Fortsätt till huvudinnehåll

Okunskap eller brist på respekt?!

Ridning var i många år en stor del av mitt liv, livet kretsade i princip kring min häst Findus under den tid jag hade privilegiet att få kalla mig hans ägare/skötare/ryttare. Nu har motivationen för ridningen försvunnit nästan helt och hållet fastän jag ännu tycker väldigt mycket om dessa vackra, stora djur. Som tur har jag många vänner som har hästar så när suget efter att rida blir påträngande så finns det oftast nån häst till hands. Min kusin skaffade sig en ny häst för nästan ett år sedan och vi har lääänge pratat om att jag skulle komma och rida på hennes Linette och igår blev det äntligen av.

Det blev ca en timmes terrängtur och under denna timme red vi mest på en "villaväg", alltså längs vägen finns mest sommarstugor. Vi blev passerade av ca 10-15 bilar under denna stund och jag som inte har ridit på väldigt länge blev förfärad över bilisternas nonchalans till häst och ryttare. Av alla bilar som passerade oss var det endast ett fåtal, kanske 3, som saktade in och körde lugnt förbi oss. De allra flesta körde på precis som vanligt utan att sakta in. Det allra värsta som hände var när en bil passerade oss precis när vi var intill en stor vattenpöl. Bilen körde med full fart genom pölen så att vattnet sprutade åt alla håll. Jag förblev torr, men hästen fick vattenstänk på sig. Hur kan man göra så??! Inte ens när folk går eller cyklar gör man så, än mindre med en häst som kan vara oberäknelig! Som tur så var denna häst trafiksäker och gick lugnt vidare, men alla hästar skulle verkligen inte gått oberörda vidare efter detta.

Nu undrar jag, är detta okunskap hos medtrafikanter eller helt enkelt brist på respekt? Jag har genom åren fått höra av många bilister "att hästar har inget på vägen att göra", men i så fall kunde vi ju plocka bort andra kategorier också som kan vara oberäkneliga i trafiken. Dessutom undviker nog de flesta ryttare att rida längs vägar så långt det går, men ibland är det inte möjligt. För att ta sig till mindre skogsvägar behöver man kanske rida en bit längs vägen.

Hästar finns i trafiken och en ryttare har lika stor rätt att färdas längs vägen som cyklister och fotgängare. Medtrafikanter bör ta hänsyn till hästar i trafiken, de kan vara oberäkneliga. Bilister/mopedister bör precis som de oftast saktar in när de passerar barn i trafiken (hoppas jag), också ge akt på hästar i trafiken. Så till vida att inte ryttaren signalerar något annat, så behöver man inte stanna, men sakta in och kör lugnt förbi. Ge akt på hur hästen beter sig, verkar den lugn eller nervös. Jag hoppas att bilskolor lär ut hur man passerar en häst i trafiken, det verkar behövas. Jag vill inte tro på att människor inte kan respektera andra medtrafikanter så pass mycket att farliga situationer uppstår.

Den här gången slutade det lyckligt, men det var enbart pga en väldigt förståndig häst. Tänk efter nästa gång ni möter en häst i trafiken, det tar trots allt inte lång stund att sakta in och lugnt passera. Det är trångt om saligheten, men om alla visar hänsyn till varandra så finns det också utrymme för alla.


Fina, kloka Linette. 


/Camilla




Kommentarer

  1. Så bra inlägg! Jag blir så arg på människor som inte respekterar andra i trafiken (eller överlag)! Vilken tur att ni båda klarade er oskadda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Brist på respekt förekommer tyvärr allt för ofta, även i andra situationer än där hästar är inblandade. Alla (inklusive jag själv) kunde varva ner lite i trafiken.

      Radera
  2. Marie-Louise Carp21 augusti 2014 kl. 18:55

    Bra inlägg -respekt behövs i trafiken- samtidigt skulle jag vilja påminna alla ryttare om att de i sin tur skulle visa respekt och stanna o städa bort bajshögarna som kommer på dessa ridturer. Just nu har vi en ganska stor hög på vägen mitt framför vårt hus och det är inte alls trevligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut Marie-Louise! Respekt från båda hållen.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi  kursen "Upptäck vi