Fortsätt till huvudinnehåll

Charco Verde och champions league

Det var underbart skönt att få sova imorse utan att väckarklockan ringde kl 5. Vi startade dagen med frukost continental bestående av ägg, toast, ost, marmelad, frukter och kaffe. Gott så! En stund senare traskade vi till hamnen för att hoppa på första bästa buss till Charco Verde, men föll för frestelsen och tog en taxi istället som körde oss direkt dit.

Charco Verde är ett litet naturreservat med mycket intressant djurliv, där finns också en liten lagun och en väldigt vacker strand. Vi såg mycket fåglar, apor och massvis med ödlor. Ödlorna sprang åt alla håll när vi kom gåendes på stigen. Även i naturreservatet fanns en del halvvilda hästar som tittade lite misstänksamt på oss, men fortsatte äta när de konstaterat att vi var ofarliga.

Häst med föl, mitt i skogen. 

Bro invid lagunen. 

Vi såg åter igen många vrålapor. 

Här på Ometepe driver hästarna kring löst precis som hundar. De har ägare och är märkta för att kunna identifera vem ägaren är, men ägarna har ingenstans att ha dem, så de får gå lösa och söka sin egen mat. Skicket på hästarna är varierande, en del ser relativt välmående ut, medan revbenen står ut på en del. Det är med kluvna känslor jag ser på detta. På ett sätt är hästarna underbart fria, men å andra sidan får de inte all den omvårdnad som jag tycker att en häst bör få. Det är ovanligare att se ett inhägnat djur här än lösa djur och om de har en inhägnad är den oftast öppen så djuren kan gå ut i alla fall.


Såg rolig ut när den upprepade gånger sprang ut mot vattnet när vågen drog ut,
tog nånting och sprang sedan för livet när nästa våg kom.

Vet inte namn, men vacker fågel med fina stjärtfjädrar. (Som tyvärr inte syns här)

Efter att vi tillbringat några timmar i Charco Verde tog vi en taxi tillbaka till Moyogalpa och där stötte vi på en "gammal bekant" som vi delat rum med några veckor tidigare. Han är en stor fotbollsfantast och skulle iväg till en pub för att se en champions league match så vi hängde på. Puben var mera ett skjul och lite undangömd, det är nog mest locals som går dit, men det var riktigt kul att komma undan de turistiga ställena en stund. Vi kollade en halvlek, det längsta jag nånsin orkat se på fotboll, innan vi tog avsked av Marcos för denna gång.

Nu laddar vi hårt inför morgondagens utmaning och förbereder oss på alla sätt och vis. Hoppas på en god natts sömn innan väckarklockan ringer 04.00. Nästa inlägg får ni höra om hur det gick...

Landningsbana som vi korsade med taxin. Här var det inte mycket till säkerhet,
förhoppningsvis landar flyg ganska sällan här. 

Morgondagens utmaning visar sig nästan helt. 


Godnatt!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"