter en klättrade vi ner på en aluminium stege under tiden som guiden stod där uppe och "vinschade" ner oss. Vi var alltså fast i selen och klätterrep hela vägen när vi klättrade ner i grottan, ifall vi skulle ha tappat greppet eller något annat skulle ha hänt.
 |
| Påväg till grottan. |
 |
| Snart är det Camillas tur. |
 |
| Jesper klättrar ner. |
Väl nere i grottan var det enormt varmt och fuktigt, vi hade väntat oss en sval och skön temperatur men så var det absolut inte. Här kan jag inte direkt beskriva något mer utan bilderna får tala för sig. Vi var nere i grottan ungefär 45 minuter och tittade på en del olika formationer, kristaller och koraller. Turen var relativt kort men vi är glada att vi gjorde den ändå eftersom den är så olik alla andra turer här i Costa Rica.
 |
| "The family" kallade han denna formation till. |
 |
| Stegen upp till ljuset! |
Idag har vi planerat att besöka vår sista nationalpark här, även också Costa Ricas äldsta nationalpark som faktiskt grundades av ett danskt-svenskt par. En ganska liten nationalpark längst ner på Nicoya halvön, som består av regnskog vilket är ganska ovanligt här på Nicoya halvön vilken till största del består av "tropical dry forrest". Efter det har vi planerat att spendera natten i staden Cabuya förrän vi returnerar bilen och bosätter oss i Santa Teresa.
Kommentarer
Skicka en kommentar