Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 28-29 Framme i Santiago!

Gårdagen startade i lugnt tempo i tron att vi skulle vandra endast 19 km. Efter lunchpausen konstaterade vi att vi skulle komma fram till det tänkta slutmålet jättetidigt och beslöt oss därför att gå ända till Monte Gozo - 34,5 km. Monte Gozo är den sista byn före Santiago. Jag hade gärna gått hela vägen in på samma dag, men Jesper fick sin vilja igenom och vi stannade för natten på det stora xuntahärbärget i Monte Gozo. Med facit i hand var det ett bra beslut, det fanns i princip inget att se eller göra i byn så vi fick lite tid att samla tankarna innan vi var framme och suga på karamellen ännu en stund. Vi satt ute i solen hela kvällen och hade en "best-of" tävling av allt vi upplevt under resans gång.

Imorse sov vi ända till klockan 7, vi hade ingen brådska, sista vandringsdagen och endast 4 km kvar. Det blev en lugn och stilla vandring in till katedralen. Vi blev lite förvirrade dock eftersom pilarna tog slut ju närmare vi kom och pilgrimer yrade åt alla håll. Vi hittade fram ändå och gick direkt till pilgrimskontoret och löste ut våra compostelas. Känslan var overklig efteråt, efter att ha gått i 4 veckor i ett sträck och sen var det plötsligt slut. Vi har vandrat 750 km!! Det har varit dagar när vi tvivlat på att vi skulle greja det, men nu är vi i mål och vart har dessa 4 veckor försvunnit? Tiden har verkligen gått snabbt.

Klockan 12 idag var det pilgrimsmässa i katedralen. Vi hann gå runt ett varv redan tidigare och gjorde alla ritualer som hör till även om de inte betyder samma sak för oss, som för de som vandrat caminon av religiösa skäl. Att krama om aposteln Jakobs staty är en sådan ritual, var lite spännande att stå i kö för att sedan krama om statyn och kanske viska något i dess öra.

Mässan inleddes på ett mäktigt vis när botafumeiron svingades rakt genom katedralen, det är det stora rökelsekaret som hänger från taket mitt i katedralen. Det såg stundvist ut som om den skulle nudda taket när den slungades från sida till sida. Det var proppfullt med människor och sittplatserna räckte inte på något vis till. Jag betraktade en gammal tant som stod bredvid kyrkbänken och hela tiden rabblade texter för sig själv. Hon stod hela mässan igenom, försökte erbjuda henne en sittplats men den ville hon inte ha. Hon verkade inte vara någon pilgrim, men hängiven sin tro var hon. Den svingande botafumeiron var ändå höjdpunkten för oss, resten gick mestadels på spanska så vi förstod inte så väldigt mycket. Kändes som ett fint avslut på vandringen i alla fall.

Just nu har jag ännu inte riktigt hunnit samla alla tankar, återkommer i något senare skede med tankar kring vandringen. Vi är nu incheckade på ett hotell och imorgon åker vi med BUSS till Finesterre för att se "världens ände". Tacksamma och lyckliga över att ha klarat av vandringen :)


Vi tror att detta är aposteln Jakobs gravplats

Katedralen. Lite olyckligt att halva katedralen är intäckt i byggnadsställningar




Igår i närheten av härbärget

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Tack för att jag fått följa med er längs Caminovandringen! Fina bilder och många platser jag känner igen. Att bussa ut till Finesterre är som pricken över iet, vi njöt av att få rulla på hjul ut till världens ände. Gör ni en till Camino, vandra då gärna ut till Finesterre, vi gjorde det under vår andra Camino och det är annorlunda natur att vandra i.

    Lisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lisen för att du inspirerade oss från början när vi hörde dig berätta om caminon. Vi tänkte det samma, om vi nånsin gör om detta så vill vi definitivt vandra ut till Finesterre. Roligt att du ville följa oss på vår vandring :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…