Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 27 Palas de Rei - Arzua

Vi väcktes 4.25 av en galande spanjor, han trodde han försovit sig, hur man nu skulle lyckas med det på caminon vet jag inte, men så var det. Givetvis väcker man upp alla andra i rummet då också. När han konstaterat att klockan var endast 4.30 lade han sig och sova igen. När han sen på riktigt steg upp tog han ingen som helst hänsyn till att det fanns folk som ville sova ännu. Klampade på av och an i rummet, satte på taklampan och drog upp rullgardinen. Vi var uppe så vi led inte av det, men tyckte synd om den stackars morgontrötta fransmannen som försökte sova.

Sen finns det otroligt godhjärtade människor också som en kanadensiska vi mötte på morgonen. Hon plockade upp saker som folk tappat och försökte hitta deras rätta ägare. Hon hade gått och burit på ett par herrkalsonger i två dagar utan att hitta ägaren. Idag hade hon dock bättre tur och hittade ägaren till en halv teleskopstav, han blev jätteglad över att få den tillbaka.

När vi kom till staden Melide blev jag riktigt lessen när jag såg en herrelös hund som var utsvulten och med en otäck böld på underläppen. Den var rädd för människor och gick med svansen mellan benen, vistades ändå i närheten av en uteservering i hopp om att få något att äta. De allra flesta ignorerade honom dock. Mitt hjärta värkte för den stackars hunden så jag köpte en croissant åt honom som han ivrigt åt upp. Kanske inte det mest passande att ge en hund, men det var bättre än ingenting. Hoppas att någon skulle förbarma sig över hunden och ge honom den vård och omsorg han behöver eller låta honom somna in. För övrigt har vi inte sett många gatuhundar, de flesta verkar ha ägare lfastän de springer lösa.

Vid lunchen stötte vi på en av svenskorna som vi träffade allra första dagen här, så vi gick tillsammans med henne de sista km in till Arzua där vi befinner oss nu. Gick snabbt när vi gick och pratade hela vägen. Det blev hela 29 km idag och nu återstår endast 40 km. Vi skulle i princip klara det på en dag, men eftersom vi flyger hem först på onsdag tänkte vi dra ut på det ända till söndag. Börjar kännas som att vi kan det här nu, vi är redo att avsluta vår vandring.

För att avsluta med något positivt kan jag säga att vi haft strålande sol hela dagen, men ändå inte för varmt. Ikväll åt vi också en av de bästa pilgrimsmiddagarna, kanske den bästa till och med. :)


Den arge tuppen blev utan fötter

Mysig liten visthusbod



Camilla testar fotmassage


Camilla och Jesper


Obs. Idag kommer inget inlägg. Internetuppkoppling är inte riktigt vardag här. :)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Vandring i de franska Alperna

För tre år sedan inledde vi våra vildmarksguidestudier och i och med de två senaste veckornas kursande är nu våra studier förbi. Nu är det endast examen som återstår. Det är en vemodig känsla att viguäventyren nu är över, men vi fick verkligen ett fint sista äventyr med en veckas vandring i de franska Alperna och en veckas paddling i Cornwall.

Den 17:nde september reste vi ner till Genéve därifrån vi hyrde en bil och körde vidare söderut till La Grave. La Grave är en kommun som hör till departementet  Hautes-Alpes och ligger i nordöstra Frankrike. Området är främst känt för sin fina off-piståkning, men även sommartid kommer en hel del turister till området för att cykla, vandra eller klättra.

Redan på tisdagen inledde vi en tredagars vandring som gick från stuga till stuga. För oss som är vana att bo i tält och bära med oss allt vi behöver kändes det ovant med en lätt dagspackning och jag fick fundera både en och två gånger innan ryggsäcken var färdigpackad. Vi hade otrolig tur med v…

Paddling på Åland

Våra vigustudier börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, men ännu har vi en sommar och höst kvar späckad med kurser. För en vecka sedan inleddes vår kajakspecialiseringsutbildning på Åland som var den första delen av fyra. Vi tog färjan över från Åbo på tisdag morgon och anlände till Mariehamn på eftermiddagen. Innan vi paddlade ut i skärgården blev det matinförskaffning för att klara oss ute på tur ända till lördag förmiddag. Vi var sammanlagt 14 deltagare plus vår instruktör när vi sent omsider paddlade ut från Lervik hamn i våra fullastade kajaker. Vårt basläger var stationerat på Idskär som ligger ca 6 km fågelvägen från Lervik. Det blev en mycket sen middag den första kvällen på ett kallt och blåsigt Idskär, men vi hade en fantastisk utsikt från vår tältplats på klipporna.






De följande dagarna bestod av paddling, paddling och mera paddling. Vi började alltid dagen med ett teoripass på land som behandlade dagens övningar för att sedan försöka omsätta teorin i praktiken. Vi övad…