Fortsätt till huvudinnehåll

Tillbringat vändagen på hästryggen

Det har hänt en hel massa sen vi skev sist. Igår anlände vi till Santa Elena och inledde vistelsen här med en nattvandring vid ett av naturreservaten här. Det var en riktigt lyckad vandring, vi gick runt i en grupp med guide och lyste med ficklampor för att försöka hitta några glimmande ögon i mörkret. Vi såg en hel del, bl.a. en kinkajou, en uggla, en liten babyorm och grårävar. Vi hade bara filmkameran med så tyvärr har vi inga bilder att bjuda på i det här skedet från den turen, men kanske i senare skede kan ni få se en filmsnutt.

På båtfärden mellan La Fortuna och Monteverde fick vi den bästa utsikten över vulkanen
Arenal. Båtturen var riktigt lugn och behaglig.

Idag startade vi dagen med att besöka ett serpentarium som finns här i närheten. Jesper var eld och lågor, medan jag fick rysningar i hela kroppen när vi såg den ena ormen större än den andra och jag såg hur otroligt bra kamouflerade de kan vara. Man skulle hur lätt som helst kunna stiga på en orm när man är ute och går i skogen här. Det fanns även några giftiga grodor där, iguaner och sköldpaddor. Det var med en viss lättnad jag lämnade serpentariet.



Pytteliten poisondartfrog.

Det fanns många sköldpaddor. 

Rainforrest masked frog, med bara ett öga öppet.

Alla hjärtansdag orm. Nej, eyelashed viper. 


På eftermiddagen var det dags för dagens höjdpunkt - en tur till häst. Det var en av mina roligaste ridturer ever! För det första är hästmentaliteten helt annorlunda här, ridsättet och brukandet av en häst är annorlunda och hästarna är skolade på ett annat sätt. Vi red med westernsadlar och något hackamoreaktigt i tränsväg, såg mest ut som en repgrimma. Vägarna och stigarna vi red på var stenskarpa, full med stora och vassa stenar. Emellanåt var det enormt oländigt över stora stenar och emellanåt uppför och nerför fruktansvärt branta backar. Alla hästmänniskor som känner mig kan säkert ana att mitt hjärta blödde för de stackars hästbenen som skulle utstå all denna påfrestning, medan jag satt på och lät hästen jobba. Innan jag vande mig och accepterade läget var jag nära att stiga av i backarna så att hästen inte skulle ha det så tungt.

Innan start, Camilla på Diba och guiden Alfonso med Jespers häst Comanche. 

Jespers bidrag till dom ack så populära hästöron-bilderna. 

När jag lugnat ner mig och konstaterat att dessa hästar är vana med denna sorts påfrestning kunde jag börja njuta av ridturen och som jag njöt! Utsikten var underbar, hästen fungerade perfekt och jag kände mig som en riktig cowboy när vi travade lugnt med tyglarna i en hand. På slutet när jag såg att Jesper behärskade sin häst riktigt bra vågade vi också bränna av i galopp uppför backarna. Kan inte minnas när jag sist haft så roligt på hästryggen. Det här var Jespers första riktiga ridtur nånsin och han imponerade stort på mig. Han tyckte det var roligast när det gick hårt undan :) En fantastiskt bra dag med Sabines smiling horses!

Fin utsikt hade vi mestadels av ridturen. 

Hästarna stod snällt och väntade så länge vi pausade. 


/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället. Jesper har byggt ett matbord till mina pojkar.  Månljus över Finndalen. Vilja är dörrvakt.  Jag serverar vodkashottar i isbaren.  Vilja med Tamokfjellet i bakgrunden.  Whiteout på fjället.  Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgiv

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"

Pencillin, besök och vackra vinterdagar

Idag har vi ledig dag. Jesper gick ut med Vilja och jag gjorde i ordning frukost under tiden. Plötsligt händer det! När jag tittar ut genom köksfönstret ser jag solen lysa på vår terrass! Kan ni fatta hur underbart det är, klockan 9 på morgonen har vi sol på vår terrass. Jag hade dukat vid bardisken där vi vanligtvis äter vår frukost, men dukade om till köksbordet där solen sken in genom fönstret och jag bara satt och njöt hela frukosten igenom, så härligt efter allt mörker vi haft. Efter frukosten tog vi itu med lite tråkiga sysslor som att ringa till posten som inte fungerar alls för tillfället, men sen packade vi ryggsäcken och begav oss ut på tur. Vi åkte inte så långt bort idag, bara ner till byn och där skidade vi ut på ån Målselva. Det var en helt fantastiskt fin vinterdag. Termometern visade på minus 10 grader, men det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel. Som jag nämnt tidigare så finns här massvis med älgar och spåren på ån skvallrade också om att många älga