Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 13 Villalcazar de Sirga - Calzadilla de la Cueza

Imorse fick vi morgonmål vid härbärget och vi satt alla runt bordet i köket och åt tillsammans. Vi var endast 8 stycken som bodde på härbärget. Rätt som det var visade det sig att spanjoren som jag trodde var en riktig urspansk kille, var född i Sverige och han pratade riktigt bra svenska dessutom. Oj, var min första tanke, Jesper och jag pratar på om allt möjligt när vi konstaterat att ingen förstår vad vi säger. Nåja, dialekt fattade han inte hur som helst, tur var väl det. Han var väldigt trevlig och detta var hans andra camino, so han utförde cyklandes. Han hade tidigare gjort camino Norte som har betydligt färre pilgrimer.

Vi kom oss iväg aningen senare än vanligt eftersom vi hade det så trevligt kring frukostbordet, men så har vi inte haft någon lång vandring idag heller. Där emot har det idag varit den psykiskt tyngsta dagen hittills. Första etappen till Carrion de los Condes gick bra, men sen följde en sträcka på 17,6 km utan någonting annat än åkrar, åkrar och ännu mera åkrar. Inga byar eller cafeer på hela dagen och långa, långa raksträckor i hård motvind. Det har varit monotont idag och till råga på allt när vi skulle äta vår lunch som vi köpt i Carrion, smakade skinkan inte bra. Vi gav den till en herrelös hund som vistades runt picnickborden och fick själva nöja oss med en torr baguette. Gav ingen vidare energi till den fortsatta vandringen. Rent fysiskt har vi annars haft en bra dag.

På härbärget vi bor nu finns många kända ansikten, båda malteserna vi bodde med förra natten är här, den sympatiske herremannen från  England är här och vår vän från Litauen hittade också hit idag. Alltid trevligt att ses igen :) Nu har vi avverkat halva caminon och enligt beräkningen har vi nu 16 vandringsdagar kvar. Då borde vi komma fram den 24:e maj och skulle då ha några dagar extra tid innan vi flyger hem. Tiden går verkligen snabbt, försöker att njuta så mycket vi kan, även dagar som denna, även om vi hoppas på lite mera omväxling imorgon.

Hospitleran Heidi.





Trevlig helg!

/Camilla och Jesper

Kommentarer

  1. Trevlig helg även till er , spännande att följa er vandring varje dag .
    Hälsningar från K
    ittholmen .

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…