Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 12 Itero de la Vega - Villalcazar de Sirga

När väckarklockan ringde imorse var det så skönt att sova utan några andra i rummet, så vi hade svårt att komma oss upp. Vi kom oss iväg lite före klockan 7 och som alltid när man sovit i någon mindre by är det så lugnt och skönt längs vägen direkt från morgonen. Vi åt frukost i den första byn vi kom till och sen fortsatte färden längs canal de Castilla ända fram till Fromista. Där hamnade vi att söka upp ett apotek eftersom jag fått utslag på ena handen som utvecklats till vätskefyllda blåsor. På apoteket menade de att det är en allergisk reaktion mot något och jag fick en typ av kortisonsalva att smörja på. Har efter det gått med handen under min "buff" hela dagen för att inte utsätta den för mera sol. Buffen är guld värd, jag använder den till allt möjligt; som mössa, halsskydd, padding och nu för handskugga. En bra-att-ha-grej!

Resten av dagens vandring har varit ganska enformig, den har gått längs sendan. Sendan är en grusväg som går parallellt med landsvägen, speciellt iordningställd för pilgrimer. Det är ju tyvärr ganska tråkigt att gå längs dessa vägar, men det gick ändå rätt bra idag. Idag är den varmaste dagen hittills och mina bleka ben fick för första gången smaka på sommarvärme. Vi gick in på ett albergue med bar i den nästsista byn för dagen för att dricka en iste innan vi tog oss an den sista etappen. Synen som mötte oss var smått komisk. Två åsnor sprang iväg med en skrikande amerikansk kvinna efter sig. Det visade sig att den ena åsnan höll på att gå igenom hennes väska :) Det var en grupp med amerikaner som hade uppdukat för buffelunch ute i trädgården och lite senare kom åsnan igen och försökte sno mat från bordet. Underhållning på hög nivå, dessutom blev vi bjudna på paj från buffen, ett riktigt lyckat stopp.

I byn vi bor i nu finns bara ett härbärge och det är gratis, men det hör till att man donerar en slant. Hospitaleron är för tillfället en tyska som heter Heidi, otroligt hjälpsam och vänlig. Till min förskräckelse berättade hon att hon sanerat sängarna idag eftersom de har problem med bedbugs, en av gästerna hade också bedbugsbett så det blev ytterligare sanering för honom. Gillar ej situationen, men den är tyvärr väldigt vanlig på härbärgen. Får nu bara hoppas att de alla är borta för denna natt åtminstone. De är ju ofarliga, men äckliga!

Avslutar dagens händelser här, det visar sig att vi sitter på gubbdagiset, kom just in ett 10-tal gubbar som ska ha spelkväll och ljudnivån steg betydligt.






Ha de gott!

/Camilla och Jesper




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…