Fortsätt till huvudinnehåll

Charco Verde och champions league

Det var underbart skönt att få sova imorse utan att väckarklockan ringde kl 5. Vi startade dagen med frukost continental bestående av ägg, toast, ost, marmelad, frukter och kaffe. Gott så! En stund senare traskade vi till hamnen för att hoppa på första bästa buss till Charco Verde, men föll för frestelsen och tog en taxi istället som körde oss direkt dit.

Charco Verde är ett litet naturreservat med mycket intressant djurliv, där finns också en liten lagun och en väldigt vacker strand. Vi såg mycket fåglar, apor och massvis med ödlor. Ödlorna sprang åt alla håll när vi kom gåendes på stigen. Även i naturreservatet fanns en del halvvilda hästar som tittade lite misstänksamt på oss, men fortsatte äta när de konstaterat att vi var ofarliga.

Häst med föl, mitt i skogen. 

Bro invid lagunen. 

Vi såg åter igen många vrålapor. 

Här på Ometepe driver hästarna kring löst precis som hundar. De har ägare och är märkta för att kunna identifera vem ägaren är, men ägarna har ingenstans att ha dem, så de får gå lösa och söka sin egen mat. Skicket på hästarna är varierande, en del ser relativt välmående ut, medan revbenen står ut på en del. Det är med kluvna känslor jag ser på detta. På ett sätt är hästarna underbart fria, men å andra sidan får de inte all den omvårdnad som jag tycker att en häst bör få. Det är ovanligare att se ett inhägnat djur här än lösa djur och om de har en inhägnad är den oftast öppen så djuren kan gå ut i alla fall.


Såg rolig ut när den upprepade gånger sprang ut mot vattnet när vågen drog ut,
tog nånting och sprang sedan för livet när nästa våg kom.

Vet inte namn, men vacker fågel med fina stjärtfjädrar. (Som tyvärr inte syns här)

Efter att vi tillbringat några timmar i Charco Verde tog vi en taxi tillbaka till Moyogalpa och där stötte vi på en "gammal bekant" som vi delat rum med några veckor tidigare. Han är en stor fotbollsfantast och skulle iväg till en pub för att se en champions league match så vi hängde på. Puben var mera ett skjul och lite undangömd, det är nog mest locals som går dit, men det var riktigt kul att komma undan de turistiga ställena en stund. Vi kollade en halvlek, det längsta jag nånsin orkat se på fotboll, innan vi tog avsked av Marcos för denna gång.

Nu laddar vi hårt inför morgondagens utmaning och förbereder oss på alla sätt och vis. Hoppas på en god natts sömn innan väckarklockan ringer 04.00. Nästa inlägg får ni höra om hur det gick...

Landningsbana som vi korsade med taxin. Här var det inte mycket till säkerhet,
förhoppningsvis landar flyg ganska sällan här. 

Morgondagens utmaning visar sig nästan helt. 


Godnatt!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…