Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen ute vid Fisterra och havet!

Oj vad vi njöt i morse när vi fick sova länge (klockan 7 var vi vakna) och sen fick vi gå till frukostbuffen. När vi var klara med morgonbestyren tog vi först lokalbussen till busstationen och därifrån bussen till Fisterra. Bussturen räckte ca 2 h, gick längs kurviga smala vägar. Efter att vi checkat in på pensionatet gick vi ner till hamnen där vi åt lunch. Här är det riktigt turistigt och prisen var märkbart dyrare än vad de varit hittills under resan. Det fanns många restauranger och alla hade samma meny, passade på att äta skaldjur när vi ändå befinner oss i en fiskeby.

En del pilgrimer väljer att inte sluta sin vandring i Santiago utan de går ännu de ca 90 km till Fisterra. Uppkomsten av traditionen att vandra ända hit ut är något oklar, men den kan eventuellt ha ett samband med tron att cape Fisterra förut var slutet på världen. Jag kan förstå att någon har trott det för när man står där ute ser det ut som att det inte finns något mera bakom horisonten. En ganska ny tradition är också att pilgrimer bränner upp sina vandringsskor eller något klädesplagg där ute på klipporna, vilket vi också såg rester av. En onödig tradition enligt mig eftersom det förfular den annars magiskt vackra platsen.

Från byn Fisterra är det 2,5 km ut till fyren och världens ände. Vi gick dit ut och hela vägen dit var mäktigt fin med havet på ena sidan och berget på den andra sidan. Jag hade ändå inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur vackert det faktiskt skulle vara där långt ute på udden. Vi satt på en klippa högt ovanför havet med endast mera hav i sikte, kändes helt overkligt! Det här är en av de absolut vackraste platserna jag sett i mitt liv, jag är så glad att vi beslöt oss för att åka ut hit. Byn i sig själv imponerar inte alls, det finns en hel del mindre vackra hus och mysfaktorn i byn ligger väldigt lågt. Naturen är dock otroligt mäktig.

Det här kändes som ett väldigt bra avslut på vår resa och nu börjar vi känna oss redo att åka hem. Vi åker tillbaka till Santiago imorgon och spenderar den sista dagen där. På onsdagmorgon startar sen vår hemresa. Tack till alla er bloggläsare som följt oss på vår vandring, har varit roligt med alla uppmuntrande kommentarer och vänliga ord! Resebloggen slutar här, nästa gång bloggar vi från hemtrakterna igen, välkomna att följa oss där med!



Lunch på blåsig restaurang.





Fyren och fyrhuset



Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde