Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 23 Frukost ovan molnen, Laguna de Castilla - Triacastela

Jag trodde att inget kunde slå utsikten och känslan i Foncebadon, men att gå i bergen i soluppgången och komma till O'cebreiro och se utsikten därifrån var alldeles fantastiskt. Vi befann oss ovanför molnen och utsikten mot alla håll var makalös. Här tar mina superlativ slut, omöjligt att i ord beskriva hur fint det var. Vi har haft en riktigt bra dag med varierande terräng, uppe i bergen på små stigar och där emellan i små landsbygdsbyar. Känns som om vi gått genom ladugårdar mellan varven för i varje liten by finns åtminstone en liten ladugård med 15-20 kossor och det är ingen ovanlig syn att se kossor fösas till bete.

Idag såg vi också en större grupp ridande pilgrimer, sådana  finns också, men vanligast är att de endast rider en del av slutsträckan till Santiago. För övrigt märker vi av att det är mycket mera pilgrimsvandrare på vägen nu också, som går kortare sträckor. Imorgon när vi kommer till Sarria kommer de att vara ännu flera, från Sarria är det ca 100 km kvar och det är vad man behöver gå för att få sin compostela.

Vi lämnade idag provinsen Castilla y Leon och kom in i Galicien. Folket på landsbygden har isolerats pga bergen, vilket har gjort att utvecklingen stannat av lite. Det märks av i byarna, jordbruket känns väldigt gammaldags. Det är charmigt att se på, men undrar om det finns någon lönsamhet i det över huvudtaget. Det finns många specialiteter i matväg här och mat är ju något vi ofta sysselsätter oss med när vi inte går, så vi hoppas kunna prova på några galiciska maträtter.

Vi nådde Triacastela tidigt på eftermiddagen och det är en riktigt liten stad. Finns inte mycket att se eller göra här så det blev pilgrimsmiddag på restaurangen här intill och sen lite blogg- och dagboksskrivande. Vissa kvällar har vi trevliga rumskamrater att prata med, medan det vissa kvällar är mindre socialt. Idag verkar bli en mindre social dag, men det är helt okej ändå, man orkar inte vara social hela tiden. Sista vandringsveckan är nu inledd och det börjar kännas som att vi kommer att fixa detta :)

Ferdinand väntar snällt på att alla kossor ska bli klara där inne före han själv kliver in.
 

2,7m i diameter, ca. 800 år gammal
 


Spansk mördarsnigel? Med hål i.



Halmtak i O'Cebreiro


Camilla och Jesper
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma
2 kommentarer
Läs mer

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi
En kommentar
Läs mer

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"
Skicka en kommentar
Läs mer