Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 11 Hornillos del Camino - Itero de la Vega

Dagen som skulle bli en vilodag slutade med att vi gick 31 km istället. Ni får tycka att vi är dårar, vi tycker nog det själva också. Ännu när vi hade ätit frukost på härbärget var vi inställda på att åka taxi en bit framåt, men när vi stod i tamburen fick vi syn på en prislista på taxiservice och blev avskräckta. Det kostade dubbelt upp mot vad det gjorde när Jesper åkte taxi från Logrono till Ventosa. Vi beslutade oss för att gå till nästa by och se hur det kändes. Sagt och gjort, vi vandrade iväg mot Hontanas i det ljuvliga solskenet, men ack så kalla vädret.

Väl framme i Hontanas kändes allt så bra så vi fortsatte till nästa by. Vi åt lunch på en höbal i närheten av de gamla klosterruinerna Monasterio de San Anton, alldeles underbart! Innan vi visste ordet av hade vi avverkat dagsetappen på 20 km och klockan var endast 11.30. Nästa by låg hela 11 km bort så vi var osäkra på om vi faktiskt skulle fortsätta, men körde på när det kändes så bra i kroppen. Det blev en brant stigning upp till Alto de Mostelares, trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag har faktiskt börjat gilla uppförsbackar. Vet inte om det är min skidträning som gett resultat eller om jag får någon slags tävlingsinstinkt, men när vi kommer till uppförsbackar lägger jag i en annan växel och susar förbi åtminstone några andra. Jesper säger att jag ser ut som en skidåkare ;)

Vi kom fram vid 14-tiden idag och beslutade oss för att lyxa till det med ett privatrum, så nu njuter vi för fullt av eget rum och badrum! Idag har varit en fantastisk dag, landskapet har levererat med hisnande vyer, fågelkvitter och blåklintar i dikesrenen. Vädret har visat sig från sin bästa sida och solen har varit framme hela dagen. Något ömma fötter har vi nu, men de andra krämporna har annars varit obetydliga idag. Tacksamma för en underbar dag längs vägarna.







/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

Vinterturskidning i ytterligheternas Sarek - del 1

När vi åkte iväg till Sarek kändes det som att vi skulle vara borta jättelänge, sist och slutligen så gick det ju jättesnabbt. Nu är vi hemma igen efter en superfin tur i ytterligheternas Sarek. Sarek är otroligt vackert, hänförande, ståtligt och mäktigt samtidigt som det kan vara grymt, kargt och obarmhärtigt, men framför allt ligger det nåt magiskt över Sarek som bara kan upplevas på plats. Jag ska i alla fall göra ett försök att återge vad vintersarek har att bjuda på. Vår tur startade denna gång vid Ritsem fjällstation därifrån vi åkte snöskoter över sjön till Akkastugorna. Vid Akkastugorna började sedan vår skidfärd genom Sarek. Första dagen slog vi läger redan efter ca 2 h eftersom klockan hunnit bli mycket och vi var denna natt ännu nedanför trädgränsen. Vi vaknade följande morgon till hård blåst och färden över sjön Kutjaure blev en mycket blåsig och blöt historia när vinden tilltog och det dessutom snöade ymnigt. Vi kom till lunchen passligt fram till Kisurisstugan där vi

Helgvandring i Rokua nationalpark

I helgen besökte vi igen en gång Rokua nationalpark, denna gång tillsammans med ett gäng arbiskursister från Nykarleby Arbis. Vi var ett gäng på sammanlagt 11 personer samt en hund som startade från Jakobstad på lördagmorgon. Efter kaffepaus i Ylivieska kom vi fram några timmar senare till Rokua Health and Spa varifrån vandringen skulle börja. Terrängen i Rokua är väldigt lättvandrad på så vis att stigarna är väl preparerade och det finns nästan inga rötter och stenar över huvudtaget. Dock är det ganska kuperad terräng så det går mycket upp och ner och ställvis kan det vara lite sandigt. Helhetsintrycket är ändå lätt vandring. Lättvandrade stigar.  Omplåstring.  Hela gänget utom kameramannen Jesper.  Rokua nationalpark är främst känt för sitt unika högplatåområde med sandåsar, lavmoar och Finlands största dödisgrop. Parken bildades 1956 för att skydda dessa ås- och dynformationer som är en följd av landhöjningen efter istiden. Området är landets viktigaste skyddsområde