Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen ute vid Fisterra och havet!

Oj vad vi njöt i morse när vi fick sova länge (klockan 7 var vi vakna) och sen fick vi gå till frukostbuffen. När vi var klara med morgonbestyren tog vi först lokalbussen till busstationen och därifrån bussen till Fisterra. Bussturen räckte ca 2 h, gick längs kurviga smala vägar. Efter att vi checkat in på pensionatet gick vi ner till hamnen där vi åt lunch. Här är det riktigt turistigt och prisen var märkbart dyrare än vad de varit hittills under resan. Det fanns många restauranger och alla hade samma meny, passade på att äta skaldjur när vi ändå befinner oss i en fiskeby.

En del pilgrimer väljer att inte sluta sin vandring i Santiago utan de går ännu de ca 90 km till Fisterra. Uppkomsten av traditionen att vandra ända hit ut är något oklar, men den kan eventuellt ha ett samband med tron att cape Fisterra förut var slutet på världen. Jag kan förstå att någon har trott det för när man står där ute ser det ut som att det inte finns något mera bakom horisonten. En ganska ny tradition är också att pilgrimer bränner upp sina vandringsskor eller något klädesplagg där ute på klipporna, vilket vi också såg rester av. En onödig tradition enligt mig eftersom det förfular den annars magiskt vackra platsen.

Från byn Fisterra är det 2,5 km ut till fyren och världens ände. Vi gick dit ut och hela vägen dit var mäktigt fin med havet på ena sidan och berget på den andra sidan. Jag hade ändå inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur vackert det faktiskt skulle vara där långt ute på udden. Vi satt på en klippa högt ovanför havet med endast mera hav i sikte, kändes helt overkligt! Det här är en av de absolut vackraste platserna jag sett i mitt liv, jag är så glad att vi beslöt oss för att åka ut hit. Byn i sig själv imponerar inte alls, det finns en hel del mindre vackra hus och mysfaktorn i byn ligger väldigt lågt. Naturen är dock otroligt mäktig.

Det här kändes som ett väldigt bra avslut på vår resa och nu börjar vi känna oss redo att åka hem. Vi åker tillbaka till Santiago imorgon och spenderar den sista dagen där. På onsdagmorgon startar sen vår hemresa. Tack till alla er bloggläsare som följt oss på vår vandring, har varit roligt med alla uppmuntrande kommentarer och vänliga ord! Resebloggen slutar här, nästa gång bloggar vi från hemtrakterna igen, välkomna att följa oss där med!



Lunch på blåsig restaurang.





Fyren och fyrhuset



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Höstvandring i Koli nationalpark med Nykarleby arbis

Just nu älskar jag mitt jobb, jag antar att det kommer att bli vardag snart, men just nu njuter jag av att jobba med friluftsliv. De senaste fyra dagarna har jag fått spendera i Koli nationalpark med ett glatt gäng vandrare i olika åldrar. Vi startade resan mot Koli på torsdagmorgon och kom fram till Koli naturum på eftermiddagen. Efter att vi gjort de sista justeringarna i packningen drog vi på oss ryggsäckarna och med mig inräknat var vi nio vandrare samt en hund som påbörjade Herajärvis norra rundslinga.



Vi hade inte lång väg att vandra den första dagen så redan efter två timmar var vi framme vid Myllypuro tältplats. Det regnade lite grann när vi kom fram, men var sen uppehåll resten av kvällen så vi kunde sitta ute runt brasan och lära känna varann lite mera. Det är otroligt hur snabbt en grupp blir du med varandra under en vandring. Det kändes genast att denna grupp skulle fungera bra ihop och det var med en skön känsla jag gick och lade mig den kvällen.


På fredagen vaknade vi ti…