Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 10 Burgos - Hornillos del Camino

Dagens vandring kan vi sammanfatta med ett ord - smärta. Men vi börjar från början. Vi vandrade ut från storstaden tidigt på morgonen och det var ännu lugnt längs gatorna. Vi hade tänkt äta frukost i den första byn som låg ca 7 km bort. När vi äntligen komfram till byn visade det sig att vi hoppat över den första byn och gått hela 11 km till Tradejos. Dessutom gick vi inte in till nåt av de första cafeerna, hade hoppats hitta ett i slutet av byn vilket vi inte gjorde, så vi fick gå ännu 2 km till Rabe de las Calzadas. Där fick vi i varje fall frukost av en väldigt vänlig barägare, som dessutom delade ut små smycken till alla pilgrimer.

Nu hade vi bara 7,7 km kvar av dagens etapp och det blev några plågsamma km. Min höft började göra så ont, det kändes som knivstick rakt in i höften mellan varven. Jespers knä hade också en lite sämre dag, men fram kom vi. Vi kom idag upp på mesetan, det trädlösa lanskapet med åkrar och betesmarker så långt ögat kan se. Vackert landskap, men kunde tyvärr inte njuta av det fullt ut pga smärtan.



Det känns mycket bättre nu när vi vilat några timmar. Vi har haft det skönt ute i solen och pratat bort några timmar med andra pilgrimer. Nu väntar vi på den gemensamma middagen, vankas paella till huvudrätt och citronmousse till dessert ikväll. Gott!

Vi har beslutat att vila imorgon och hoppas att våra krämpor ger med sig till i övermorgon. Tråkigt att inte kunna gå, men försöker vara förnuftig. (Jesper är den förnuftiga och jag den envisa ;))

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Buen Camino, vill jag önska er! Hoppas vilodagen gör morgondagen lättare. Byarna längs Caminon är ibland bara något enstaka hus så man reflekterar inte alltid att man kommer till byn förrän man gått förbi, då blir det lång väntan efter frukost. Ett tips, handla frukosten på kvällen, kyl finns oftast på härbärgen. Då får ni inta äta morgonmål just då det känns att det behövs. Kommer ännu ihåg hur gott det var med ett kokt ägg som vägkost. Hoppas nu att blåsor och andra krämpor börjar ge sig och ni får njuta av Er Camino.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev trots allt ingen vilodag, kändes så bra idag. Vissa dagar har vi handlat frukosten dagen innan, men ibland blir det inte av. Tack för tipset i alla fall! Krämpor verkar höra till vardagen längs caminon, vissa dagar mer och vissa dagar mindre. Idag har varit en toppendag och vi har verkligen njutit :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"