Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 8 Belorado - San Juan de Ortega

Imorse fick vi den bästa frukosten hittills, fanns till och med yoghurt och kokade ägg. Mätta och belåtna traskade vi iväg vid 7-tiden mot den första byn Tosantos. Byarna kom tätt efter varandra under morgonen och vi gick från by till by och plötsligt var vi framme i Villafranca Montes de Oca, som var den näst sista byn innan vi nådde fram till dagens mål. Här åt vi lunch för vi hade ännu 12,5 km utan barer eller cafeer.

Det gick brant uppför och vi var som högst på 1150 meters höjd, det blåste hårt så vi fick klä på oss både jacka och mössa. Terrängen påminde mig lite om vår fjällterräng innan man kommit till det öppna fjället. Konstigt var att så gott som alla lövträd såg döda ut. När vi började gå neråt igen kom vi in på en skogsväg som var sönderkörd av skogsmaskiner. På denna väg fortsatte vi oändligt långt, trodde aldrig den skulle ta slut. När den så till sist tog slut kom vi fram till San Juan de Ortega där vi befinner oss nu.





Det är en pytteliten by med ett stort gammalt kloster. Härbärget är beläget i klostret, det är en spännande miljö och man kan nästan höra historiens vingslag här. Lyxigt är det definitivt inte, det ylar i knutarna när det blåser där ute, min dusch gav inget varmvatten och wc-dörrarna går inte att låsa, men tycker det är lite mysigt ändå. Kan föreställa mig hur munkarna och nunnorna har haft det förut.

Vi åt pilgrimslunch här idag och blev serverade en traditionell vitlökssoppa med bröd i, den blev inte uppäten. Hoppas munkarna och nunnorna får bättre mat än så. Gubben som serverade oss går och suckar konstant hela tiden och han smällde ner skålarna framför oss. Det var ingen kulinarisk upplevelse denna gång, hoppas på något bättre imorgon.



Ikväll hålls det en mässa för pilgrimer i det vackra kapellet, jag vill gå på den om jag överlever kylan. Det var fruktansvärt kallt där när vi kikade in där tidigare. Fastän jag inte förstår mycket av vad som sägs tycker jag det är spännande att uppleva deras traditioner och ritualer.

Det näst mest positiva idag är att det spanska gubbgänget som vi delade rum med förra natten fortsatte sin färd. Vi jublade av lycka! Man kan säga att de var inte ett dugg diskreta när de utförde sina behov och med delat badrum och wc:n i anslutning till sovsalen var det en mindre angenäm upplevelse. ;) Det mest positiva är att Jespers knä har uppfört sig riktigt bra idag så vi hoppas det fortsätter på den vägen.

Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Hoppas knät ordnar upp sig! Tyvärr får nästan varannan person problem med knäna när de vandrar, resten får problem med fötterna istället.
    Hade själv problem med knät de första dagarna och stötte på flertal andra som även de hade problem. Men för de flesta gick det över! Ni verkar ha ordnat det med att cykla istället men annars är ett tips att ta "vilodagar" med färre kilometer att vandra eller ta bagagetransport en dag eller två.

    Glöm inte att det är eran camino och eran väg, alla gör caminon på sitt eget sätt och det finns inga rätt eller fel (även om vissa tycker annat)
    Enda tipset jag har, dock kommer jag inte ihåg vart det var, att sova på ett härbärge drivet av kyrkan i en by där de har ett kapell inbyggt i ett berg med ett eget lokalt helgon. Var en annorlunda upplevelse med även en liten mässa på härbärget på kvällen. Ingår även en gemensam måltid på kvällen där värdarna och pilgrimmerna äter tillsammans, vilket tyvärr inte var så vanligt i Spanien enligt min upplevelse (mer vanligt i Frankrike)

    Men fortsatt lycka till och härligt att ni gör denna färden!
    /Emil

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Emil.

      Jo det är många som får diverse problem under vandringen, vilket är helt logiskt eftersom kroppen defintivt inte är van med den belastning som den utsätts för varje dag nu. Var lite speciellt nervöst ändå för mig då jag haft denna skada förr och vet vad den kan ställa till med om den vill. Men även idag har det gått helt okej med knät, jag måste bara varje steg tänka på hur jag placerar foten. Fötterna är lite till och från, från dag till dag men för mig känns dom som små problem jämfört med knät. Idag räknar jag till sex blåsor på tårna och diverse andra skavanker på hälarna, inga skoskav dock. :)

      Vi fortsätter och njuter av vandringen och allting runtomkring dock. Tack för tipsen.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Paddling i Cornwall

Nu har jag skjutit upp det här inlägget alldeles för länge redan. Inlägget som ska handla om den sista vigukursen som också var den sista delen i kajakspecialiseringen. Kursen hölls i Cornwall i England och dit tog vi oss direkt från den föregående kursen som var i Frankrike. Vi flög till Bristol och därifrån fortsatte vi (vi=fyra stycken som gick kursen både i Frankrike och i England) med hyrbil till Falmouth där vi skulle bo under kursen. Vi anlände till Falmouth på söndagkväll och på måndagmorgon drog kursen igång.





Vi åkte till Seakayakers Cornwalls högkvarter direkt på morgonen och fick träffa Jeff Allen, en av de brittiska instruktörerna vi fick äran att bli undervisade av under veckan. Jeff Allen är känd världen över som en mycket erfaren expeditonspaddlare och han har gjort många långa paddlingar runt om i världen. Han är specialiserad på incidenthantering (incident management) och räddningar i tuffa förhållanden och det var just i dessa ämnen han skulle undervisa oss de närmas…

Tre veckor i Norge

Imorgon är det tre veckor sen körde vi längs de slingriga och smala norska vägarna mot det lilla samhället Överbygd som kommer att vara vår hemort under vintern. Längs en mörk väg uppe på en kulle står ett vitt hus som vi nu kallar för hemma. Huset delar vi med två andra guider, en på heltid och en på deltid. En liten hundvalp bor också här på deltid, vilket Vilja uppskattar.


Vårt jobb ligger strax över 20 km härifrån, närmare bestämt i Tamokdalen. Efter att vi nu hunnit jobba två veckor börjar vi så småningom få någon slags vardagsrutin även om vi för det mesta inte har nån aning om vilken veckodag det är och julen känns för oss smått overklig detta år. På jobbet är det högtryck just nu med mycket bokningar över jul och nyår så vi jobbar mest, men idag har jag ledigt och får pusta ut lite innan det är dags för en ny jobbvecka. 





Jobbuppgifterna varierar en hel del för min del, precis så som jag vill ha det. Jag guidar turer inne i Ice Domes, jag tar våra övernattningsgäster ut på snös…

Välkommen 2020 - Vad händer och när?

God fortsättning på det nya året. Vi har jobbat över både jul och nyår så har knappt märkt av att det har varit jul överhuvudtaget. Vi har haft massor med besökare vid Ice Domes så dagarna har bara sprungit iväg och vi är nu redan en bit in på januari. Resten av januari lär bli lugnare på jobbet och vi har som bäst tre lediga dagar så vi hinner vila upp oss lite grann. Idag hade vi tänkt åka hundspann eller åka ut och fiska lite, men med 18 sekundmeter och snö som vräker ner så blir det en innedag med bakning, kontorsjobb för NatVentures del och bloggande istället.







Med nytt år följer också ljusare tider och vi väntar på att få se solen igen. Här kommer solen att gå upp den 15:e januari igen, men det lär ännu ta ett tag innan vi faktiskt får se den eftersom vi är omgivna av höga berg. Man kan redan nu ändå känna av att det blir lite tidigare ljust om morgnarna, i alla fall de morgnar när det är klart väder.

I takt med att det blir ljusare tider kommer också våren så småningom emot och …