Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 28-29 Framme i Santiago!

Gårdagen startade i lugnt tempo i tron att vi skulle vandra endast 19 km. Efter lunchpausen konstaterade vi att vi skulle komma fram till det tänkta slutmålet jättetidigt och beslöt oss därför att gå ända till Monte Gozo - 34,5 km. Monte Gozo är den sista byn före Santiago. Jag hade gärna gått hela vägen in på samma dag, men Jesper fick sin vilja igenom och vi stannade för natten på det stora xuntahärbärget i Monte Gozo. Med facit i hand var det ett bra beslut, det fanns i princip inget att se eller göra i byn så vi fick lite tid att samla tankarna innan vi var framme och suga på karamellen ännu en stund. Vi satt ute i solen hela kvällen och hade en "best-of" tävling av allt vi upplevt under resans gång.

Imorse sov vi ända till klockan 7, vi hade ingen brådska, sista vandringsdagen och endast 4 km kvar. Det blev en lugn och stilla vandring in till katedralen. Vi blev lite förvirrade dock eftersom pilarna tog slut ju närmare vi kom och pilgrimer yrade åt alla håll. Vi hittade fram ändå och gick direkt till pilgrimskontoret och löste ut våra compostelas. Känslan var overklig efteråt, efter att ha gått i 4 veckor i ett sträck och sen var det plötsligt slut. Vi har vandrat 750 km!! Det har varit dagar när vi tvivlat på att vi skulle greja det, men nu är vi i mål och vart har dessa 4 veckor försvunnit? Tiden har verkligen gått snabbt.

Klockan 12 idag var det pilgrimsmässa i katedralen. Vi hann gå runt ett varv redan tidigare och gjorde alla ritualer som hör till även om de inte betyder samma sak för oss, som för de som vandrat caminon av religiösa skäl. Att krama om aposteln Jakobs staty är en sådan ritual, var lite spännande att stå i kö för att sedan krama om statyn och kanske viska något i dess öra.

Mässan inleddes på ett mäktigt vis när botafumeiron svingades rakt genom katedralen, det är det stora rökelsekaret som hänger från taket mitt i katedralen. Det såg stundvist ut som om den skulle nudda taket när den slungades från sida till sida. Det var proppfullt med människor och sittplatserna räckte inte på något vis till. Jag betraktade en gammal tant som stod bredvid kyrkbänken och hela tiden rabblade texter för sig själv. Hon stod hela mässan igenom, försökte erbjuda henne en sittplats men den ville hon inte ha. Hon verkade inte vara någon pilgrim, men hängiven sin tro var hon. Den svingande botafumeiron var ändå höjdpunkten för oss, resten gick mestadels på spanska så vi förstod inte så väldigt mycket. Kändes som ett fint avslut på vandringen i alla fall.

Just nu har jag ännu inte riktigt hunnit samla alla tankar, återkommer i något senare skede med tankar kring vandringen. Vi är nu incheckade på ett hotell och imorgon åker vi med BUSS till Finesterre för att se "världens ände". Tacksamma och lyckliga över att ha klarat av vandringen :)


Vi tror att detta är aposteln Jakobs gravplats

Katedralen. Lite olyckligt att halva katedralen är intäckt i byggnadsställningar




Igår i närheten av härbärget

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Tack för att jag fått följa med er längs Caminovandringen! Fina bilder och många platser jag känner igen. Att bussa ut till Finesterre är som pricken över iet, vi njöt av att få rulla på hjul ut till världens ände. Gör ni en till Camino, vandra då gärna ut till Finesterre, vi gjorde det under vår andra Camino och det är annorlunda natur att vandra i.

    Lisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lisen för att du inspirerade oss från början när vi hörde dig berätta om caminon. Vi tänkte det samma, om vi nånsin gör om detta så vill vi definitivt vandra ut till Finesterre. Roligt att du ville följa oss på vår vandring :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …