Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 23 Frukost ovan molnen, Laguna de Castilla - Triacastela

Jag trodde att inget kunde slå utsikten och känslan i Foncebadon, men att gå i bergen i soluppgången och komma till O'cebreiro och se utsikten därifrån var alldeles fantastiskt. Vi befann oss ovanför molnen och utsikten mot alla håll var makalös. Här tar mina superlativ slut, omöjligt att i ord beskriva hur fint det var. Vi har haft en riktigt bra dag med varierande terräng, uppe i bergen på små stigar och där emellan i små landsbygdsbyar. Känns som om vi gått genom ladugårdar mellan varven för i varje liten by finns åtminstone en liten ladugård med 15-20 kossor och det är ingen ovanlig syn att se kossor fösas till bete.

Idag såg vi också en större grupp ridande pilgrimer, sådana  finns också, men vanligast är att de endast rider en del av slutsträckan till Santiago. För övrigt märker vi av att det är mycket mera pilgrimsvandrare på vägen nu också, som går kortare sträckor. Imorgon när vi kommer till Sarria kommer de att vara ännu flera, från Sarria är det ca 100 km kvar och det är vad man behöver gå för att få sin compostela.

Vi lämnade idag provinsen Castilla y Leon och kom in i Galicien. Folket på landsbygden har isolerats pga bergen, vilket har gjort att utvecklingen stannat av lite. Det märks av i byarna, jordbruket känns väldigt gammaldags. Det är charmigt att se på, men undrar om det finns någon lönsamhet i det över huvudtaget. Det finns många specialiteter i matväg här och mat är ju något vi ofta sysselsätter oss med när vi inte går, så vi hoppas kunna prova på några galiciska maträtter.

Vi nådde Triacastela tidigt på eftermiddagen och det är en riktigt liten stad. Finns inte mycket att se eller göra här så det blev pilgrimsmiddag på restaurangen här intill och sen lite blogg- och dagboksskrivande. Vissa kvällar har vi trevliga rumskamrater att prata med, medan det vissa kvällar är mindre socialt. Idag verkar bli en mindre social dag, men det är helt okej ändå, man orkar inte vara social hela tiden. Sista vandringsveckan är nu inledd och det börjar kännas som att vi kommer att fixa detta :)

Ferdinand väntar snällt på att alla kossor ska bli klara där inne före han själv kliver in.
 

2,7m i diameter, ca. 800 år gammal
 


Spansk mördarsnigel? Med hål i.



Halmtak i O'Cebreiro


Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tävling - Vinn en Petzl pannlampa!

Det är höst och lite ruggigt väder så vi tänkte pigga upp vardagen med en liten tävling. Alla ni som följer vår blogg och säkert många andra också känner till att vi har vandrat ganska många vandringsleder i år. Med alla dessa vandringsleder följer också en hel del kilometrar. Tävlingen går ut på att gissa hur många kilometrar vi har vandrat i år. Vår vandring Fjällräven Classic räknas också med. Den som kommer närmast det rätta svaret utses till vinnare. Tävlingen pågår till fredag 15.11. För att delta i tävlingen, kommentera på bloggen  (Ej på facebook). Lycka till! Tävlingen gäller endast i Finland. Rätt svar eller den som kommer närmast det rätta svaret vinner en pannlampa från Petzl värde 34,95€ Petzl Tikka 2 pannlampa En bonusvinst lottas också ut bland alla som deltar i tävlingen. :) Termosmugg 0,45L /Jesper och Camilla Dela gärna detta inlägg på Facebook! :)                     ↓

Nej nu får det vara nog!!

Det är sällan jag höjer min röst i sociala medier, men nu har bägaren runnit över. Vad jag pratar om är nedskräpning. Under vår vistelse i Norge hade jag en och annan diskussion med en av mina nordiska kollegor om likheter och olikheter mellan de nordiska länderna. En av dessa diskussioner minns jag särskilt väl och det var när min kollega sa att mängden skräp längs vägarna ökar drastiskt så fort man kommer över till den finska sidan av gränsen. Först sa jag genast emot och hävdade bestämt att det är ju städat i Finland, här finns inte mycket skräp i dikena. Sen började jag tänka efter och kom fram till att nog finns det ju ett och annat skräp både här och där. Om det faktiskt är mer än i de andra nordiska länderna vågar jag inte uttala mig om, men nu tar vi och koncentrerar oss på Finland och framför allt vår egen närmiljö. Som alltid om våren dyker allt skräp upp som begravdes när snön kom och kanske mer därtill av sånt som gömts i snö under vintern. När vi nu är hemma i Jakobstad

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället. Jesper har byggt ett matbord till mina pojkar.  Månljus över Finndalen. Vilja är dörrvakt.  Jag serverar vodkashottar i isbaren.  Vilja med Tamokfjellet i bakgrunden.  Whiteout på fjället.  Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgiv