Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 12 Itero de la Vega - Villalcazar de Sirga

När väckarklockan ringde imorse var det så skönt att sova utan några andra i rummet, så vi hade svårt att komma oss upp. Vi kom oss iväg lite före klockan 7 och som alltid när man sovit i någon mindre by är det så lugnt och skönt längs vägen direkt från morgonen. Vi åt frukost i den första byn vi kom till och sen fortsatte färden längs canal de Castilla ända fram till Fromista. Där hamnade vi att söka upp ett apotek eftersom jag fått utslag på ena handen som utvecklats till vätskefyllda blåsor. På apoteket menade de att det är en allergisk reaktion mot något och jag fick en typ av kortisonsalva att smörja på. Har efter det gått med handen under min "buff" hela dagen för att inte utsätta den för mera sol. Buffen är guld värd, jag använder den till allt möjligt; som mössa, halsskydd, padding och nu för handskugga. En bra-att-ha-grej!

Resten av dagens vandring har varit ganska enformig, den har gått längs sendan. Sendan är en grusväg som går parallellt med landsvägen, speciellt iordningställd för pilgrimer. Det är ju tyvärr ganska tråkigt att gå längs dessa vägar, men det gick ändå rätt bra idag. Idag är den varmaste dagen hittills och mina bleka ben fick för första gången smaka på sommarvärme. Vi gick in på ett albergue med bar i den nästsista byn för dagen för att dricka en iste innan vi tog oss an den sista etappen. Synen som mötte oss var smått komisk. Två åsnor sprang iväg med en skrikande amerikansk kvinna efter sig. Det visade sig att den ena åsnan höll på att gå igenom hennes väska :) Det var en grupp med amerikaner som hade uppdukat för buffelunch ute i trädgården och lite senare kom åsnan igen och försökte sno mat från bordet. Underhållning på hög nivå, dessutom blev vi bjudna på paj från buffen, ett riktigt lyckat stopp.

I byn vi bor i nu finns bara ett härbärge och det är gratis, men det hör till att man donerar en slant. Hospitaleron är för tillfället en tyska som heter Heidi, otroligt hjälpsam och vänlig. Till min förskräckelse berättade hon att hon sanerat sängarna idag eftersom de har problem med bedbugs, en av gästerna hade också bedbugsbett så det blev ytterligare sanering för honom. Gillar ej situationen, men den är tyvärr väldigt vanlig på härbärgen. Får nu bara hoppas att de alla är borta för denna natt åtminstone. De är ju ofarliga, men äckliga!

Avslutar dagens händelser här, det visar sig att vi sitter på gubbdagiset, kom just in ett 10-tal gubbar som ska ha spelkväll och ljudnivån steg betydligt.






Ha de gott!

/Camilla och Jesper




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"