Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 28-29 Framme i Santiago!

Gårdagen startade i lugnt tempo i tron att vi skulle vandra endast 19 km. Efter lunchpausen konstaterade vi att vi skulle komma fram till det tänkta slutmålet jättetidigt och beslöt oss därför att gå ända till Monte Gozo - 34,5 km. Monte Gozo är den sista byn före Santiago. Jag hade gärna gått hela vägen in på samma dag, men Jesper fick sin vilja igenom och vi stannade för natten på det stora xuntahärbärget i Monte Gozo. Med facit i hand var det ett bra beslut, det fanns i princip inget att se eller göra i byn så vi fick lite tid att samla tankarna innan vi var framme och suga på karamellen ännu en stund. Vi satt ute i solen hela kvällen och hade en "best-of" tävling av allt vi upplevt under resans gång.

Imorse sov vi ända till klockan 7, vi hade ingen brådska, sista vandringsdagen och endast 4 km kvar. Det blev en lugn och stilla vandring in till katedralen. Vi blev lite förvirrade dock eftersom pilarna tog slut ju närmare vi kom och pilgrimer yrade åt alla håll. Vi hittade fram ändå och gick direkt till pilgrimskontoret och löste ut våra compostelas. Känslan var overklig efteråt, efter att ha gått i 4 veckor i ett sträck och sen var det plötsligt slut. Vi har vandrat 750 km!! Det har varit dagar när vi tvivlat på att vi skulle greja det, men nu är vi i mål och vart har dessa 4 veckor försvunnit? Tiden har verkligen gått snabbt.

Klockan 12 idag var det pilgrimsmässa i katedralen. Vi hann gå runt ett varv redan tidigare och gjorde alla ritualer som hör till även om de inte betyder samma sak för oss, som för de som vandrat caminon av religiösa skäl. Att krama om aposteln Jakobs staty är en sådan ritual, var lite spännande att stå i kö för att sedan krama om statyn och kanske viska något i dess öra.

Mässan inleddes på ett mäktigt vis när botafumeiron svingades rakt genom katedralen, det är det stora rökelsekaret som hänger från taket mitt i katedralen. Det såg stundvist ut som om den skulle nudda taket när den slungades från sida till sida. Det var proppfullt med människor och sittplatserna räckte inte på något vis till. Jag betraktade en gammal tant som stod bredvid kyrkbänken och hela tiden rabblade texter för sig själv. Hon stod hela mässan igenom, försökte erbjuda henne en sittplats men den ville hon inte ha. Hon verkade inte vara någon pilgrim, men hängiven sin tro var hon. Den svingande botafumeiron var ändå höjdpunkten för oss, resten gick mestadels på spanska så vi förstod inte så väldigt mycket. Kändes som ett fint avslut på vandringen i alla fall.

Just nu har jag ännu inte riktigt hunnit samla alla tankar, återkommer i något senare skede med tankar kring vandringen. Vi är nu incheckade på ett hotell och imorgon åker vi med BUSS till Finesterre för att se "världens ände". Tacksamma och lyckliga över att ha klarat av vandringen :)


Vi tror att detta är aposteln Jakobs gravplats

Katedralen. Lite olyckligt att halva katedralen är intäckt i byggnadsställningar




Igår i närheten av härbärget

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Tack för att jag fått följa med er längs Caminovandringen! Fina bilder och många platser jag känner igen. Att bussa ut till Finesterre är som pricken över iet, vi njöt av att få rulla på hjul ut till världens ände. Gör ni en till Camino, vandra då gärna ut till Finesterre, vi gjorde det under vår andra Camino och det är annorlunda natur att vandra i.

    Lisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lisen för att du inspirerade oss från början när vi hörde dig berätta om caminon. Vi tänkte det samma, om vi nånsin gör om detta så vill vi definitivt vandra ut till Finesterre. Roligt att du ville följa oss på vår vandring :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde