Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 10 Burgos - Hornillos del Camino

Dagens vandring kan vi sammanfatta med ett ord - smärta. Men vi börjar från början. Vi vandrade ut från storstaden tidigt på morgonen och det var ännu lugnt längs gatorna. Vi hade tänkt äta frukost i den första byn som låg ca 7 km bort. När vi äntligen komfram till byn visade det sig att vi hoppat över den första byn och gått hela 11 km till Tradejos. Dessutom gick vi inte in till nåt av de första cafeerna, hade hoppats hitta ett i slutet av byn vilket vi inte gjorde, så vi fick gå ännu 2 km till Rabe de las Calzadas. Där fick vi i varje fall frukost av en väldigt vänlig barägare, som dessutom delade ut små smycken till alla pilgrimer.

Nu hade vi bara 7,7 km kvar av dagens etapp och det blev några plågsamma km. Min höft började göra så ont, det kändes som knivstick rakt in i höften mellan varven. Jespers knä hade också en lite sämre dag, men fram kom vi. Vi kom idag upp på mesetan, det trädlösa lanskapet med åkrar och betesmarker så långt ögat kan se. Vackert landskap, men kunde tyvärr inte njuta av det fullt ut pga smärtan.



Det känns mycket bättre nu när vi vilat några timmar. Vi har haft det skönt ute i solen och pratat bort några timmar med andra pilgrimer. Nu väntar vi på den gemensamma middagen, vankas paella till huvudrätt och citronmousse till dessert ikväll. Gott!

Vi har beslutat att vila imorgon och hoppas att våra krämpor ger med sig till i övermorgon. Tråkigt att inte kunna gå, men försöker vara förnuftig. (Jesper är den förnuftiga och jag den envisa ;))

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Lisen Kåll6 maj 2015 19:57

    Buen Camino, vill jag önska er! Hoppas vilodagen gör morgondagen lättare. Byarna längs Caminon är ibland bara något enstaka hus så man reflekterar inte alltid att man kommer till byn förrän man gått förbi, då blir det lång väntan efter frukost. Ett tips, handla frukosten på kvällen, kyl finns oftast på härbärgen. Då får ni inta äta morgonmål just då det känns att det behövs. Kommer ännu ihåg hur gott det var med ett kokt ägg som vägkost. Hoppas nu att blåsor och andra krämpor börjar ge sig och ni får njuta av Er Camino.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev trots allt ingen vilodag, kändes så bra idag. Vissa dagar har vi handlat frukosten dagen innan, men ibland blir det inte av. Tack för tipset i alla fall! Krämpor verkar höra till vardagen längs caminon, vissa dagar mer och vissa dagar mindre. Idag har varit en toppendag och vi har verkligen njutit :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…