Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 23 Frukost ovan molnen, Laguna de Castilla - Triacastela

Jag trodde att inget kunde slå utsikten och känslan i Foncebadon, men att gå i bergen i soluppgången och komma till O'cebreiro och se utsikten därifrån var alldeles fantastiskt. Vi befann oss ovanför molnen och utsikten mot alla håll var makalös. Här tar mina superlativ slut, omöjligt att i ord beskriva hur fint det var. Vi har haft en riktigt bra dag med varierande terräng, uppe i bergen på små stigar och där emellan i små landsbygdsbyar. Känns som om vi gått genom ladugårdar mellan varven för i varje liten by finns åtminstone en liten ladugård med 15-20 kossor och det är ingen ovanlig syn att se kossor fösas till bete.

Idag såg vi också en större grupp ridande pilgrimer, sådana  finns också, men vanligast är att de endast rider en del av slutsträckan till Santiago. För övrigt märker vi av att det är mycket mera pilgrimsvandrare på vägen nu också, som går kortare sträckor. Imorgon när vi kommer till Sarria kommer de att vara ännu flera, från Sarria är det ca 100 km kvar och det är vad man behöver gå för att få sin compostela.

Vi lämnade idag provinsen Castilla y Leon och kom in i Galicien. Folket på landsbygden har isolerats pga bergen, vilket har gjort att utvecklingen stannat av lite. Det märks av i byarna, jordbruket känns väldigt gammaldags. Det är charmigt att se på, men undrar om det finns någon lönsamhet i det över huvudtaget. Det finns många specialiteter i matväg här och mat är ju något vi ofta sysselsätter oss med när vi inte går, så vi hoppas kunna prova på några galiciska maträtter.

Vi nådde Triacastela tidigt på eftermiddagen och det är en riktigt liten stad. Finns inte mycket att se eller göra här så det blev pilgrimsmiddag på restaurangen här intill och sen lite blogg- och dagboksskrivande. Vissa kvällar har vi trevliga rumskamrater att prata med, medan det vissa kvällar är mindre socialt. Idag verkar bli en mindre social dag, men det är helt okej ändå, man orkar inte vara social hela tiden. Sista vandringsveckan är nu inledd och det börjar kännas som att vi kommer att fixa detta :)

Ferdinand väntar snällt på att alla kossor ska bli klara där inne före han själv kliver in.
 

2,7m i diameter, ca. 800 år gammal
 


Spansk mördarsnigel? Med hål i.



Halmtak i O'Cebreiro


Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Gott och blandat från 365

Fick en glad överraskning på posten idag, gratistidningen 365 från Partioaitta. Den utkommer endast två gånger per år, men så är den ju då faktiskt gratis, vilket inte är särskilt vanligt i dagens samhälle. Fanns en hel del intressant och nytt som jag tänkte dela med mig av här. Man kan prenumerera på 365 här! Finlands naturcentrum  Haltia  som finns beläget i Nuuksio öppnar sina dörrar den 31:a maj 2013. Haltia samlar hela Finlands natur under ett och samma tak. I huvudutställningen kan du bekanta dig med allt som våra 37 nationalparker har att bjuda på och i det gröna bandet presenteras huvudstadsregionens naturupplevelser. Kommer också att finnas specialutställningar, olika evenemang och en naturbutik där. Det låter spännande, hoppas kunna pricka in ett besök där under sommaren. National Geographic utser varje år "the adventurer of the year". Detta år förärades Felix Baumgarten med denna fina titel för sitt otroliga fallskärmshopp från 39045 meters höjd. Med dett

Minisemester bland Ytterös sanddyner och Someros (mörka) skogar

Redan i våras nån gång bestämde sig min goda vän Christel och jag för att vi skulle delta i Somero nightrogaining som avgjordes 28-29.7. Vi beslöt oss också för att ta en liten minisemester och se nånting annat på samma gång som vi ändå körde ner. På torsdag eftermiddag började vår lilla roadtrip och på kvällen anlände vi till Ytterös campingplats i närheten av Björneborg. Ytterö, kanske mera känt som Yyteri, är en lång sandstrand på hela 6 km med stora sanddyner och öppet hav så långt ögat kan nå. Det blev ingen lång visit på Ytterö, men vi hann med en kvällsstund på stranden innan det blev dags att gå och lägga sig. Ytterö är en riktig pärla och jag önskar vi haft mera tid att utforska områdena omkring där det finns flera naturstigar och många fågeltorn. Man kan även göra utfärder till bla fyrön Kallo eller till någon av Reposaaris intressanta stränder. Igen en gång kan jag konstatera att det finns massor att se i det egna hemlandet också. Ytterös sanddyner. Vacker kväll p