Fortsätt till huvudinnehåll

Sorgligt besked i Granada

Granada kommer att lämna i minnet som en stad full av känslor, på många sätt och vis. Jag börjar med det positiva. Granada är en färggrann stad med vacker arkitektur och livfulla människor. Det finns många vackra kyrkor och det är fullt med liv och rörelse i stadskärnan. 

En del av vår frukost på Choco Museo i fredags.

Vi bodde på ett hostel en bit utanför centrum och hamnade att gå en bit för att ta oss in till centrum. Längs de gator som ligger utanför centrum känns allting mer eller mindre öde. Det är bara långa rader med hus på båda sidor av gatan och inget utrymme alls mellan husen, det är som en hel superlång byggnad. Dessutom är det galler framför alla dörrar och fönster. Det existerar inte några trädgårdar vid första anblicken, men om någon dörr råkar stå öppen så ser man att trädgården finns inne i huset. Det är som en innergård med en öppning i taket. Känns väldigt instängt på det här viset när man inte är van.

Färggranna byggnader.



En riktigt negativ sak är alla hästdroskor och sättet hästarna behandlas på. Hästarna får gå runt från morgon till kväll, när de är lediga och väntar på kunder så står de i gassande sol och såg inte en gång att de skulle ha fått ens vatten att dricka. Dessutom var det en del kuskar som ideligen piskade på hästarna så de skulle trava på snabbare. Många hästar var i uselt skick, det var en mardröm att se på. Den lilla ljusglimten i historien var att väldigt få turister verkade använda sig av dessa hästdroskor, jag skulle inte rekommendera någon att understöda den här verksamheten med hästarna i detta skick.

En annan negativ sak var hur lokalinvånarna skräpar ner. När vi satt i bussen slängde de helt enkelt ut allt skräp genom bussfönstret när de hade färdig snaskat på vad det nu var de just ätit. Jag såg allt från småbarn till åldringar göra det samma. Bryr de sig inte överhuvudtaget eller är de bara okunniga om vad nedskräpning betyder för naturen och miljön?


Tittar ut från kyrktornet....

... från den enda kyrkan vi fick gå in i.

Sköldpaddsdammen vid hostellet i Granada. Här fanns 8 sköldpaddor.
Till sist till det sorgliga beskedet att min kusin gått bort i en alltför tidig ålder. Han var på långresa precis som vi och jag följde hans uppdateringar på facebook, det var roligt att höra om någon annans äventyr på en annan kontinent. Jag är helt chockad över hans plötsliga bortgång och mina tankar går till hans familj och flickvän som mist sin bror, son och livskamrat. Vila i frid Robin.

Livet är skört, ta hand om varandra! Många kramar till min familj och mina vänner <3

/Camilla
Etiketter:

Kommentarer

  1. Anonym24 februari 2014 kl. 08:55

    Roligt att få ta del av er resa och de fina bilderna .
    Var rädd om er !

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p
En kommentar
Läs mer

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett
Skicka en kommentar
Läs mer