Fortsätt till huvudinnehåll

Sorgligt besked i Granada

Granada kommer att lämna i minnet som en stad full av känslor, på många sätt och vis. Jag börjar med det positiva. Granada är en färggrann stad med vacker arkitektur och livfulla människor. Det finns många vackra kyrkor och det är fullt med liv och rörelse i stadskärnan. 

En del av vår frukost på Choco Museo i fredags.

Vi bodde på ett hostel en bit utanför centrum och hamnade att gå en bit för att ta oss in till centrum. Längs de gator som ligger utanför centrum känns allting mer eller mindre öde. Det är bara långa rader med hus på båda sidor av gatan och inget utrymme alls mellan husen, det är som en hel superlång byggnad. Dessutom är det galler framför alla dörrar och fönster. Det existerar inte några trädgårdar vid första anblicken, men om någon dörr råkar stå öppen så ser man att trädgården finns inne i huset. Det är som en innergård med en öppning i taket. Känns väldigt instängt på det här viset när man inte är van.

Färggranna byggnader.



En riktigt negativ sak är alla hästdroskor och sättet hästarna behandlas på. Hästarna får gå runt från morgon till kväll, när de är lediga och väntar på kunder så står de i gassande sol och såg inte en gång att de skulle ha fått ens vatten att dricka. Dessutom var det en del kuskar som ideligen piskade på hästarna så de skulle trava på snabbare. Många hästar var i uselt skick, det var en mardröm att se på. Den lilla ljusglimten i historien var att väldigt få turister verkade använda sig av dessa hästdroskor, jag skulle inte rekommendera någon att understöda den här verksamheten med hästarna i detta skick.

En annan negativ sak var hur lokalinvånarna skräpar ner. När vi satt i bussen slängde de helt enkelt ut allt skräp genom bussfönstret när de hade färdig snaskat på vad det nu var de just ätit. Jag såg allt från småbarn till åldringar göra det samma. Bryr de sig inte överhuvudtaget eller är de bara okunniga om vad nedskräpning betyder för naturen och miljön?


Tittar ut från kyrktornet....

... från den enda kyrkan vi fick gå in i.

Sköldpaddsdammen vid hostellet i Granada. Här fanns 8 sköldpaddor.
Till sist till det sorgliga beskedet att min kusin gått bort i en alltför tidig ålder. Han var på långresa precis som vi och jag följde hans uppdateringar på facebook, det var roligt att höra om någon annans äventyr på en annan kontinent. Jag är helt chockad över hans plötsliga bortgång och mina tankar går till hans familj och flickvän som mist sin bror, son och livskamrat. Vila i frid Robin.

Livet är skört, ta hand om varandra! Många kramar till min familj och mina vänner <3

/Camilla

Kommentarer

  1. Roligt att få ta del av er resa och de fina bilderna .
    Var rädd om er !

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling vid Helgelandskysten

Jag kom på för några dagar sedan att jag inte alls skrivit något om vår paddlingstur i Norge. Ett misstag som bör rättas till, det vore ju fy och skam att inte dela med sig av våra bilder från en så vacker tur. Turen var en kajakpaddlingstur som varade i 4 hela dagar och två halva dagar och den ingår i våra vildmarksguidestudier. Under denna tur var det mycket fokus på räddningstekniker, ledarskap inom kajakpaddling samt navigering. På köpet fick vi fantastiska naturupplevelser och många fina vykortsvyer att minnas och ta fram nån kall och dyster novemberdag.

Vår tur startade en torsdageftermiddag efter att alla åtta deltagare samt våra två ledare hade packat i all mat, vatten och utrustning för hela turen i sina kajaker. Kajakerna var ganska tungt lastade när vi lämnade Nesna camping den torsdagseftermiddagen. Det blev ingen lång paddling den dagen utan vi tog rätt snabbt i land på en av Tommas fina sandstränder. Det som vi snabbt fick lära oss var att en fin sandstrand snabbt kan fö…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…

Måndagmorgon i oktober

Måndagmorgon igen, jag sitter i soffan med min kaffekopp och laptopen, ute visar temperaturen på -1 grad och Kaa är pigg som de flesta morgnar och pockar på min uppmärksamhet med sitt hallåande. Jag fick ett plötsligt infall av att skriva ett inlägg till bloggen som har en tendens att stanna av lite varje höst, inga undantag där denna höst heller. Idag har jag inga uppdrag ute på fältet så det blir jobb hemifrån istället. Dagens uppgift är att få klart en artikel som jag skriver till Finlands natur så det passar bra med lite uppvärmning i skrivandet.

Det känns ännu lite overkligt att jag faktiskt jobbar med mitt eget företag, samtidigt som jag tycker att jag börjar få lite rutin på saker och ting. Vi konstaterade i helgen med Jesper att mitt humör har ändrats så mycket till det bättre efter att jag slutat jobba på bageriet, mitt tålamod har förlängts med det dubbla och jag känner mig mycket mera rofylld och glad överlag än tidigare. Det är en härlig känsla att känna även om jag inte p…