Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 23 Frukost ovan molnen, Laguna de Castilla - Triacastela

Jag trodde att inget kunde slå utsikten och känslan i Foncebadon, men att gå i bergen i soluppgången och komma till O'cebreiro och se utsikten därifrån var alldeles fantastiskt. Vi befann oss ovanför molnen och utsikten mot alla håll var makalös. Här tar mina superlativ slut, omöjligt att i ord beskriva hur fint det var. Vi har haft en riktigt bra dag med varierande terräng, uppe i bergen på små stigar och där emellan i små landsbygdsbyar. Känns som om vi gått genom ladugårdar mellan varven för i varje liten by finns åtminstone en liten ladugård med 15-20 kossor och det är ingen ovanlig syn att se kossor fösas till bete.

Idag såg vi också en större grupp ridande pilgrimer, sådana  finns också, men vanligast är att de endast rider en del av slutsträckan till Santiago. För övrigt märker vi av att det är mycket mera pilgrimsvandrare på vägen nu också, som går kortare sträckor. Imorgon när vi kommer till Sarria kommer de att vara ännu flera, från Sarria är det ca 100 km kvar och det är vad man behöver gå för att få sin compostela.

Vi lämnade idag provinsen Castilla y Leon och kom in i Galicien. Folket på landsbygden har isolerats pga bergen, vilket har gjort att utvecklingen stannat av lite. Det märks av i byarna, jordbruket känns väldigt gammaldags. Det är charmigt att se på, men undrar om det finns någon lönsamhet i det över huvudtaget. Det finns många specialiteter i matväg här och mat är ju något vi ofta sysselsätter oss med när vi inte går, så vi hoppas kunna prova på några galiciska maträtter.

Vi nådde Triacastela tidigt på eftermiddagen och det är en riktigt liten stad. Finns inte mycket att se eller göra här så det blev pilgrimsmiddag på restaurangen här intill och sen lite blogg- och dagboksskrivande. Vissa kvällar har vi trevliga rumskamrater att prata med, medan det vissa kvällar är mindre socialt. Idag verkar bli en mindre social dag, men det är helt okej ändå, man orkar inte vara social hela tiden. Sista vandringsveckan är nu inledd och det börjar kännas som att vi kommer att fixa detta :)

Ferdinand väntar snällt på att alla kossor ska bli klara där inne före han själv kliver in.
 

2,7m i diameter, ca. 800 år gammal
 


Spansk mördarsnigel? Med hål i.



Halmtak i O'Cebreiro


Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde