Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 12 Itero de la Vega - Villalcazar de Sirga

När väckarklockan ringde imorse var det så skönt att sova utan några andra i rummet, så vi hade svårt att komma oss upp. Vi kom oss iväg lite före klockan 7 och som alltid när man sovit i någon mindre by är det så lugnt och skönt längs vägen direkt från morgonen. Vi åt frukost i den första byn vi kom till och sen fortsatte färden längs canal de Castilla ända fram till Fromista. Där hamnade vi att söka upp ett apotek eftersom jag fått utslag på ena handen som utvecklats till vätskefyllda blåsor. På apoteket menade de att det är en allergisk reaktion mot något och jag fick en typ av kortisonsalva att smörja på. Har efter det gått med handen under min "buff" hela dagen för att inte utsätta den för mera sol. Buffen är guld värd, jag använder den till allt möjligt; som mössa, halsskydd, padding och nu för handskugga. En bra-att-ha-grej!

Resten av dagens vandring har varit ganska enformig, den har gått längs sendan. Sendan är en grusväg som går parallellt med landsvägen, speciellt iordningställd för pilgrimer. Det är ju tyvärr ganska tråkigt att gå längs dessa vägar, men det gick ändå rätt bra idag. Idag är den varmaste dagen hittills och mina bleka ben fick för första gången smaka på sommarvärme. Vi gick in på ett albergue med bar i den nästsista byn för dagen för att dricka en iste innan vi tog oss an den sista etappen. Synen som mötte oss var smått komisk. Två åsnor sprang iväg med en skrikande amerikansk kvinna efter sig. Det visade sig att den ena åsnan höll på att gå igenom hennes väska :) Det var en grupp med amerikaner som hade uppdukat för buffelunch ute i trädgården och lite senare kom åsnan igen och försökte sno mat från bordet. Underhållning på hög nivå, dessutom blev vi bjudna på paj från buffen, ett riktigt lyckat stopp.

I byn vi bor i nu finns bara ett härbärge och det är gratis, men det hör till att man donerar en slant. Hospitaleron är för tillfället en tyska som heter Heidi, otroligt hjälpsam och vänlig. Till min förskräckelse berättade hon att hon sanerat sängarna idag eftersom de har problem med bedbugs, en av gästerna hade också bedbugsbett så det blev ytterligare sanering för honom. Gillar ej situationen, men den är tyvärr väldigt vanlig på härbärgen. Får nu bara hoppas att de alla är borta för denna natt åtminstone. De är ju ofarliga, men äckliga!

Avslutar dagens händelser här, det visar sig att vi sitter på gubbdagiset, kom just in ett 10-tal gubbar som ska ha spelkväll och ljudnivån steg betydligt.






Ha de gott!

/Camilla och Jesper




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …