Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen har vi börjat vandringen.

Vandringen påbörjad


Vi tog bussen till Roncesvalles igår på eftermiddagen, bussen var full med pilgrimsvandrare. Roncesvalles är en liten, liten by på gränsen mellan Spanien och Frankrike och har endast 29 invånare. Byn domineras helt av det gamla klostret som fungerar som pilgrimshärbärge. Det är nyrenoverat och var verkligen fräscht och modernt. Vi blev tilldelade våra sängar och kunde sen gå runt och kolla läget. Det blev några samtal till flygplatsen i Pamplona och nervös väntan, men lite före klockan 8 på kvällen kom äntligen min väska - vilken lycka! Nu kunde vi slappna av och börja njuta av äventyret. På härbärget släcks lamporna kl 22 och då ska alla vara i säng, var inte speciellt svårt, vi var ivriga att börja sova så det snabbt skulle bli morgon. Sömnkvaliteten var inte den bästa, en låg och hostade natten igenom och ett gäng började springa på i korridoren redan klockan 4 på morgonen. Klockan 6 är det officiell väckning,  då börjar hospitaleros springa runt och väcka de som ännu sover.

Inte långt kvar nu..

Vi åt frukost i form av vår medhavda finska havregrynsgröt och sen var det då dags att börja vandra. Det var ännu inte ljust, fåglarna kvittrade och det kom ner några regndroppar. Spännande att äntligen vara på väg! Vi hamnade att stanna titt som tätt för att justera ryggsäckarna och lite senare för att ta på regnkläderna eftersom regnet tilltog. Ändå njöt vi för fullt, det var mycket vackrare än vad jag föreställt mig. Guideböckerna jag har läst har inte lyckats ge landskapet rättvisa.  Vi gick genom små mysiga byar med stenhus och träbalkonger, genom böljande, gröna lanskap och på små mysiga skogsvägar. Vi såg både kossor, får, hästar och även en falk av något slag. Efter ca två timmars vandring stannade vi för frukost nr två,det blev tortillas, en spansk omelett med potatis i och färskpressad apelsinjuice.  Gott var det!





Vandringen fortsatte ännu nästan fyra timmar innan vi var framme i Zubiri. Vi hade gärna fortsatt ännu några kilometrar, huvudet ville, men kroppen ville vila, så vi tog in på albergue municipal. Inte på långt när lika fräscht som i Roncesvalles, men för 8 € natten kan man inte ha så stora krav. Nu har vi i alla fall klarat av första dagsetappen, det gör lite ont här och där, men det hör till. Ikväll ska vi äta vår första pilgrimsmiddag, ser fram emot det efter 21,9 km vandring.

Otrolit kallt, men skönt

Riktigt rolig dag har vi haft, men vi får nog öva lite på att ta det lugnt.  Vi har en tendens att spurta iväg och glömmer att njuta av hela upplevelsen med att vara på väg. Nåja, vi har ju några dagar och en hel del kilometrar att öva på. Många andra vandrare i farten är det också, så det får vi också vänja oss med. Imorgon fortsätter vandringen tillbaka till Pamplona.

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Härligt att ni kommit igång. Som sagt ta det lugnt och skåda omkring er! Trevlig fortsatt semester 😄

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övar på det där med att ta det lugnt, men njuter så mycket vi hinner :)

      Radera
  2. Ska bli så spännande att följa med på er resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du vill följa oss på vår resa :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Årskrönika i bilder

Då har vi ännu en gång nått slutet av ett år, det känns inte alls länge sen vi påbörjade 2021. Alltid vid årets slut tycker jag om att summera året som varit. Det känns fint att tänka tillbaka på fina minnen och även tänka på vilka jobbiga stunder man tagit sig igenom. Så nu är det dags för vår årskrönika, kanske du känner igen dig på någon av bilderna ifall du tagit del av vår verksamhet under året som gått.  Januari I januari hade vi några få dagar med skrinnbar is och då passade vi på att göra några guidade skridskoturer.  Vi hade också den årliga issäkerhetskursen med ovanligt "slaskigt" före på isen.  Till issäkerhetskursen hör också övningar i livräddning. Denna kurs återkommer igen i januari 2022 ifall du ännu inte gått den. ;) Februari  I februari ordnade vi en utesovarnatt där vi bland annat byggde en quincy snöbivack.  Vi satte också upp både vindskydd och tarp under utesovarnatten och deltagarna kunde välja sin sovplats.  I Korsholm höll vi ...

Vandring längs Fishermen's Trail i Portugal

 En mulen dag i oktober frågade jag min kompis Christel om hon har lust att hänga med på en vandringsresa nånstans söderut där det är lite ljusare än här just nu. Hon var inte sen att haka på och gav förslag på rutten Fishermen's trail i Portugal. Jag behövde inte se många bilder innan jag var övertygad om Portugal som destination och några dagar senare bokade vi resan. Fishermen's trail är en ca 76 km lång vandringsled längs Portugals västkust som är en del av den över 400 km långa leden Rota Vicentina. Det finns också en led som går mer inåt landet som kallas för The Historical Way. Fishermen's trail går längs stigar som skapats av ortsborna när de tagit sig ut till sina fiskeställen längs med kusten och den ligger inom det skyddade området  The Southwest Alentejo and Vicentine Coast natural park.  Första lördagen i november satte vi oss på tåget till Helsingfors och därifrån flög vi sen till Lissabon. Vi sov en natt i Lissabon och på söndag morgon tog vi bussen ( Rede ...

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi...