Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 8 Belorado - San Juan de Ortega

Imorse fick vi den bästa frukosten hittills, fanns till och med yoghurt och kokade ägg. Mätta och belåtna traskade vi iväg vid 7-tiden mot den första byn Tosantos. Byarna kom tätt efter varandra under morgonen och vi gick från by till by och plötsligt var vi framme i Villafranca Montes de Oca, som var den näst sista byn innan vi nådde fram till dagens mål. Här åt vi lunch för vi hade ännu 12,5 km utan barer eller cafeer.

Det gick brant uppför och vi var som högst på 1150 meters höjd, det blåste hårt så vi fick klä på oss både jacka och mössa. Terrängen påminde mig lite om vår fjällterräng innan man kommit till det öppna fjället. Konstigt var att så gott som alla lövträd såg döda ut. När vi började gå neråt igen kom vi in på en skogsväg som var sönderkörd av skogsmaskiner. På denna väg fortsatte vi oändligt långt, trodde aldrig den skulle ta slut. När den så till sist tog slut kom vi fram till San Juan de Ortega där vi befinner oss nu.





Det är en pytteliten by med ett stort gammalt kloster. Härbärget är beläget i klostret, det är en spännande miljö och man kan nästan höra historiens vingslag här. Lyxigt är det definitivt inte, det ylar i knutarna när det blåser där ute, min dusch gav inget varmvatten och wc-dörrarna går inte att låsa, men tycker det är lite mysigt ändå. Kan föreställa mig hur munkarna och nunnorna har haft det förut.

Vi åt pilgrimslunch här idag och blev serverade en traditionell vitlökssoppa med bröd i, den blev inte uppäten. Hoppas munkarna och nunnorna får bättre mat än så. Gubben som serverade oss går och suckar konstant hela tiden och han smällde ner skålarna framför oss. Det var ingen kulinarisk upplevelse denna gång, hoppas på något bättre imorgon.



Ikväll hålls det en mässa för pilgrimer i det vackra kapellet, jag vill gå på den om jag överlever kylan. Det var fruktansvärt kallt där när vi kikade in där tidigare. Fastän jag inte förstår mycket av vad som sägs tycker jag det är spännande att uppleva deras traditioner och ritualer.

Det näst mest positiva idag är att det spanska gubbgänget som vi delade rum med förra natten fortsatte sin färd. Vi jublade av lycka! Man kan säga att de var inte ett dugg diskreta när de utförde sina behov och med delat badrum och wc:n i anslutning till sovsalen var det en mindre angenäm upplevelse. ;) Det mest positiva är att Jespers knä har uppfört sig riktigt bra idag så vi hoppas det fortsätter på den vägen.

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Hoppas knät ordnar upp sig! Tyvärr får nästan varannan person problem med knäna när de vandrar, resten får problem med fötterna istället.
    Hade själv problem med knät de första dagarna och stötte på flertal andra som även de hade problem. Men för de flesta gick det över! Ni verkar ha ordnat det med att cykla istället men annars är ett tips att ta "vilodagar" med färre kilometer att vandra eller ta bagagetransport en dag eller två.

    Glöm inte att det är eran camino och eran väg, alla gör caminon på sitt eget sätt och det finns inga rätt eller fel (även om vissa tycker annat)
    Enda tipset jag har, dock kommer jag inte ihåg vart det var, att sova på ett härbärge drivet av kyrkan i en by där de har ett kapell inbyggt i ett berg med ett eget lokalt helgon. Var en annorlunda upplevelse med även en liten mässa på härbärget på kvällen. Ingår även en gemensam måltid på kvällen där värdarna och pilgrimmerna äter tillsammans, vilket tyvärr inte var så vanligt i Spanien enligt min upplevelse (mer vanligt i Frankrike)

    Men fortsatt lycka till och härligt att ni gör denna färden!
    /Emil

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Emil.

      Jo det är många som får diverse problem under vandringen, vilket är helt logiskt eftersom kroppen defintivt inte är van med den belastning som den utsätts för varje dag nu. Var lite speciellt nervöst ändå för mig då jag haft denna skada förr och vet vad den kan ställa till med om den vill. Men även idag har det gått helt okej med knät, jag måste bara varje steg tänka på hur jag placerar foten. Fötterna är lite till och från, från dag till dag men för mig känns dom som små problem jämfört med knät. Idag räknar jag till sex blåsor på tårna och diverse andra skavanker på hälarna, inga skoskav dock. :)

      Vi fortsätter och njuter av vandringen och allting runtomkring dock. Tack för tipsen.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…