Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbringat vändagen på hästryggen

Det har hänt en hel massa sen vi skev sist. Igår anlände vi till Santa Elena och inledde vistelsen här med en nattvandring vid ett av naturreservaten här. Det var en riktigt lyckad vandring, vi gick runt i en grupp med guide och lyste med ficklampor för att försöka hitta några glimmande ögon i mörkret. Vi såg en hel del, bl.a. en kinkajou, en uggla, en liten babyorm och grårävar. Vi hade bara filmkameran med så tyvärr har vi inga bilder att bjuda på i det här skedet från den turen, men kanske i senare skede kan ni få se en filmsnutt.

På båtfärden mellan La Fortuna och Monteverde fick vi den bästa utsikten över vulkanen
Arenal. Båtturen var riktigt lugn och behaglig.

Idag startade vi dagen med att besöka ett serpentarium som finns här i närheten. Jesper var eld och lågor, medan jag fick rysningar i hela kroppen när vi såg den ena ormen större än den andra och jag såg hur otroligt bra kamouflerade de kan vara. Man skulle hur lätt som helst kunna stiga på en orm när man är ute och går i skogen här. Det fanns även några giftiga grodor där, iguaner och sköldpaddor. Det var med en viss lättnad jag lämnade serpentariet.



Pytteliten poisondartfrog.

Det fanns många sköldpaddor. 

Rainforrest masked frog, med bara ett öga öppet.

Alla hjärtansdag orm. Nej, eyelashed viper. 


På eftermiddagen var det dags för dagens höjdpunkt - en tur till häst. Det var en av mina roligaste ridturer ever! För det första är hästmentaliteten helt annorlunda här, ridsättet och brukandet av en häst är annorlunda och hästarna är skolade på ett annat sätt. Vi red med westernsadlar och något hackamoreaktigt i tränsväg, såg mest ut som en repgrimma. Vägarna och stigarna vi red på var stenskarpa, full med stora och vassa stenar. Emellanåt var det enormt oländigt över stora stenar och emellanåt uppför och nerför fruktansvärt branta backar. Alla hästmänniskor som känner mig kan säkert ana att mitt hjärta blödde för de stackars hästbenen som skulle utstå all denna påfrestning, medan jag satt på och lät hästen jobba. Innan jag vande mig och accepterade läget var jag nära att stiga av i backarna så att hästen inte skulle ha det så tungt.

Innan start, Camilla på Diba och guiden Alfonso med Jespers häst Comanche. 

Jespers bidrag till dom ack så populära hästöron-bilderna. 

När jag lugnat ner mig och konstaterat att dessa hästar är vana med denna sorts påfrestning kunde jag börja njuta av ridturen och som jag njöt! Utsikten var underbar, hästen fungerade perfekt och jag kände mig som en riktig cowboy när vi travade lugnt med tyglarna i en hand. På slutet när jag såg att Jesper behärskade sin häst riktigt bra vågade vi också bränna av i galopp uppför backarna. Kan inte minnas när jag sist haft så roligt på hästryggen. Det här var Jespers första riktiga ridtur nånsin och han imponerade stort på mig. Han tyckte det var roligast när det gick hårt undan :) En fantastiskt bra dag med Sabines smiling horses!

Fin utsikt hade vi mestadels av ridturen. 

Hästarna stod snällt och väntade så länge vi pausade. 


/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Året var 2013, mycket friluft har vi hunnit med!

En tillbakablick på året som gått. Här kommer alla känslorna på en och samma gång :) Vinteröverlevnadskurs - här lärde vi oss bygga vindskydd vilka vi sedan övernattade i. Tjejvasan - Camilla kommer belåten i mål. Härlig vårvinterskidåkning under påskhelgen. Vintersafari på turskidor med ett gäng glada gubbar. Pimplarna såg aningen oroade ut när Jesper kom fräsande med kiten. Årets fyndigaste tältplats. Inspirationen flödade efter att vi hört på Patrick "Pata" Degerman. Otroligt varmt i maj, här sjösatte vi Gulan. I maj var det mountainbikekurs för hela slanten, här på tur i Kronoby. Starke David gjorde oss sällskap när vi gick Arbetsplatsbergets vandringsled. Största fångsten vi fick vid villan under sommaren. Fina, fina Rambo njuter av sommaren. Fagerbacka fäbodställe blev en oas i bromslandet. Löjligt spännande att paddla kajak genom slussen. Ett extra strandhugg för att lätta på tryc

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad