Sorgligt besked i Granada

Granada kommer att lämna i minnet som en stad full av känslor, på många sätt och vis. Jag börjar med det positiva. Granada är en färggrann stad med vacker arkitektur och livfulla människor. Det finns många vackra kyrkor och det är fullt med liv och rörelse i stadskärnan. 

En del av vår frukost på Choco Museo i fredags.

Vi bodde på ett hostel en bit utanför centrum och hamnade att gå en bit för att ta oss in till centrum. Längs de gator som ligger utanför centrum känns allting mer eller mindre öde. Det är bara långa rader med hus på båda sidor av gatan och inget utrymme alls mellan husen, det är som en hel superlång byggnad. Dessutom är det galler framför alla dörrar och fönster. Det existerar inte några trädgårdar vid första anblicken, men om någon dörr råkar stå öppen så ser man att trädgården finns inne i huset. Det är som en innergård med en öppning i taket. Känns väldigt instängt på det här viset när man inte är van.

Färggranna byggnader.

En riktigt negativ sak är alla hästdroskor och sättet hästarna behandlas på. Hästarna får gå runt från morgon till kväll, när de är lediga och väntar på kunder så står de i gassande sol och såg inte en gång att de skulle ha fått ens vatten att dricka. Dessutom var det en del kuskar som ideligen piskade på hästarna så de skulle trava på snabbare. Många hästar var i uselt skick, det var en mardröm att se på. Den lilla ljusglimten i historien var att väldigt få turister verkade använda sig av dessa hästdroskor, jag skulle inte rekommendera någon att understöda den här verksamheten med hästarna i detta skick.

En annan negativ sak var hur lokalinvånarna skräpar ner. När vi satt i bussen slängde de helt enkelt ut allt skräp genom bussfönstret när de hade färdig snaskat på vad det nu var de just ätit. Jag såg allt från småbarn till åldringar göra det samma. Bryr de sig inte överhuvudtaget eller är de bara okunniga om vad nedskräpning betyder för naturen och miljön?

Tittar ut från kyrktornet....

... från den enda kyrkan vi fick gå in i.

Sköldpaddsdammen vid hostellet i Granada. Här fanns 8 sköldpaddor.

Till sist till det sorgliga beskedet att min kusin gått bort i en alltför tidig ålder. Han var på långresa precis som vi och jag följde hans uppdateringar på facebook, det var roligt att höra om någon annans äventyr på en annan kontinent. Jag är helt chockad över hans plötsliga bortgång och mina tankar går till hans familj och flickvän som mist sin bror, son och livskamrat. Vila i frid Robin.

Livet är skört, ta hand om varandra! Många kramar till min familj och mina vänner <3

/Camilla