Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 9 San Juan de Ortega - Burgos

Ibland undrar vi hur väl vår guidebok överensstämmer med verkligheten, främst när det gäller antal km vi vandrar. Idag hade vi enligt boken en sträcka på 25,7 km framför oss, endast en km längre än igår, men i timmar tog den nästan två h längre. Blir lite fundersam...

Morgonens vandring var riktigt rolig, det fanns ingen frukost att fås på härbärget så vi åt i den första byn vi kom till. Efter ytterligare några km började vi klättra uppför och vi gick genom betesmarker för får. Till slut hittade vi också själva fårflocken och inte bara spåren av dem. Jag har ett speciellt förhållande till får så jag blev jätteglaf när vi hittade dem :D De var jättestora, ingen ras jag sett förut och förståss blev det en fotopaus.

När vi kom upp till toppen av kullen hittade vi stenformationer som påminde mycket om jungfrudanser som vi såg i somras när vi var till Stubben. Sen gick vi neråt i blåsvädret igen och resten av dagen gick längs små landsvägar och de sista 10 km in till Burgos gick genom sjaskiga förorter. Det gjorde inte saken bättre att min lårmuskel började protestera. Vi gjorde något väldigt "opilgrimigt" och gick och åt på McDonalds för att orka de sista km in till staden.

Väl framme i storstaden Burgos hittade vi ett litet härbärge och hade turen att få de sista två platserna. Efter att vi duschat gick vi ut på stan för att titta på katedralen Santa Maria. Katedralen är enormt stor och det är svårt att beskriva den med ord. Det finns otaliga kapell i den och det ena mera utsmyckat än det andra. Det tog oss över en timme att gå genom den del som är öppen för turister. Kan inte låta bli att tänka på hur mycket pengar som ligger i den katedralen och till vilka välgörande ändamål de pengarna skulle ha kunnat användas till. Men det är ju mina funderingar, det är hur som helst en fantastiskt fin katedral, väl värd att vila sina ögon på. Vi har också passat på att gå på cafe och strosat runt en stund, men nu lockar nog sängen igen.









/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…