Fortsätt till huvudinnehåll

Bilande mellan olika playor.

När vi kom tillbaka till Costa Rica var det första vi gjorde att hyra en bil, så nu har vi cruisat omkring i två dagar. På måndagen körde vi ner till Playa del Coco, en riktig turistig ort där det är mycket hålligång under helgerna. Nu var det lite lugnare eftersom det var måndag. Vi gjorde inte så mycket där egentligen, på tisdagsmorgon körde vi ner till Playa Ocotal istället som låg 3 km bort. Där hyrde vi snorkelutrustning och simmade runt hela förmiddagen. Det var inte lika bra snorkling som i Panama, vattnet var grumligare och det vågade ganska mycket, men roligt var det ändå. Reven var inte lika färggranna, men många olika slags fiskar såg vi.
Hu läta di hade köör?!

1300cc monstertruck! 

Träd med fina blommor. 
På eftermiddagen åkte vi vidare till Playa Grande där vi efter några försök hittade ett ställe att bo på under natten. Hade känt mig aningen hängig under bilfärden dit och när jag såg mig i spegeln på rummet så förstod jag varför. Både Jesper och jag var helt illröda över hela ryggen, sviterna av förmiddagens snorkling. Blev duschen direkt och sen på med massor av aftersun. Vi gick endast ner till stranden lagom till solnedgången och det var det absolut värt. Playa Grande är en gigantisk strand och den känns relativt oförstörd, det är endast den stora turistorten Tamarindo som förstör intrycket i ena ändan av stranden.

Lolita, som bodde i El Coco.

Trädformationer på stranden. 100% naturliga.

Playa Ocotal, bra snorklingsstrand. 

Hit kommer de stora sköldpaddorna och lägger sina ägg från oktober till mitten av februari, vi missade dem precis. Tyvärr har dock turismen satt sina spår och det är betydligt färre sköldpaddor som kommer hit nu än för ett antal år sedan. Stranden vid Playa Grande är alltid stängd nattetid för att skydda sköldpaddorna, ända sättet att få gå dit är med en guide. Dagtid är stranden öppen för allmänheten att njuta av och vi passade på att ta ett morgondopp i morse innan vi drog vidare till Playa Samara där vi befinner oss nu.

Playa Grande i solnedgången.

Sitter och njuter sålänge det varar. Här går solen ner otroligt snabbt,
på bara några minuter är den helt borta.

Baby iguan, i guess. 
Vi har hittills kört längs västkusten under vår bilvecka och tanken är att vi fortsätter ända ner längs Nicoya halvön. Klimatet här är mycket torrare än längs sydkusten och naturen är också annorlunda, kallas för "tropical dry forrest". Det är jättevarmt och dagtid vill vi helst bara tillbringa i skuggan eller i vattnet. Det går åt många liter vatten per dag och långbyxorna lär förbli nerpackade tills vi kommer till San José igen. Nu är det så småningom dags att ta farväl av dagens sol nere på stranden, det tror jag inte jag kan få nog av.

Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…