Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 15 Sahagun - El Burgo Ranero

Som vi nämnde igår så tillbringade vi förra natten på ett före detta kloster och det var väldigt stränga och konstiga regler där. En säng för natten kostade 7 €, men det var obligatoriskt att äta frukost där som kostade ytterligare 2 €. Det var förbjudet att gå upp före 6.30 och frukosten serverades kl 7. När vi kom in i matsalen var bordet dukat med kaffekoppar för exakt antal gäster. Frukosten bestod sen av två inplastade muffinsar och en kaffekopp. Det hela var lite skrattretande och mätta blev vi inte.

Vi hade ingen lång vandring idag dock, så gjorde inget att vi kom oss iväg en timme senare än vanligt. Vi pausade i den enda byn vi passerade under dagen på ett riktigt mysigt cafe och åt frukost nr två. Lite senare passerade vi en liten damm och fick syn på en utsiktsplats. Vi gick dit och tog en liten paus igen i värmen. Vi insåg hur mycket vi saknar vatten. Här finns inga sjöar och havet är långt borta. Hemma har vi vatten runt oss nästan var vi än befinner oss i Finland. Jag skulle känna mig otroligt instängd här under sommaren utan hav och sjöar. Vi har planerat att ta oss ut till havet när vi äntligen når Santiago, vi borde komma dit några dagar tidigare än planerat så vi har tid att åka ut till "världens ände" Finesterre.

Idag är det också morsdag och eftersom vi inte är hemma och firar våra fantastiska mammor så plockade vi istället en bukett vildblommor till dem och fotade den. Ett stort GRATTIS på morsdagen!

Nu har vi kommit fram till albergue la Laguna, som är som en oas i öknen. Superfint ställe med skön stämning. Vi har suttit ute under parasollet hela eftermiddagen och haft det skönt. Ikväll ska vi gå till restaurangen tillsammans med malteserna som vi ser till varje dag. En fin dag!

Härbärgets innergård.

Morsdagsbuketten en dag försenad. :)


Njuter vid det väldigt sällsynta fenomenet "sjö".
 


Myser efter frukosten.


/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…