Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 18 Villadangos del Paramo - Astorga

Blev igen tidig väckning och start kl 6. Fick oss en redig frukost på ett albergue i följande by och kunde fortsätta med mätta magar. Efter ytterligare ca 7 km kom vi till Puente de Orbigo där en av Spaniens längsta medeltida broar finns med hela 20 valvbågar. Efter att vi passerat den kunde vi nu välja väg, vi valde den kortare och också tråkigare vägen. Hade ändå över 26 km att gå idag och i värmen blir det extra tungt. Det blev 10 tunga km till vår lunchpaus och sen var det endast lite över 3 km till Astorga.

Vi hade ställt in oss på att bo på ett B&B här och vi gick runt och yrade utan att hitta något. Vi hittade flera dyra hotell, men alla hostels och B&Bs fanns inte längs leden i alla fall. Vi hittade ett albergue i närheten av katedralen till sist och får nu nöja oss med att sova tillsammans med alla andra i natt. Det här härbärget är riktigt stort med över 80 platser, men ligger centralt och det bästa av allt är att här finns en massör. Vi hade turen att få tid till henne, det var begränsat med tider så många blev utan. Finns inget särskilt rum så massagebänken är uppställd mitt i smeten med endast några skärmar runt om, så jag trodde det skulle bli svårt att slappna av, men det var inga problem. Vet inte om hon var otroligt skicklig eller om mina ben och fötter var i stort behov av massage eller kanske en kombintion av båda, men var verkligt avslappnande.

Efter att också Jesper fått massage gick vi till pilgrimsmuseet som ligger i det gamla biskopspalatset intill katedralen. Blev lite besvikna, fanns inte så mycket att se där, men kostade bara 3 €. Hann också en runda på stan och hittade en riktigt bra utrustad friluftsbutik. Vilken tur att vi inte kan bära med oss något, hade kunnat bli en dyr historia då. Nu blev det bara nya gummiploppar till mina stavar och ett par tunnare vandringsstrumpor. Ägaren blev så till sig av våra komplimanger över hans butik så han gav oss sitt kort och sa att han kan skicka grejer till Finland åt oss. :) Knappast lönsamt, men vänligt erbjudande ändå.

Nu har vi sett åkrar och fält till lust och leda, så vi ser fram emot bergen som närmar sig igen. Redan imorgon börjar vi klättra lite uppåt och i övermorgon ska vi upp till caminons högsta punkt. Har också utlovats svalare väder, vilket är skönt när man ska röra på sig. Sovdags då igen, dagarna bara flyger iväg. Godnatt!

Camilla och Jesper


Medeltida bron

Fågelbon




Pilgrimsmuseet


Den ursprungliga Camino guideboken

Såhär känner Camilla ofta på morgonen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tukaner, sengångare och papegojor

Idag var det meningen att vi skulle lämna San José och resa vidare, men en av våra väskor saknades ännu så vi var tvungna att stanna ännu en natt här. Vi har utnyttjat denna extra dag här mycket väl. Tillsammans med två belgiska tjejer, som bor på samma hostel, åkte vi iväg till Toucan Sanctuary en bit utanför San José. Där möttes vi av Leslie och hennes man som driver stället sedan 10 år tillbaka. Det hela började med att de startade ett rescue center för tukaner, men så småningom blev det flera och flera fågelarter och i dagsläget finns där också olika däggdjur. För 3 år sedan öppnades stället för turister för att underlätta den ekonomiska delen. Det är ingen liten verksamhet som drivs där, det finns över 100 fåglar och ca 20 däggdjur. Till alla dessa behövs inhägnader, mat och veterinärvård. Vi blev guidade runt på området och fick bekanta oss med alla djuren och Leslie berättade deras historia, hur de hamnat där och vi fick se bilder på hur de sett ut när de kommit dit. Skrämma

NatVenture 5 år!!

Kan ni fatta att det redan gått 5 år sen vi grundade NatVenture?! Det är helt otroligt hur snabbt 5 år har gått. I maj 2016 drog vi vår allra första kurs - mtbkurs för nybörjare och den kursen finns ännu med i vårt utbud och igår var sista kurskvällen för årets cyklister.   I maj 2016 höll vi vår allra första mtb-kurs för nybörjare.  Hösten 2016 guidade vi vår första vandring med övernattning i Rokua nationalpark. Tidig höstmorgon i Rokua. Wild Kids äventyrsläger skapade vi tillsammans med Ulrika första gången sommaren 2017. Nu är de årligen återkommande under höstlovet.  När jag var i tonåren minns jag hur pappa och jag satt hemma i köket i mitt barndomshem och funderade på vad jag skulle jobba med när jag "blev stor". I något skede pratade vi om att jag skulle bli vildmarksguide och pappa sa något i stil med "tänk om du skulle få jobba i vildmarken i Alaska" och där nånstans såddes nog ett frö till min dröm om att nån gång bli vildmarksguide. Vägen till att bli vi

Ledig dag i Dividalen nationalpark

Det känns nu som att vi kommit in i den andra ronden av vår vistelse här i Norge. Jobbet har börjat stabilisera sig och vi har nu två lediga dagar per vecka. Det betyder också att vi har mera ork att se oss omkring och utforska vår omgivning. Idag hade Jesper och jag ledig dag tillsammans och vi beslöt oss för att ta en dagstur på skidor i nationalparken Dividalen som inte ligger så långt borta från var vi bor. Dreggfjellet Finurliga infällda infoskyltar som berättar om områdets ekologi. Övre Dividalen nationalpark grundades 1971 och förstorades år 2006, den är hela 770 km² stor. Nationalparken har ett rikt djur- och växtliv och där finns speciellt många fågelarter. Det finns också många olika arter av rovdjur, men mest känd är parken för en av de tätaste populationerna av järv i hela Nordeuropa. Samerna har långa traditioner i Dividalen och namnet "Dividalen" kommer från samiskans ord "dievva" som betyder "en ganska rund, torr kulle"