Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 16 El Burgo Ranero - Arcahueja

Vilken dag det har varit. Kändes som om alla hade bråttom iväg imorse, vet inte om det har blivit mera folk längs längs caminon eller om det är pga värmen, men det var fullt av aktivitet i härbärget kl 6. Vi hade långt till första byn, så vi hade med egen frukost som vi åt längs vägen.

Vi stannade senare för en kopp kaffe och träffade på italienaren som vi såg i början av vår vandring. Fascinerande människa, han har rest runt i världen på olika hästresor. Han har varit i Mongoliet och ridit och bott bland mongoler, racat genom Oman på arabiska fullblod, jobbat som cowboy i Usa för att nämna några av hans spännande resor. Efter att vi pratat en stund med honom fortsatte vi mot Las Mulas.

Vi avverkade ännu några byar i den obarmhärtiga värmen och slutsaldot blev 29 km idag. Vi befinner oss nu endast 9 km från storstaden Leon, så vi planerar att äta frukost där imorgon.

Jag fick en otrevlig överraskning inatt i form av en bedbug som kröp på mig. Tänkte jag skulle kolla igenom mina grejer när vi kom fram och hittade 3 stycken till!! Gick och frågade hospitaleron om de har bugspray och det blev en himla cirkus. Nu är alla mina grejer som inte blev tvättade och torktumlade inne i en stor sopsäck och blir "sanerade". De ska vara där i 12 h. Usch, vad jag ogillar denna bit av upplevelsen, men nu är alla mina grejer sanerade för en liten stund framöver i alla fall.

Efter att jag lugnat ner mig efter denna omtumlande upplevelse blev det en riktigt trevlig kväll ändå. Vi åt pilgrimsmiddag tillsammans med en dansk kille som hade väldigt många saker gemensamt med oss. Nu börjar dagen ändå lida mot sitt slut, vi planerar att starta extra tidigt imorgon för att undvika att behöva gå i den värsta hettan, har utlovats upp emot 30 grader imorgon. Godnatt!




/Camilla och Jesper

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett steg ut i det okända.

Nu är det riktigt länge sen jag skrivit nåt här på bloggen, min energi har inte räckt till helt enkelt och jag har behövt tid för att fundera över ett viktigt beslut. Nu är beslutet äntligen taget och det känns väldigt befriande. Nu finns det ingen återvändo och det är bara att se framåt och ta det där klivet utanför trygghetszonen. Vad är det då för beslut jag svamlar om, jo det är så att jag efter nästan 14 år på Fagerudds Bageri har sagt upp mig och från och med 1 april ringer inte min väckarklocka 4.40 längre.

Det är många känslor i omlopp just nu. Det känns vemodigt, skrämmande, spännande, inspirerande och väldigt skönt. Mina år på bageriet har gett mig massor, jag är mycket tacksam över alla möjligheter jag fått att lära mig en massa nya saker, jag har verkligen fått testa på det mesta man kan göra på ett bageri. Jag kommer nog att sakna de där tidiga morgontimmarna, det är en alldeles speciell känsla att jobba när de flesta andra ännu sover. Det är lugnt och skönt, inga kunder …

Hytteturen som slutade i mardrömsscenario

Vinterns första fjällkurs startade förra helgen i Narvik i Norge lyckligt ovetandes om vad som komma skulle. Fjällkursen var en randonéeskidåkningskurs med toppturer och offpiståkning som största inslag under kursen. Vi mjukstartade dock i Narvikbacken med piståkning blandat med lite offpiståkning. Oj så svårt det är med offpiståkning, det ser så lätt ut, men det var jättesvårt att få svängt skidorna i den bökiga snön. Efter en hel dag i backen kändes det rejält i låren och det var skönt att få avsluta dagen vid 17-tiden.


På måndagen gjorde vår grupp en dagstur upp mot Rombakstøtta, en mytomspunnen topp på 1230 m.ö.h. Vi tog oss inte hela vägen upp till toppen pga hårt väder, men alldeles långt från toppen var vi ändå inte. Det blev några timmar klättring upp (med stighudar under skidorna) och sen åkte vi ner på ungefär halva tiden. Snöförhållandena var väldigt svåra högre upp med bristande skare, men längre ner i dalen i skydd av träden fick till och med jag till några svängar. En tr…

Glad vändag

Vändagen är en sån där dag som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller inte. Visst är det fint att uppmärksamma vänskap och nära relationer, men det känns också som att vändagen blivit ännu en kommersiell dag bland många andra. Dessutom är jag lite allergisk mot att vara bästa vänner en dag om året, liksom folk blir så glada och snälla inför julhelgen, men när dagen eller helgen är förbi återgår allt till vardag och vardagshumör. Men nu ska jag ändå välja att se det fina med vändagen istället för det dåliga. Vänskap och relationer är trots allt det finaste man kan ha i livet enligt mig. 
Jag är oändligt tacksam för alla vänner som finns i mitt liv. Det gamla ordspråket "vänner kommer, vänner går, men äkta vänskap består" tycker jag stämmer så väl. En del människor har funnits som en del av mitt liv bara för en kort stund, men jag är fortfarande tacksam för den stunden. Alla har tillfört något till mitt liv, ibland har det varit en hård läxa och ibland har det varit…